MITT I RADEN & TANKAR

Lova mår så där mitt i raden just nu. När hon får värkmediciner så funker det ju ganska bra men man kan ju tänka sig själv om något varit och kapat upp hela 4 ärr i en och satt in en slang dessutom. Men hon har varit uppe och åkt rullstol.

Jag har fortfarande ibland funderat över bloggen och det blir som ordsspråket jag skrev om igår, att bekymmer är som småbarn, om man pysslar om dom så trivs dom.

Jag har fått mer " klarhet " ännu i vad som försigår. Och börjar också komma underfund vem du är utan att fråga, som gjort så här.
Du har alltså bara beskrivit vad du läser åt en av våra anhöriga och beskrivit bilden av Lova från NIVAs uppvak på Lova där hon är nyopererad och jag blir därefter ombedd av denne att ta bort den hemska bilden som personen som fått höra detta av inte ens har sett med egna ögon, enligt denne själv, hur tokigt och jobbigt är inte det att sedan få höra att jag publicerat en hemsk bild av Lova som jag borde tänka mig för att visa och ta bort? Och jag vet att du läser det här och att du vet precis vem du är själv. 

Skall jag radera hela Lovas liv också då?, jag menar alla ser ju henne nu. På sjukhuset, med ärret, rakade håret och den synliga shunten åkandes i en rullstol. Hur tokigt låter det inte?
Bara för att sluta visa det hemska, så slutar det inte existera. Det är på så här vis jag ville komma fram till, att allt skamligt och obehagligt skuffas undan i skymundan. Istället för att låta det synas och uppmärksammas.

Jag lovar er, ingen på sjukhuset tittar speciellt mycket på Lova, inte personalen, inte övriga besökare eller patienter, nej för både på neurologen på 95B samt onokologen för barn på 95A finns inget skamligt. Där lever vi alla i verkligheten.
Kanske dags för många flera där ute att vakna upp också snart och klarar ni inte av det, försök åtminstone vi som är där, stanna där för det är mer lärorikt och händelserikt där, och kärleksfullt. På gott och ont.
Vår veklighet är inte rolig just nu att vistas i men den är ändock väldigt lärorik. Man lär sig uppskatta det man har ännu mer.







Kommentarer
Postat av: Isabelles mamma

Superbra skrivet..

Jag hoppas du fortsätter skriva o visa er vardag för oss som följer er!



Hoppas Lova repar sig fort från op o ni snart får permiss hem!



Kram

Postat av: Hanna

kan inte förstå varför människor ska hålla på så.. tycker du ska stå på dig!! det e som du säger det slutar inte existera bara för det inte visas.. tycker det är starkt av dig att ens orka blogga om lovas sjukdom. å jag hoppas allt kommer gå bra för henne...

Hanna-mamma till Vincent&Alvin

2009-11-09 @ 16:21:56
URL: http://knasgravid.blogspot.com
Postat av: Anonym

tycker det är bra att du visar bilderna. Denna jävla sjukdom som gör att våra små barn inte får vara barn. Det är bra om man kan visa alla som lever i en "skyddad värld" hur en helvetes tillvaro tyvärr kan se ut. Och det är tyvärr aldeles för många som tvingas leva i denna värld.

Vi har inget att skämas för, det våra barn tvingas gå igenom ska ingen i världen behöva göra.

Kämpa på och all kraft till dig och din familj.

Många kram/ Lina (en mamma till barn med cancer)

2009-11-09 @ 16:38:17
Postat av: Annica

Stå på dig Anna-Maria. Varför ska du ta bort en bild som är från verkliga livet som ni lever idag?

som jag skrivit tidigare så är det superbra att fler kan läsa samt se nu om de har funderingar om shunten hur det kan se ut efter en sådan op.

Kan vara föräldrar i samma situation som er som vill veta och nu ser de hur det blir att se ut efteråt. Osv osv. Vad är det hemska i alla bilder? Jo det hemska är att ni tvingas utstå allt detta som man aldrig önskar en människa. Varken ni föräldrar, lillebror, Lova samt nära släkt och ÄRLIGA vänner. Det är det enda hemska jag kan se.

Lycka till

2009-11-09 @ 17:53:58
Postat av: Anna

Vi är många som tänker på er & er lilla, fina och modiga tjej. Som följer er kamp & önskar er allt gott. Trist att det finns personer som bara måste skvallra och prata illa om andra.. :(



Kram!

2009-11-09 @ 18:11:06
Postat av: Inger

Jag följer med och läser din blogg, vill gärna få fortsätta med de och den som inte klarar av att se verkligheten behöver väl inte läsa de du skriver. Sköt om er alla / Kram

ps hoppas att du orkar fortsätta med ditt skrivande ds

2009-11-09 @ 19:34:39
Postat av: Jill med de 3 små grisarna

Himla fint och bra skrivet! Fortsätt så! Styrkekramar från oss alla

2009-11-09 @ 19:58:20
Postat av: lilla a

Låt dig inte knäckas av någon "idiot" som lägger sig i på det där viset. Det är din bloggsida, och bara du som väljer vad som ska skrivas och visas. Den som inte vill se det du lägger upp, har inget här att göra. Jag har ju iaf inte sett något hemskt här. På senaste bilderna såg jag en trött, sjuk, nyopererad söt liten flicka.

