ÅSKOVÄDER

Det åskade inatt, det blekade, och det har regnat. Det var ett skådespel för sig. Ett sådant hann Lova aldrig uppleva nattetid och få komma upp och titta på det. Det var mycket Lova egentligen inte hann. Men jag vet att Lova skulle ha sagt " Wow, vad häftigt " om nattens händelse. För sådan var hon, hon tyckte mycket var " häftigt " och " wow ". Jag saknade henne mycket igår ikväll. Tyckte lite synd om henne som låg där under marken, ensam. Man blir så där konstig själv, tänker i andra banor. Okej, Lova är död, Lova känner ingenting där i graven, så är det för er andra. Men jag tyckte ändå synd om henne som låg där ensam när hon skulle legat hemma och myst i sängen med oss, tätt tätt intill och jag skulle fått luktat på hennes långa blonda hår. Det var så det skulle vara.

Kommentarer
Postat av: Kia

Det är nog många i vår situation som tänker som du.Att det skulle ha varit si eller så.Har märkt att regn och åskväder framkallar så många tankar.Undrar om det finns en magisk kraft som gör att barnen känns så nära??Vem vet?Skrattar för mej själv när jag tänker negativa saker,ngt som Simon inte tyckte om "Neggis"sa han.Har nog aldrig upplevt någon så positiv liten person som han.Han kunde plocka fram positivitet i alla situationer.Det är en egenskap jag skulle vilja ha också.Kram med eller utan åska,Kia

2010-08-08 @ 09:30:10
Postat av: Anonym

Du skriver med sådan inlevelse att man börjar gråta. Det är sååå fruktansvärt det som hänt./J

2010-08-08 @ 09:33:43
Postat av: Anette

Precis så känner jag med, ofta! Att man tycker synd om sitt barn som ligger ensam i en grav :( För jag tänker ofta; tänk om han e ledsen, vem ska trösta då? Jag vill ge mitt barn närhet, men det går inte!

Förstår din känsla att du velat att Lova skulle ha fått uppleva ovädret och fått höra henne säga wow. Måste också få fråga, du behöver inte svara i bloggen eller via min mail om du inte vill!

När ni åker till Lovas grav, blir Alvin glad då? Och med glad menar jag att han känner att han kommer henne nära och får pyssla om. När vi åker till våran son Elias grav så blir storebror Eddie jätteglad och tjoar i bilen och säger ; Jaaaaa, hej lillebror!!!! Han springer alltid fram till graven med världens leénde och ska visa sin tröja eller om han ett plåster på sig. Som om han och Elias har en egen kommunikation vid graven som vi föräldrar inte riktigt kan förstå. Ibland känns det verkligen som de "pratar" med varandra. Men jag kanske bara är knäpp som tror det... Att jag bara inbillar mig som så mycket annat efter att han dog.

Stor stor kram till dig o din familj

2010-08-08 @ 09:41:30
Postat av: Husligahustrun

Vaknade också inatt av en himla smäll. Blev totalt förlamad av allt på himelen och att det med sådan kraft åter och åter blixtrade överallt. Så kraftfullt och ändå lite skrämmande.

Man vill bara krypa nära och känna sig trygg. Lite rädd blev jag allt.

Ville beskydda kissorna men de var ute nånstans.

Att ni saknade Lova är väl så självklart. Tänker mycket på er fast jag fortfarande inte finner ord som kan trösta. Kram.

2010-08-08 @ 09:41:56
URL: http://husligahustrun.blogg.se/
Postat av: Edvinsmamma - Nu också mamma till lill Tore ♥

Jag förstår dna tankar. Lova är ditt barn och sitt barn vill man kunna krama om, kunna göra det hela tiden - när man vill. Att livet ska vara så orättvist...tänker massor på er!

Kramar

2010-08-08 @ 10:03:26
URL: http://edvinsmamma.wordpress.com
Postat av: Sarah

Jag har tänkt precis som du många gånger. Stackars Jeppe som inte får se den här filmen eller ligga här och morgonmysa med oss. Och på vintern tänker jag ibland att det är kallt åt honom därnere i marken, trots att jag precis som du vet att det förnuftsmässigt inte spelar någon roll.

Sarah

2010-08-08 @ 10:27:48
URL: http://sarahssmarties.blogspot.com
Postat av: Maria

Den tanken tänker jag ofta, jag är rädd att han fryser där han ligger, är hans fotbollsstrumpor blöta? Jag vet att det låter knäppt att tänka så men jag kan inte låta bli...Drömmarna om nätterna ocg dagdrömmarna handlar nästan uteslutande om Anthony just nu, vilket gör att jag är så himla trött hela tiden. När vi var i väg i Tunisien drömde jag att vi fick ta farväl innan han lämnade, att vi fick kramas och att jag en sista gång fick säga hur mycket jag älskar honom...Känner mig så ledsen just nu, känns som om vi följer varandra åt i våra perioder litegrann...



Hoppas ni får en fin dag tillsammans med Alvin...Kram

2010-08-08 @ 10:37:05
URL: http://anglamammaforever.blogg.se/
Postat av: Linda

Usch jag förstår dina tankar..jag brukar tänka så om de nära som är döda för mig..tex i vinterkylan..hua så kallt för dom..eller mörkt under jorden...mm..Likaså när de har kremerats..hemska tanke !! Men de känner ju inget..de är ju döda...men man är ju inte mer än människa med tankar o känslor som kanske blir lite extrema ibland.

2010-08-08 @ 11:09:44
URL: http://bidrottning.bloggplatsen.se
Postat av: Hannas pappa

Anna-Maria (och alla övriga föräldrar till "änglabarn"):

Se det så här: Våra barn får uppleva åskvädret OVANIFRÅN!

Klen tröst...Förvisso...

"Massmis med"

Niklas

2010-08-08 @ 11:10:37
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Carina

Ja det var verkligen ett skådespel inatt, kanske alla änglabarn var med och fixade skådespelet, kanske de hade busat upp guden så han ville visa vem som bestämmer eller nåt sådant ;)Styrkekramar

2010-08-08 @ 13:11:00
Postat av: camilla

Ja d e precis så d borde vara, Lova mysandes i familjens trygga famn! <3

2010-08-08 @ 14:21:50
Postat av: FLOOSAN

Jag förstår dina tankar, Lova kommer alltid kännas "levande" för er och vara i era tankar och hjärtan.

2010-08-08 @ 15:17:31
URL: http://blogg.mama.nu/floosan
Postat av: Anna

Tycker alls du är konstig som tänker så... Fullt förståligt!

2010-08-08 @ 16:34:34
URL: http://www.imloved.se
Postat av: am

Kraaaam!

2010-08-08 @ 17:21:23
Postat av: yvonne

kram

2010-08-08 @ 18:37:51
Postat av: Titti

☼ ☼ ☼ ♥♥♥♥ ☼ ☼ ☼

Kramar

2010-08-08 @ 22:40:28
Postat av: Amanda<3

kramar i massor till hela familjen <3

2010-08-08 @ 22:57:17
URL: http://jessicaaamandaa.blogg.se/
Postat av: Lela... Li´s moster..

tänker så många ggr om vår bror som oxå rycktes bort för tidigt, (dock inte i cancer men ändå... ) att han borde stått brevid mej o krama mej då..

Lördags tänkte jag att han måsta ha vart med mej för jag är verkligen livrädd för åskan...för jag kände ett litet lugn ändå över mej...

men som Hannas pappa skrev dom får ju se de uppifrån.. är nog bättre vy därifrån.. :) Kramar!

2010-08-10 @ 09:54:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0