Dolce Bambini

ENSAM MEN ÄNDÅ INTE ENSAM

En stor strykekram till er genom cyberrymden. Jag har ett barnbarn med hjärntumör så jag kan ana ert jobbiga liv. Ta hand om er, jag vill skänka varma tankar till er och önskar er all kraft och styrka.

Finner inte riktigt orden.. men jag tycker du gör ett bra 'jobb' både som mamma och bloggare!

Skulle oxå gjort mej ledsen att få såna kommentarer, man slutar aldrig att förvåna sej hur okänsliga människor kan vara. Förstår inte riktigt idén med såna frågeställningar.. va tusan spelar det för roll egentligen, huvudsaken är väl att det funkar för er. Hoppas du kan släppa det och inte må dåligt över det.

Många styrkekramar!

Synd att du låser för det kan vara en hjälp för andra föräldrar med liknande situation som du/ni har. Få hjälp hur man delar upp vardagen som ni lyckats jäkligt bra med i mina ögon sett.

Det är din blogg och du ska inte behöva försvara er hur ni tycker känns bäst för hela familjen. Om så det vore farmor eller annan som åkte med Lova till Uppsala. Det ska folk rent ut sagt skita i hur ni gör som känns bäst för er familj. Om de väljer göra annat så gör det då men gnäll inte på andra hur de gör typ som Anna-Maria m fam gör. Fan blir så förbannad på folk som har så lite att göra så de lägger ner energi på klaga på andra som tycker detta känns rätt för dem.

Skriv vad du vill och sluta besvara dumma puckon annars raderar du dem rakt av eller så kan du godkänna vettiga kommentarer du tycker du får stöd av.

Lycka till med hela din fam från en nyfiken öbo som läser och ser hur folk kämpar för sin familj och få vardagen funka.

sänder mina varmaste styrkekramar till dig/er. Hoppas allting löser sig. Kramar

Hej!

Jag har i flera år levt med ett cancersjukt barn så jag kommer följa dig och er kamp!

Jag vill väldigt gärna fortsätta läsa sen om du sätter lösen hoppas det är ok.

Vet inte om du vill att jag mailar och frågar istället för att skriva här. Och framför allt hoppas att allt har gått bra här i Uppsala för er nu, synd att du inte kan/vill skriva om det men jag förstår dig fullt upp. Men huvudsaken att hon mår bra och att ni har det bra och att det funkar.

Massa kramar

Jag har inte varit här på ett tag och blir ledsen att läsa tillbaka om "påhoppen". Är ju ingen som du känner utan har fastnat här för att mina yngsta barn är i ålder med dina och att min mamma har cancer och går på cellgiftsbehandlingar.



Så nu innan du lösenordsskyddar bloggen vill jag skicka en bön och en önskan om en bra behandling för Lova som gör henne frisk igen. Ville även ge styrkekramar både till henne och till resten av familjen för ni har det väldigt tufft. Att försöka ha ett vardagsliv när allt ställs på ända som det gjort för er kräver mkt kraft.



Kramar en okänd Linda

Tänker på er i allt det jobbiga ni går igenom med tuff behandling av er lilla tjej och desstuom tjafs som tar sånn onödig energi. Jag blev också "osams" med en person under tiden min son var sjuk, problemet var att det var en släkting. En person som sårade både mig och min sambo, men vi var tvugna att fortsätta träffa henne, jag har fortfarande inte kommit över det, och det har gått två år. Jag förstår inte att folk inte visar hänsyn och respekt. Alla gör det som passar bäst för sina barn, man räcker inte till när ens barn är sjukt och man har fler barn, men det ska man inte ha dåligt samvete för. Det finns inget val, vi är inga robotar som går utan känslor. Jag hoppas att du kan försöka gå vidare ett tag och enbart fokusera på din familj. konstiga personer och klumpiga komentarer kan man ju tyvärr inte påverka så mycket.



Styrkekramar till er alla och en extra kram till er kämpe! Mvh Jossan!