HEMRESAN GICK BRA
Har mailat lite mer med tjejen som undrade över Uppsala resorna och jag har varit i en svag period då det varit mycket tungt även med sådant som ej rör sjukhuset och kanske tar det extra hårt nu, hennes mess kom ju inte fram helt utan jag fick bara det mer besvikna på väg mot Sverige och andra halvan på vägen hem ikväll med resten av meddelandet. Det blev en massa röra i onödan så vi är nog båda skyldiga varandra en ursäkt men mest den där förbannade meddelandecentralen.
Men jag hoppas det ordnat upp sig nu. Jag blir sådan där människa som inte kan glömma när jag blir ledsen för jag vill inte att andra heller går och är ledsna och besvikna eller arga. Jag är inte sådan som njuter utav det utan jag grubblar och funderar och tänker fram och tillbaka för att komma fram till vart det blev fel.
Nu är klockan sent och de andra sover men måste bara få ur mig lite av det här som hängt med mig som ett grått moln hela tiden. Hon som skrev är ju inte heller mer än människa och hon undrade och jag svarade sedan kände hon sig uthängd och var bekymrad att folk skulle tycka illa om henne de som känner henne av att hon frågat antar jag?!. Gör inte det, ni som vet vem hon är. Vi är alla människor med både bra och dåliga sidor och ibland gör vi fel. Det är mänskligt att fela. Även om det ibland blir för mycket. Nu blev det ju tyvärr allting bara ett stort fel från början till slut men vi har försökt "skriva ut" om det. Med det här säger jag godnatt och hoppas ni får med får sova gott.
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Utöver mitt barnbarn med hjärntumör så har min man en cancersjukdom och för mig blir det också mycket missförstånd och konfliker som jag mår dåligt av och ältar länge. Jag blev t.o.m osams med min dotter (som är i din ålder). Vi försonades med det gör fortfarande ont att tänka på det. Att jag berättar det här är för att du inte ska känna dig så ensam och att du inte gör något fel, du är en mycket fin mamma och person. Det är en mardrömslik situation att vara mamma till ett cancersjukt barn och man blir ofta missförstådd. Sorgligt nog, när livet är så hårt ändå. Allt gott önskar jag Lova, dig och hela familjen. Det är svårt att hitta de rätta orden så att du kan känna dig tröstad, lite grann i alla fall, men jag känner djupt med dig. Kram från Majsan
Du verkar vara en mycket klok och varm människa. Önkar dig och din familj allt gott i livet.Läser din blogg och tycker du skriver så bra
Tack! Kramis
Du har ett stort hjärta bra det gör att alla mår mycket bättre. Det var mycket fint och varmt skrivet.
