IMORGON, UPPSALA
Tillfälligt boende är löst hos min systerdotter som bor typ 15 minuters promenad från Ackis.
Så nu får jag träffa lite släkt igen vilket inte var igår.
Nu får vi se sedan vad som händer i Uppsala.
Det skall röntgas, kanske opereras in ny shunt och eventuellt en
" matknapp" också. Den var ju på tapeten redan i höstas. Att det aldrig blev av är ju synd nu idag faktiskt.
Blir en hel del program antar jag och vetetusan hur länge man blir där. Kameran har jag med och såklart har jag glömt kabeln man laddar upp korten med i huset men det fixar sig kanske ändå. Finns ju viktigare saker man tänker på fast jag tyckt det är trevligt och uppiggande med en bild ibland i bloggen.
Vi får också se när Lova börjar med de nya cellgifterna sedan, de är ju i tablettform. Undrar hur det skall gå då hon spyr så mycket. De kanske inte hinner göra någon verkan om hon spyr upp dem. Ibland kan hon spy bara 5 minuter efter andra medicinintag. Det var ju synd att just dessa skulle vara i tabletter nu då.
Och sen tusen andra tankar man har. Jag kommer att sakta mak bli mer och mer galen tror jag. Mentalt påfrestande. Och jag som redan sett mina föräldrar leva med cancer, och dö men det här, det är värre, det är mitt eget kött och blod som drabbats, det jag burit i min mage i 9 månader och skött om och älskat i 7 år om jag räknar in graviditeten. Om Lova dör, dör en del av mig med henne. Så är det, och så är det nog för alla som förlorar ett älskat barn.
En stor styrkekram till er... Nåt sånt här ska ingen behöva gå igenom!!
Har hittat hit nyss och inte läst allt men det jag läst gör mej så ledsen och arg. Varför? Jag förstår att det har ni frågat er många gånger... Det finns ju inget jag kan säga eller göra som skulle få er situation att kännas bättre, men jag hoppas innerligt att det ska få ske ett mirakel nu och att hon ska få bli frisk... <3 Kram
Sååå fruktansvärt det ni går igenom....håller mina tummar och tår att det ska ske ett mirakel.som du säger att se sina föräldrar dö i cancer är jobbigt..men att se sitt älskade barn kämpa mot denna grymma sjukdom... är det värsta som kan hända en förälder är jag övertygad om..många många styrke kramar från mig...
Många styrkekramar från mig. Jag begravde min pappa i tisdags, han hade als.
Hoppas allt ändå går så bra som det nånsin kan för er alla! Kram igen!
Ni är med mej i mina tankar! Jag hoppas att uppsala resan går bra och vill så innerligt att det snabbt kommer ett bra resultat ut av det. <3
Jag låg vaken inatt och tänkte på Lova, hur orättvis allt är och hur jag skulle reagera av att hamna i samma situation. Det resulterade i att jag drömde om henne inatt. Hon hade fått tillbaka sitt hår, min lilla pojke hade blivit stor och dom lekte med varandra. Din berättelse har verkligen gett mig en tankeställning. Jag som annars haft lätt för att klaga och aldrig vara tillräckligt nöjd, har nu insett vad bra jag egentligen har det. Stunderna då jag har min son i famnen, då vi leker på golvet eller bara har honom i min åsyn är nu mera guldvärda. Jag vill tacka dig för att du har styrkan och orken att dela med dig av detta, för jag är nog inte den enda du berört. Jag kan helt enkelt inte släppa tankarna om Nova och tänker på eran lilla familj flera gånger per dag. Jag tror på mirakel och hoppet är det sista som överger människan! Krama om Nova från mig och Noel
önskar så att den här medicinen kan hjälpa... även om de starkare cellgifterna inte har hjälpt... det är ofattbart. man tycker ju dessutom att du haft tillräckligt, först både föräldrarna som dör alldeles för tidigt och sen får dottern cancer. finns det ingen gräns för hur mycket elände en människa får vara med om?
KRAM!
Jag tänker på Sussie Tappers låt Visst finns mirakel...och det gör det !
Många jättestora kramar till er....
Mina tankar kommer gå till er, jag hoppas så innerligt,så innerligt att Lova får stanna kvar hos er.
Mirakel sker, om än sällan.. men dom sker.
Stor kram till er, allihopa..!
Många tuffa provtagningar o medicineringar med andra ord, det är tur ibland att man inte vet innan allt ett barn ska behöva gå igenom. Men de är sådanna kämpar barnen och är så duktiga o förstår att de behöver medicinerna mm. Hoppas att Lova kan bli piggare när hon får i sig sondmat i knappen. Finns inga sådana mediciner i suppar? Sen när hon får knappen blir det smidigare att ta mediciner antingen flytande eller krossade o in i sonden med proviva eller liknande. Tänker på er! Varma vårkramar Jossan
Många kramar till er i er fruktansvärda och ofattbara kamp.
Om Lova får en knapp så kan ni säkert ge alla mediciner i den, många tabletter går att mosa o blanda m vatten. Lycka till i Uppsala och hoppas att det inte blir alltför påfrestande för er och Lova. Kram!
Det finns absolut inget som jag kan skriva som skulle göra er situation lättare, men jag vill bara att ni ska veta att ni finns i mina tankar. Det är så fruktansvärt att små oskyldiga barn ska drabbas av skitcancer! Har själv haft cancer och gått igenom operation, cellgifsbehandlingar och strålbehandlingar. Skitcancer! Stor kram till er alla!
Hej,
Det är kanske lite sent, och vet inte om det fungerar praktiskt för er men om ni vill så fixar jag gärna en flygbiljett i morgon bitti till dig och Alvin med Air Åland. Flyget far 07:30 och är framme 07:00 svensk tid. Däremot vet jag inte hur busstrafiken mellan Arlanda och Uppsala fungerar.. misstänker dock att det inte är så svårt att lista ut på plats.
Hör av dig om jag kan hjälpa till.
Styrkekramar från Trollmamman Lowa
Låter som ett digert program där borta, hoppas allt går bra och med nya medecinen. Skönt att ni kan inkvartera er hos släktingar oxå.
Varma styrkekramar!!!!
Du skriver så fint. Dina ord, hur tunga de än är, kan vara till hjälp för många. Jag har inte varit i exakt samma situation som du, men ganska snarlik. Känner igen mig i det du skriver, dina känslor. Så svårt och frustrerande att inte kunna hjälpa, att vara så utelämnad. Jag hoppas att det blir bra för Lova, att hon får all hjälp som finns att tillgå. Sedan hoppas jag att du också får hjälp och stöd. Du är en varm och stark person. Det framgår av det du skriver här. Allt gott till dig och hela din familj.
*Har läst din hela blogg, började igår och har läst med lite sömn imellan tills nu!!
Finns inga ord!! Vill bara ge styrkekramar!! Är själv änglamamma och änglamormor, dock inte cancer.
Oavsett hur man mister sina barn är det overkligt och ohyggligt vidrigt!!
Kramar med värme igen!!
Jag hoppas allt går bra i uppsala! Tänker på er.
Åh :(
jag följer dig via bloglovin, vill du följa mig?
