UNISEX FORTSÄTTNING
Vart vill du komma riktigt? Oavsett vad saknas Lova alltid, oavsett hur vi än gör fattas Lova oss och det handlar för sjuttongubbar inte bara om hennes klänningar eller om Alvins mer grabbiga stil. Bara för att jag uttrycker en känsla skall jag inte behöva förklara mig vidare i bloggen. Min blogg är min, med mina känslor. Jag vill inte bli typ bli förklarad att mina barn har " fått en stämpel " för att Lova var mer prinsessig än hon var grabbig. Lova hade massor av dockor. Tror du hon tyckte om att leka med dockor för det? Jo nä. Alvin skiter också i alla dockor som " ligger runt " hemma.
Jag tycker inte du skall " döma " mig eller andra heller för den delen, bara för bilder och ord. Lova var gammal nog att säga själv vad hon ville ha för kläder eller inte när hon var 6.5 år gammal. Hon var ingen baby eller 2 åring längre. Hon valde sina kläder själv om morgnarna. Jag kunde påpeka klädvalen men jag bestämde inte.
Men vill du klä dina barn i klänningar eller blåställ oberoende av kön så gör det, men kom inte och berätta åt mig om könsroller. Jag orkar inte läsa eler höra om sådant paller nu som passar bättre på siten Familjeliv än i min blogg. Jag kommer alltid att sörja det som aldrig mer blir med Lova, oavsett klänningar, byxor eller bara att hennes tallrik inte finns med vid middagsbordet längre. Hon är vårat osynliga barn.
Och till sist. Jag förstår mycket väl vad du menar. Men det hör fortfarande inte hemma i min blogg som mest handlar om sorg.
Jag vet att din blogg handlar om sorg, min kommentar handlade dock inte om sorg vilket kanske var fel då. Min kommentar handlade om "Genus". Jag tycker att det som hänt er är hemskt tragiskt och jag lider verkligen med er - visste dock inte att det inte var ok att ta upp saker utöver det.
Till Amanda:
Brukar du ta upp ovidkommande saker i andra bloggar också? Vill du debattera genus kan du väl starta en tråd på Familjeliv eller nåt. Skärp dig!
Det är som det är Anna-Maria,vi som har sorg över att förlorat ett barn VI FÖRSTÅR VARANDRA.Det gör inga andra,dom kan omöjligt veta hur vi fullkomligt går sönder invärtes ibland.....Sköt om dej och dina kära.Många varma kramar en medsyster Kia
Just kläder som inte används längre, kära saker som aldrig mer kommer att beröras av sin ägare, älsklingsrätter och platsen vid middagsbordet som är tom - är en stor del av sorgen. Och där kan man inte blanda in andra oväsentligheter...
Sara: Ja, om jag hade sett samma inlägg i en annan blogg så hade jag förmodligen skrivit samma sak eftersom att jag reagerade på det här med "flick-kläder" som hon skrev. Jag vet att hon förlorat ett barn och att allt förmodligen ter sig fullkomligt meningslöst och bleknar i jämförelse med det. SJÄLVKLART! Jag menade inte att minimera hennes sorg eller något sådant, så det gör mig ledsen att ni tar det jag skrev så otroligt negativt - för jag menade faktiskt ingenting negativt. Man tillåts att vara ledsen, och sakna, givetvis. Men att ni ska reagera så otroligt agressivt mot min kommentar, nej det förstår jag faktiskt inte. Min kommentar gällde egentligen inte Lova what so ever, den gällde vilka kläder hon valde att sätta på Alvin. Kort och gott. Det var inte menat som någon pik heller utan helt enkelt att dela med mig av vad jag kände i ett ämne jag brinner för.
Att Lova sket i och att Alvin skiter i dockor som ligger runt är synd eftersom att docklekar är en jättebra lek som har ett pedagogiskt syfte. Barn skiter ofta att leka med saker, men det innebär inte att de kan lära sig att tycka om det. Barn är som vi vuxna - de gör de saker som de är vana vid och de saker som de redan vet att de behärskar. Men struntsamma nu, jag trampar tydligen på folks tår vad jag än säger så vi lämnar det nu tror jag.. Jag förstår att du saknar Lova, lovas kläder, lovas favoritsaker, lovas matplats som står tom vid matbordet. Men jag förstår inte hela grejen med att "nu kan jag inte köpa söta flickiga kläder längre" för det kan du visst. Det är ingen som säger att du behöver trycka i Alvin en klänning, men det är heller ingen som säger att du prompt måste klä han i blått och bilar heller. Det finns gråzoner! :)
Amanda: Jag tror att vi är många som förstår exakt vad du menar och helt håller med dig angående genusfrågan. Det är bara det att det inte riktigt är rätt forum att börja debattera i.
Jag tycker det är en intressant och viktig fråga, men inte just här och inte just nu.
Sarah: Det kan jag köpa! Jag trodde inte det skulle bli sådant ramaskri när jag skrev dem - då hade jag nog valt att hålla tyst istället. Men såhär med facit i hand, jag förstår.
