SJUKHUS OCH DAGIS

Idag var det återigen dags att kolla Lovas blodvärden inför måndagens behandling med cellgifter. Denna gång hade hon ju ingen kanyl i sin venport så det blev till att sticka i fingret vilket utlöstes i skrik och tårar och det var ju inte det minsta uppskattat men när det var gjort fick man både glansbilder och isglass.

Lova skall också börja träffa lekterapeuten på sjukhuset nu för att prata,leka och träna bort stickrädslan hon hunnit dra på sig också. Inte så roligt för henne men Linda är snäll.

Vi var på sjukhuset en timme idag och sedan bar det av till dagis och där hann Lova vara i två timmar. Imorgon skall hon dit igen om hon mår bra och måndag blir det inget dagis alls om det blir behandling. Ännu verkar hon ha klarat sig från våran förkylning men ännu hinner det ju bryta ut men vi hoppas att hon slipper. Och så hoppas jag att värdena visar okej.
Måndag morgon måste vi emla henne också två timmar innan vi kommer in så de kan sätta dit kanylen.
Och så fick vi mera mediciner med oss hem igen, Laktulos och ännu mera Ditrim duplo.




Lova och Ruben


Kommentarer
Postat av: Lowa

Tur att guldhjärtat ert får hjälp med lekterapi. Hoppas rädslan för sprutor försvinner blääk . . sprutor tål ju inte ens jag även fast jag är vuxen.



Jag har länkat till din blogg från min sida. Hoppas det är ok för dig? Hör av dig i annat fall.



Med stor värme och energi till er alla!

2009-08-27 @ 17:20:03
URL: http://www.lova.bloggagratis.se
Postat av: Linda

Hittade till din blogg via Tessas. Jag har läst hela juli och augustis inlägg och sitter här och gråter och känner att jag skulle vilja väcka mitt barn och krama. Lider med er i er smärta och hoppas ni hittar styrkan att leva i allt kaos. Håller tummarna och kommer tänka på er nästa gång jag ser ett stjärnfall. Tusen styrkekramar till er alla fyra!

2009-08-27 @ 21:10:15
URL: http://buslarson.blogg.se/
Postat av: Jossan

Ja känner så väl igen allt vad du skriver både känslor och medicinska termer. Livet med ett svårt sjukt barn är en total berg och dalbana, att under så lång tid kastas mellan hopp och förtvivlan. Man undrar många gånger om man orkar mer. Min kille som var 4 när han insjuknade i cancer är idag sju och har precis börjat första klass. Ingen männsika kan se på honom att han varit sjuk. Han håller i gång från morgon till kväll, kanske tar han igen den tid han "missade" under de 12 månaderna han behandlades. Kram på er! Ni är otroliga som kämpar och starkare än ni någonsin kan ana!

2009-08-27 @ 21:17:57
Postat av: Sandra

Vad söta de är. Stackars Lova att hon har blivit spruträdd nu när det kommer att vara en del av hennes liv ett tag. Sänder över varma hälsningar till er.

2009-08-27 @ 21:25:01
URL: http://sandra-vardagen.blogspot.com
Postat av: bernt

tyvärr e det att vanliga sjukdomar kommer lätt antar att immunförsvaret ligger på 0

2009-08-28 @ 19:41:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0