TACK & TANKAR
Jag har också tänkt på andra saker, jag är lite av en tänkare. Sedan Lova blev sjuk blev det svårare ännu att veta vilka som verkligen är våra riktiga vänner. Jag har nämnt det åt bekanta också. Känslan blir som när någon vinner mycket pengar på lotto och plötsligt vill alla vara deras " vänner ". Nu känner jag likadant. Männsikor som är bekanta med oss men aldrig brytt sig dyker upp från tomma intet och vill visa medlidande och sånt. Missförstå mig inte nu, men jag tänker ändå att varför kommer alla dessa nu till oss, efter alla år i frånvaro? Och vilka är ärliga, när man mitt i allt bara dyker upp känns det ändå lite konstigt. Just som lottomiljonärens " vänner ".
Och vad händer om Lova dör, jag vet ganska säkert att dessa personer också då sedan skulle stå där med skägget i brevlådan, oförmögna att veta hur de skall bete sig, och säkert sakta mak försvinna igen.
Glömma, gå vidare med sina liv, för livet går ju alltid vidare vad som än händer. Kvar kanske en knapp handfull vänner återstår sedan. Som för miljonären, när pengarna sinar så försvinner " vännerna " igen.
Det är ju slut på det " roliga ".
Ja det är ju bara tankar men ändå viktiga sådana. Man har hellre en handfull ärliga riktiga vänner än en drös med sådana som känner med en för stunden och sedan försvinner. För här har redan vänner försvunnit, slutat höra av sig. Ser man dom blir samtalen konstlade och tafatta och en aningens tillgjorda. Det är synd för även om vårat liv blivit annorlunda är vi ändå samma familj. Och det handlar nog inte om att de inte vågar fråga för de gör dom, dom har bara tagit avstånd ändå. Kanske lever de i det som jag kallar " icke existerande verkligheten ", för den är ju lite tryggare att vara i än den riktiga.
Men vi kan inte tvinga någon att fortsätta vara vänner med vår familj men frågan är då återigen, var ni någonsin våra riktiga vänner?
Ojda, du hadde storbursdag...GRATTIS i etterskudd :)) Håper du hadde en fin dag tross alt!
Det som du skriver "treffer" meg litt. Etter at vår datter også ble syk, så ville flere være venner...noen ble borte ïmellom alle operqasjonenen, mens noen sto trofaste ved siden av. Jeg tror at noen som plutselig dukker opp og vil være venn, kan ha mye å gi. Kanskje noen føler at de har styrke og kjærlighet nok til å følge dere igjennom noe slikt?
Andre synes det bare er "spennende" og forsvinner gjerne når ting har roet seg, da det gjerne trenges mer enn noen gang...
Ja, måtte bare skrive noen ord her i dag også ;-)
Masse styrke og varme klemmer til deg og din fine familie :))
Hej, jag läser din blogg dagligen. Jag förundras över ert mod och er styrka. Jag vet vilka komentarer jag kan få i min blogg om åsikter, saker jag borde göra etc, människor som tror sig känna mig och veta allt om mig och har åsikter där efter, jag raderar men de maler endå i mitt huvud långt efter. Då handlar min blogg och mitt liv inte om att kämpa för min dotters liv. Den handlar inte om liv och död, att visa sig stark på den yttersta randen av stupet. Så att du fortsätter blogga och delge oss dina tankar och visa din underbart vackra familj, se det positiva i allt det negativa det gör mig glad, stolt och det känns tryggt att veta att det finns människor, som struntar i vad andra säger/tycker och tänker, de gör vad de vill, när de vill, för att de måste eller för att de vill.
Du är så oerhört stark och jag hoppas för allt i världen att lilla Lova blir pigg och kry igen. Och att du vet vilka som är dina vänner, när det verkligen gäller, för det är som du säger, de som kommer att vara där.
Många kramar till er alla!
Vi blev av med en del rätt nära vänner när vår son blev sjuk, en del betedde sig enligt oss "konstigt" och dåligt, man blev så besviken och det tog hårt, en tjej har jag pratat ut med och hon har berättat varför hon reagerade som hon gjorde och har bett om ursäkt, vi är vänner idag. En annan nära släkting gjorde bort sig så starkt i våra ögon så det går inte att dra ett streck över, vi kommer aldrig att ha den relationen som vi hade ínnan, jag kan heja på henne, men thats it. Jag har svårt att se henne i ögonen. Men däremot fick jag en av min allra bästa vän under min sons sjukdom, en arbetskamrat med jämnåriga barn som jag arbetat med i många år men aldrig umgåtts med blev mitt bästa stöd. Så här två år efter hörs vi av nästan varje dag och träffas ofta med och utan barn, jag fann min bästa vän och hon kom för att hon ville det och hon visste vad hon skulle säga och göra, det betydde allt. Hoppas att du snart märker vem som är era verkliga vänner. Jag tycker att de som vågar komma och säga något ändå är starkare och mer äkta än de som försvinner i tystnad. Kram till er!
Jadu, det där med vänner ... jag minns när min bror dog, några av mina dåvarande nära vänner klarade det inte, tydligen mindre än vad jag själv klarade det. De är idag fina minnen av goda vänner.
Sen fanns det de som jag inte visste att var så måna om mig, som tog över och än idag är nära vänner, sammanförda av sorg eller liknande erfarenheter och så de tredje: olyckskorparna/asgamarna .... de kom för att se tårar och hysteri, sög i sig och försvann, de dök upp hemma, på butiken, precis varsom helst, de ville alltid veta hur hela familjen mådde,frossade i detaljer som man inte klarade att undvara pga sårbarheten, sen tolkade de dessutom om allt man sagt.
Jag tror att det är samma med alla obehagligheter, sjukdomar, skillsmässor osv.
Men kanske den som tyst orkar stå bredvid genom allt är den man kan luta sig mot? Eller den som hjälper en att få tankarna på annat?
Man lär sig, tyvärr.
kram
jag förstår verkligen dina tankar anna. speciellt det där när det gäller ens vänner. vilka som är riktiga vänner o inte? själv tycker jag att de som vikt eller inte bryr sig om er sen lova blir sjuk, är absolut inga riktiga vänner. de som däremot fortfarande bryr sig om er, hör av sig osv. är riktiga vänner. allt gott till er <3 Kramar
Förstår att du funderar så..och det stämmer ju oxå speciellt med "miljonären" tyvärr e det väl endel av människans natur att bete sig så där, när allt flyter på så e det ingen som kanske tänker så mycket på det, sen kanske det inträffar nåt mindre trevligt ett dödsfall eller sjukdom , det kan ju oxå vara något trevligt som ett barns födelse eller dylikt, då kommer alla fram ur sina gömmor, ska visa medlidande eller glädje över det som skett. Det är ju oftast efter de händelserna man sedan ser vilka som faktiskt är ens vänner. Jag hoppas iaf att inte alltför många av vännerna droppar av sen när Lova är frisk (vilket vi inte ger upp hoppet om,, det andra alternativet vill jag inte ens fundera på)
Många kramar
