TANKAR OM ANDRA

När jag var i Uppsala sist träffade jag på en annan mamma och vad jag tror var hennes son eftersom de åldersmässigt passade ihop. Jag sneglade på hans droppställning för att se vad för dropp han fick. Cellgifter börjar bli något av ett intressant ämne snart eftersom alla får lite olika sorters.
Tydligen fick han inte alls cellgifter utan verkade snarare ha mer jobbigt just då. Han fick bara glucos,
( samma Lova fått då hon inte kunnat äta ) och morfin.


Det gjorde ont i mig att tänka i efterhand att han som hunnit fylla körkort sitter där och missar partyn med polarna, mysiga soffkvällar med flickvännen, plugget ja allt spännande som hör den åldern till. Det är sorgligt när barn får cancer men också när unga vuxna drabbas. Och att samtidigt se att han hade så svårt att han gick på morfin var jobbigt. För mig känns mofin så himla, ja när cancersmärtorna blir för tunga och svåra att hantera så sätter de ju oftast in morfin. Min pappa fick ju morfinpump tex på slutet.


Ja, man ser så mycket på Ackis. Alla de sorter, alla med sina egna historier i bagaget. För mig blev bara den unge killen någon jag blev att tänka på efteråt. Hoppas han återhämtar sig och får uppleva hur det känns att träffa någon man håller av, flytta ihop, förlova sig, skaffa en katt kanske, få en baby, gifta sig. Ja allt sådant.
Livet är faktiskt väldigt orättvist. För vissa mer och för andra märks det knappt alls.


Kommentarer
Postat av: Moa

Sånt får en verkligen att tänka... Jag har också börjat tänka mycket nu när jag följer mycket barncancerbloggar och tänker om någon i min närhet och i min ålder eller jag drabbats. Vi är ju inte barn, men det är så himla mycket jag och mina kompisar gör nu som vi inte kan göra eller inte hinner göra när vi blir äldre och skaffar barn. Så mycket man missar om man blir sjuk. Man får vara glad när man är frisk, verkligen.

2009-11-19 @ 22:47:53
URL: http://legobit.bilddagboken.se
Postat av: Camilla

Jag får liknande tankar som du, när vi varit i Uppsala. Barn i olika åldrar, som har sin historia i bagaget och missar olika saker i livet, tillfälligt förhoppningsvis. Man bli så ledsen. Det är så fruktansvärt med denna hemska sjukdom! Skönt att Lova lagt på sig i vikt, vår son har också gjort det och det är bra, för han var väldigt smal innan lymfomet. Kram.

2009-11-19 @ 23:12:59
URL: http://edlundcamilla6.blogspot.com
Postat av: elle

hej jag kom in på din blogg genom google, panda mumin lakris med blåbär, kommer duihåg var du köpt det?

2009-11-20 @ 00:17:12
URL: http://balalaika.blogg.se/
Postat av: Jenny (Moas Mamma)

Inget roligt att se sina barn gå ner så mycket i vikt, som minst vägde Moa 13,6 kg och idag runt 21kg, det lilla i denna kropp gör att vi föräldrar blir mycket lyckligare, så lite kan göra en extra glad. Önskar er en trevlig helg och att allt ska gå bra för lill Lova..

Kram Jenny

2009-11-20 @ 07:53:04
URL: http://moahenriksson.blogg.se/
Postat av: Jenni

Håller med dig, livet kan verkligen var så orättvist! Det känns som en del människor drabbas av dubbel olycka medans en del kan leva ett långt liv med enbart en bruten tumme som den värsta olycka på listan! Vill verkligen inte att fler ska drabbas av hemskheter, men ibland funderar man på fördelningen av eländet... Kan det inte bara finns ett STOPP på allt!?

Många kramar!

2009-11-20 @ 09:42:46
URL: http://jenni80.bloggsida.se
Postat av: Johanna

Sant...Det är lika hemskt när någon får cancer. Mina barns pappa fick cancer vid 26 års ålder, alldeles för ungt. Han missade så mycket under sina 10 månader som sjuk, var endast hemma kortare perioder och sedan gick han bort. Barnen var hans allt, och att missa så mycket i deras liv medan han låg på sjukhus var det värsta för honom, barnen var bara nyss fyllda 1 och 3 när han blev sjuk. Han missade så mycket, och VI missade så mycket som familj, något vi aldrig kan ta igen tyvärr...

Vi vistades på Ackis långa perioder och såg mycket hemskt, och till slut kom natten då jag fick uppleva det allra hemskaste...



Läser din blogg varje gång den uppdateras och hoppas innerligt att Lova får bli frisk och uppleva allt som barn borde få uppleva! <3

2009-11-20 @ 10:32:53
Postat av: Linda (som hamnat här av en slump)

Så kloka ord! Håller med dig till fullu och jag hoppas att alla friska människor inser vikten i att de är friska och är lyckliga och tacksamma för det! Att gnälla över obetydliga småsaker eller materiella saker känns så fjuttigt när man läser om människor som kämpar emd en sjukdom.

All kraft och lyckönskningar tiller och lilla Lova. Hoppas så att hon blir bra och får bli en pigg tjej igen! Härligt att se hennes leende, vilken fighter hon måste vara!

2009-11-20 @ 12:13:57
Postat av: Carina

Så sant det du säger, livet är orättvist. Men kanske det e nån mening med det oxå, låter konstigt men varför ska endel drabbas av motgångar oftare än andra?

2009-11-20 @ 17:49:56
URL: http://ina2girl.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0