UNISEX, JAVISST
" Fin liten plutt! Men vadå "flickkläder jag inte kan köpa längre" tänk inte så. Ser du t.ex. en fin tröja i låt oss säga rosa och lila med blommor på. Vad är det som säger att inte Alvin kan ha en sådan på sig? Alla tycker vi förstås olika, men jag är nog en sådan som har svårt att förstå hela grejen med "prinsessflickor" och "bil-och-superman-grabbar" "
Nej jag kan inte köpa flickkläder längre i samma utrsträckning. Jag tror inte min son vill gå runt i klänningar och kjol annat än till maskerad. Skulle jag dessutom i dagens läge med all sorg efter Lova, dra på han en klänning tror jag inte det skulle dröja länge innan vitrockarna kom och frågade hur jag egentligen mådde.
Du har ju följt min blogg, du vet att Lova var en typisk prinssestjej och det finns otaliga foton där hon har klänningar, ja fler än där hon har byxa. Klänningar, kjolar, smycken, glitter och nagellack. Gärna läppglans också till festliga tillfällen, det var min Lova. Det är ju dit jag vill komma med gårdagens inlägg. Varför det är svårt att försöka förstå har jag däremot svårt att förstå.
Jag har förlorat en dotter, och jag kan inte längre köpa klänningarna som förut som hon älskade att bära, och det sticker i ögonen att se allt vackert på flickavdelningen man en gång kunde köpa henne.
Alvin är dessutom typiskt grabbig av naturen, han älskar redan allt som har med motorer att göra, jakt och fiske.
Det gjorde förvisso Lova också, men hon hade också sin tjejiga sida, då man fick akta hennes klänning eller hår.
Min son får både kill och unisexkläder. Så har det alltid varit, men en klänning, nej det kommer jag inte att klä han och gå ut på stan med.
Jag hoppas du är nöjd med svaret. Och en rosa tröja med lila blommor kan vara unisex.
Jag förstår hur du menar med kläderna. Min ängel var ju visserligen pojke men jag klädde honom också i rosa tröjor, ofta pikèmodell, Leo har sedan han var liten älskat prinsessor, bratz och allt som hör till. Men att ta steget från att låta dem "klä ut" sig hemma eller på förskolan till att gå runt på stan stan så, ja det är ju ett stort steg. För den sakens skull är man inte mindre för jämställdhet eller jämlikhet...Jag har samma känslor inför kläder i butikerna som du(dock inte gällande klänningar då), Anthony hade en speciell stil, han var en liten hiphopkille och passade i allt i den stilen.Leo är rundare och behöver andra kläder. Det är tufft att se Qvicksilver-shorts inne på stadium, svårt att se gubb-hattar på barn(Anthony älskade sin), och framförallt är det svårt att se hiphopkillar komma gående som är året äldre än A, han kommer ju aldrig bli lika gammal som dem...han kommer alltid att vara 10 år och 2 månader...
Nu blev det en roman, sorry...Massa kramar....
Ja det var en märklig kommentar!
Jag antar att du menar att du saknar att köpa fina flickkläder till Lova. Och ja det finns sjukt mycket fina/tuffa/gulliga flickkläder så jag förstår dig!
Poängen är ju att du kommer sakna allt som har med Lova att göra, oavsett det är plasttraktorer eller rosa hårspännen. Din längtan finns i avsaknaden av tallriken på bordet, kläderna i tvätthögen och kompisar som blir äldre. Vad det än är, så är det din rätt att sakna det på ditt sätt utan att ursäkta dig eller förklara dig. Det är tamejtusan alla andras uppgift att anstränga sig lite extra för att förstå hur du tänker. Jag är så trött på att vara förstående till alla som inte förstår.
Kram till dig!
Sarah
Tack för svaret tillbaka, jag tror jag kan förstå lite hur du tänker även om jag inte håller med helt och hållet. Jag kan förstå att det skär i hjärtat på dig att se saker som Lova hade gillat - inte för att hon är flicka - utan för att HON tyckte om det. Det förstår jag. Dock är jag en sådan som inte tycker om att sätta stämplar på barn "Min pojk är grabbig och älskar bilar" och "Min flicka är en riktig tjej-tjej och älskar klänningar och dockor". Jag kan inte låta bli att undra för mig själv HUR det faktiskt kom att bli så. Både omgivningen och föräldrarna är från att ett barn entrar världen både medvetet och omedvetet med och påverkar ett barn att inta sin könsroll. Man uppmuntrar flickor när de antar typiska "flickbeteenden" och vice verca. Detta lär sig barnen som är mästare på att iaktta och hamnar på så vis i en roll de tror sig förväntas bära! Nåja, blev kanske lite OT nu men så tycker jag iallafall. Alla får tycka som de vill!
Sarah - Givetvis är det min uppgift att försöka förstå hur hon menar, precis lika mycket som det är hennes uppgift att försöka förstå hur jag menar.
Läser din blogg då och då.. den rör mig otroligt..
