Dolce Bambini

Adlon... Adlon minnen säger jag bara. Adlon runt slutet av nittiotalet,  åren 97-99 ungefär. Då Adlon ännu drog folk. Innan Sports bar och sådant jäkla skit förstörde. När Adlon var sitt gamla forna jag.
Med Tapper i spetsen såklart och portvakter som ibland kollade legg på endel (aldrig mig faktiskt märkligt nog fast en vakt frågade en gång, hur gammal är du, 17 svarade jag,ha,ha han släppte faktiskt in mig med orden,om Tapper säger åt mig får du gå ut ha,ha...det hände inte), när man t.om kunde få köa där för att slippa in. När det var nojsigt, rökigt och fullt av glada människor. Karoeke ibland.

När Birka kom in och det bara öste in folk en måndagkväll. DET var riktiga Adlon. När man kunde beställa en äcklig Billys pizza eller bara sitta och joddla med folk man knappt kände. Adlon var träffpunkten ett för mig och de vännerna man umgicks med då. Och gamla Adlon har tyvärr gått i graven.
Jag som älskade Adlon fast jag är nykterist numera och knappt drack innan dess heller men det hände nog. Adlon, där man kunde sitta till halv 5 på morgonen och de skulle stänga och de kastade aldrig ut en klockan 4 när det egentligen stängde.
Tur att man kan leva på minnena. Där på gamla Adlon har jag kuttrat med min man, dansat, ätit äcklig Billyspizza...druckit lonken och haft roligt. Vart går folk idag? Inget kan knappast uppnå Adlon. Park har visserligen trubadurer och konstiga gubbar och Dinos finns ju med, men nej nej nej. Det är och blir aldrig Adlon. Nu har jag varit sentimental så det räcker och bjuder på en typisk Adlonlåt, då de hade trubadurer där.