Dolce Bambini

Det har varit en lugn skön jul och Lova har mått bra. Jag däremot har haft något knas med magen istället. De senaste 2 dygnen.
Men det bättrar väl sig får man hoppas.


Imorgon börjar sjukhuslivet igen för Lova, med den nya cytostatikakuren kommer hon att återigen få vad jag har för mig, onkovinen här hemma på Åland. Så det skall sättas ny nål i hennes port igen och det är ju inte så roligt tycker hon. Lilla gumman vad hon får stå ut med allt. Hon äter också en jättekraftig kortisonkur just nu och kalium också.


Vi får hålla tummarna för kramperna bara, man är rädd att hon skall få nya igen. Och hennes syn på ena ögat är ju även i journalen hennes förklarad som blind kan man säga, så på det ögat finns nog knappast ingen återvändo mer. Nu försöker de rädda den lilla syn hon har kvar genom denna nya cytostatika de ger i Uppsala sedan.
Den är starkare säger dom. Och de vill inte stråla innan 8 årsåldern pga blödningsrisker i hjärnan, det är större risk på just patienter med neurofibromatos. Annars kanske de hade övervägt strålning men i nuläget är det den nya cellgiftkuren som gäller.