För övrigt tycker jag att du är en otroligt stark kvinna som vill dela med dig av alla de svåra och tunga stunderna i ert liv just nu. Det är beundransvärt och nyttigt för både dig och oss som läser. Och kunde jag trolla så skulle det inte finnas någon cancer,men nu kan jag bara skicka dig STYRKEKRAMAR!!!!

2009-11-09 @ 20:39:23
Postat av: Moa

Jag tycker du ska stå på dig!



Och ärligt talat är det lite så som jag resonerar när folk frågar hur jag orkar följa barncancerbloggar: Det finns ju där ändå. Skulle jag sluta följa din blogg så skulle inte det betyda att Lova blev frisk hux flux.



Livet är hemskt ibland, men det är livet för er just nu. Det betyder inte att ni ska skala bort det hemska och bara ta fram det fina. Jag är ganska internetliberal, vilket säkert beror på att jag använt internet dagligen sedan jag var tretton år och vi skaffade bredband. Mina 30 år äldre föräldrar är betydligt mer restriktiva och mamma vågar inte ens skriva ut sitt födelsedatum på facebook FÖR DÅ KAN FOLK SE VEM HON ÄR (som om det inte är lättare att leta upp henne på hitta.se när hon är ensam i sverige med sitt namn). Så det kanske är att folk blir så hysteriska så fort något ligger ute på internet.



Kram!

2009-11-09 @ 21:07:00
URL: http://legobit.bilddagboken.se
Postat av: Carina

Du ska sätta ut de bilder du själv känner att du vill lägga ut, endast du själv ska bestämma hur du vill begränsa eller inte begränsa bloggen, det e ju fritt val att sluta läsa då om man tycker att de fina bilderna på Lova på något vis skulle väcka anstöt. Det är ju Lovas och er verklighet just nu och allas andras med när vi träffar henne i korridorer eller på andra ställen. Du är stark Anna-Maria o du ska själv göra det du känner är bäst :) Kram

2009-11-09 @ 21:21:50
URL: http://ina2girl.blogspot.com
Postat av: Sassa (Albins och Edvins mamma)

När jag började blogga efter mitt första barns födsel fick jag med jämna mellanrum order av min egen mamma att ta bort det ena och det andra för att folk kommer att reagera si och så. Speciellt ville hon att jag inte skulle skriva om att sonen har hypothyreos sedan födseln liksom sin mor (vilken ju inte alls är en dödlig sjukdom men som nog kan bli jobbig om den sköts fel). Jag tror idag att det var hon som inte ville ha frågor om det. Vi stred massor om det och till sist gav jag upp och skrev bara om saker vi hade gjort under dagen. Mycket tråkigt och inte alls inspirerande. Nu har jag inte skrivit på många månader... Ibland ångrar jag att jag inte stod på mig, men jag ville bara ha lugn och ro. Så, jag tycker att det är strongt av dig att fortsätta skriva så här öppet. Personligen tycker jag att det är ett privilegium att få ta del av er vardag och att det är beundransvärt att du orkar dela med dig av den i den svåra tid ni är inne i nu.

2009-11-09 @ 21:24:48
Postat av: Susann

Det är oftast de äldre släktingarna (som andra med har fått ta lärdom av) som tänker på vad "andra ska tycka och säga". Livet vi lever kan vara öppet bara om man är perfekt, alltså inget fel i familjen för om det finns fel ska det gömmas. Det är den äldre generationen! De känner så starkt för detta. Kommer egentligen från religionen som vanligt när det är något elakt det har vi alla läst i skolan både på historia timmarna och religions timmarna. Gud i sig själv är nog en god/öppenhjärtad person en riktig ängel det är bara de som tror de springer hans ärenden som gör det onda. Det goda och det onda går hand i hand, älska är nära hat, ja detta har vi alla hört antar jag. Konstiga trösteord jag ger dig men att försöka nå fram till någon som känner så stark förnekelse till att det finns fel i familjen är svårt. Men med massor av lugn och bara lyssna utan att kommentera eller att prova byta samtalsämne kan vara ett sätt att visa sin ställning utan bråk. Men det viktigaste för dig själv är att inte ge vika för det DU känner starkt för!! Bilderna och det du skriver är känslosamt kan många gånger kännas ledsamt att läsa (oj vad jag har gråtit över din blogg) men vill läsa och vill ge mitt stöd till att du fortsätter med att blogga /kramar

(ps. vill ännu ge en personlig gåva till er)

2009-11-10 @ 06:21:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0