OM NI UNDRAR
De som läser min blogg kanske inte har följt den fullt ut och undrar varför barnen bara besöker farmor. Det är på det viset att det bara finns en farmor. Farfar lever men var aldrig en del av sin sons uppväxt och det är tråkigt på sitt vis men min man har haft bra manliga förebilder i sitt liv ändå och är en bra pappa på alla sätt och vis. Lugn och trygg, stabil och återhållsam med alkohol. Passar mig som är nykterist ypperligt bra. Barnen har aldrig sett pappa påverkad ens.Men tillbaka till ämnet om mor/farföräldrar.
Barnens mormor och morfar, mina föräldrar är döda sedan några år tillbaka. Lovas mommo dog när hon var 2.5 år gammal. Det är tråkigt men Lova brukar säga att Mandis mormor är hennes mommo med. Och det har Mandis mormor gått med på. Förövrigt vet Lova att hennes riktiga mormor inte lever. Hon brukar vara med och sätta blommor och ljus på graven ibland. Men är man 5 år gammal vill man ju ha en mormor såklart. En som är snäll och busig och bjuder på saft och glass ibland.
Min egen mommo hette Siiri och var en en lite speciell människa. Men hon brukade kalla mig "Lilla hjärtat" och ge en glasspinnar. Dennispinnar. Hon dog när jag var 10 år gammal. Jag brukar fara till graven någon gång i året med ljus och blommor.Min morfar hette Toivo och jag träffade honom aldrig. Han dog när mamma min var 5 år gammal. Han var hemskt snäll sa mamma.
Farmor och farfar träffade jag sällan då de bodde i Pargas i Finland där min mamma var hemma ifrån.
De dog när jag var i Lovas ålder. Av ålderdom.Jag hade en ganska gammal pappa.
Hursomhaver så lägger jag stort värde i att mina barn har en fin och nära kontakt med sin farmor. Jag tycker det är bra för oss alla att ha en fungerande relation som blivit väldigt bra med åren. Både jag och svärmor har fått en bra fungerande vuxenrelation med varandra. Det känns skönt. Jag tycker om henne.
Sitter här helt tårögd.
Känner igen mig lite grann, är väldigt noga över att trollungen har bra kontakt med sin farmor och farfar. Och med sin Ukki också för den delen.
