ATT ÖPPNA SIG

Ibland funderar jag över hur mycket man skall öppna sig i en blogg, jag har innan våran dotter blev sjuk mest hållit mig till att vardagsblogga eller vad man skall kalla det. Där ingår inga familjegräl eller annat tråkigt vilket lätt kanske får en att framstå som en perfekt familj innehållandes två perfekta barn som inte trotsar, en perfekt fru som sköter hemmet och bakar och håller allt i toppskick och en man som jobbar hårt till sena kvällen och ändå är en närvarande far vid lediga stunder.

Okej sanningen är den att vi är inte en toppfamilj finns dom överhuvudtaget?. Vi har också stökigt hemma. Barnen trotsar och jag lallar omrking i t-shirt och leggins med oborstat hår och försöker finna en ända där jag kan påbörja mitt städande. Mannen smiter gärna ut men tar nog barnen med sig. Närvarande pappa är han nog absolut så mycket han bara kan och hinner.
Men jag ser ingen anledning till att behöva skriva om våra dåliga stunder då det ofta är sådant där som inte är så mycket att bry sig om, lite vardagsgnabb ibland och kaos, sådant som nog verkar ingå överallt i de flesta familjer.

Vi är en vanlig familj med andra ord. Man tycker kanske när man har det jobbigt att "Åh vad den eller den familjen verkar prefekt, han pussar alltid sin fru på kinden och barnen är så snälla" Men tänk då på, att för de flesta är det inte alltid så här. Inte 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Jag kan nästans garantera att ingen familj är helt perfekt.
Sen om man väljer att blogga om sina familjegräl och trostiga barn och maken som satte på chefens dotter på nåt hotell på någon arbetsresa är en annan sak. Jag är inte sådan som vill öppna mig helt lite måste man få ha för sig själv, lite privatliv. Men jag kommer att blogga om Lovas sjukdomstid, fast man kanske tycker jag är så öppen om det. Men jag vill vara öppen om det för därute finns dom som sitter i liknande situvationer som läser och finner tröst och styrka i att finna andra som går igenom eller gått igenom samma sak. Samtidigt är det skönt att skriva av sig och dela med sig även om det kanske inte är lätt för en läsare att alltid förstå fullt ut, men om man så mycket som berör en läsare, då tror jag man lyckats med det man vill få fram. Då texten får läsaren att tänka och fundera och känna efter.

Ja familjen var det jag skrev om, vi är nog alltså en helt vanlig Svenssonfamilj, inte helt perfekta men det skulle vi nog inte vilja vara heller för det verkar också slitigt.
Men vi är en ganska kärleksfull familj. Det tror jag behövs. Läste en bok där ett barn hade cancer och någon hade sagt ungefär " Gud belastar oss inte med mer än vi orkar bära" Och det får mig att fundera hur mycket en människa orkar bära innan det brister. Jag har haft så mycket tungt att när Lova blev sjuk så grät jag och frågade mig själv vad jag gjort för ont för att ännu en gång bli bestraffad med så tunga saker. En tredje gång. Förutom alla bekymmer jag själv haft under uppväxten med en mage som ofta varit sjuk, min rygg som blev opererad för scolios, gallstensoperatiopnen som barn.
Jag finner ännu inget svar, det verkar inte finnas något bra svar.

Oj nu blev det ett lite småflummigt inlägg om en massa olika saker men hoppas ni fått lite saker att fundera över igen.
Nu skall jag lägga Alvin och vila.



Kommentarer
Postat av: Carina

Ja de flesta e nog vanliga svenssonfamiljer :) lite bråk o gnabb, gos o kärlek innehåller väl hoppeligen de flesta förhållanden, men man vill inte spä ut det över hela världen o det e ju helt okej det oxå.

Har funderat mycket själv på det där varför endel drabbas hårdare än andra men hittar inga svar än... e det meningen att ens sinne och kropp ska utsättas till bristningsgränsen hos endel medans andra till synes glider runt på en macka full me majonäs.....fast de har säkert oxå sina mörka moln att tampas med. Kämpa på, tänker på er familj alla dagar!!!!

Kram

2009-08-15 @ 11:18:58
URL: http://ina2girl.blogspot.com
Postat av: Hannele - Mamma till Kevin ♥

Svar:

Ja precis det har vi :)



Det var så lite så..ska skicka iväg pengarna så fort jag kan ^^



Kraaaaam

H

2009-08-15 @ 12:43:10
URL: http://hanneler.blogg.se/
Postat av: Linda isacs mamma

hej på er.



Tänker på er dagligen och är ofta in och läser de du skrivit.

Tänker på lilla gumman och håller alla tummar att hon ska bli frisk fort och slippa alla biverkningar.

ja man kan undra hur mycket man ska behöva genomgå.. i ert fall alldeles för grymt. man får uppskatta stunder då alla mår bra och vara måna om varandra.

många kramar till er/Linda

2009-08-15 @ 17:07:39
Postat av: hella starsprinkle

Ojj,jag har helt missat att din dotter är sjuk,jag beklagar verkligen o hoppas hon ska bli bra så fort som det bara går och även hålla sig frisk.



Kan inte ens tänka mig hur hårt o svårt det måste vart att få det tunga beskedet.



kram

2009-08-15 @ 18:32:37
URL: http://www.metrobloggen.se/starsprinkle
Postat av: Elin (Edvinsmamma)

Jag är inte heller någon som skriver om det dliga som händer i vårat liv...har till och med fått en kommentar kring detta då en person tyckte att jag skrev ut mig som den "ofelande mamman" fast jag inte är det...och självklart är man inte det, som du skriver, finns det "ofelande" mammor?



Jag tänker jätte ofta på eran familj och framför allt på lilla Fina Lova! Jag håller tummarna att det kommer att gå bra!



Kramar

2009-08-15 @ 22:08:16
URL: http://edvinsmamma.blogg.se/
Postat av: Sandra

Har precis suttit och läst flera inlägg på din blogg. Det är som att man inte vill tro att det här är verklighet. Man blir tårögd och det är så orättvist att barn som har hela livet framför sig ska drabbas av elaka sjukdomar. Det måste vara alla föräldrars mardröm. Jag hoppas att allt kommer att gå bra för er. Tankar till er.

2009-08-16 @ 11:23:00
URL: http://sandra-vardagen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0