DAG 9
Dag 9 i 30 dagars temat handlar om Min tro. Ja ni, vad tror jag riktigt. Jag skulle säga att jag kanske är lite skeptiskt troende. Jag tvivlar faktiskt ibland. Jag försöker finna logiken i vissa saker men allting så får man väl inte svar på helt enkelt.
Jag är inte troende på så vis att jag besöker kyrkans gudstjänster något ofta även om jag tycker om att gå dit ibland. ( Ja, inte på begravningar då, det är inte lika trevligt ).
Livet efter döden? Ja, ibland hoppas man att det finns något mer, men om det inte finns något är det ju ingenting man vet ändå sedan. Men det vore ju trevligt kanske om det faktiskt fanns något men jag är nog inte helt övertygad alla gånger. Även fast jag förlorat mitt barn så kan jag inte säga att jag är helt igenom övertygad. Men jag förnekar heller inte någonting speciellt. Men ibland hjälper det en att våga tro och hoppas när sorgen tynger en som mest, andra gånger blir man bara förtvivlad av tanken på att det kanske bara inte finns något. att man bara går här och gör det man gör och en dag så dör man. Och finns sedan bara med de som lämnats kvar i deras minnen.
Jag är inte någon ateist utan kanske snarare en agnostiker, tvivlare men en nyfiken sådan.
Jag motargumenterar inte någon som säger sig mött sin morfar eller vem som nu dött, efter att denne avlidit.
Jesusprat orkar jag inte lyssna på, att tror du inte på det och det och gör si och så så drabbas du av fan och hans mormors helvetes alla synder och bla bla bla pratet. Och att Jesus älskar alla osv. Sådana människor skrämmer mig miltals bort. Men skulle en människa säga att idag vill jag att du och jag pratar om det här bibelstycket så kan jag lyssna och sedan se vad " det där stycket vill säga ". Jag är alltså intresserad av religioner som inte prackas på med kärleksbudskap och " tvång och hot och uppmaningar " om att älska just Jesus och ingen annan och gör du inte det så ja då, då får man minsann inte komma in i det där omtalade paradiset.
Jag läser gärna böcker om " Livet efteråt " men en del av dessa har ändå en tendens att vandra iväg till någon sorts fantasiland verkar det som. Och vem vet, kanske är det så att det är det som väntar oss. Ett fantasiland, ett Alice i underlandet, någonting vackert, fridfullt, rogivande. Och inte bara den prövningen man får genomgå här. I livets hårda skola som en del föredrar att säga.
Idag finns det ju dessutom hur många olika religioner som helst. Jag tycker man kan plocka små bitar från många olika om man vill, koka sin egna lilla smakfulla soppa av dessa. Tror man på kristendomen men också tycker att buddhismen låter intressant i vissa delar kan man gott och väl ta sina favoriter därifrån med. Så länge man mår bra, lever väl, gör sig själv och andra gott. Och framför allt, tror på sig själv och vågar stå för sin tro så länge den inte skadar andra.
Ja det här är onekligen ett intressant ämne som jag kan skriva eller prata om hur mycket som helst egentligen, det är outgrundligt stort om man öppnar sitt sinne, har ett intresse och vågar öppna upp hela sitt tänkande och blaha blaha blaha. ( Nu slutar jag innan jag börjar låta som en påflugen predikant ).
Jag är inte troende på så vis att jag besöker kyrkans gudstjänster något ofta även om jag tycker om att gå dit ibland. ( Ja, inte på begravningar då, det är inte lika trevligt ).
Livet efter döden? Ja, ibland hoppas man att det finns något mer, men om det inte finns något är det ju ingenting man vet ändå sedan. Men det vore ju trevligt kanske om det faktiskt fanns något men jag är nog inte helt övertygad alla gånger. Även fast jag förlorat mitt barn så kan jag inte säga att jag är helt igenom övertygad. Men jag förnekar heller inte någonting speciellt. Men ibland hjälper det en att våga tro och hoppas när sorgen tynger en som mest, andra gånger blir man bara förtvivlad av tanken på att det kanske bara inte finns något. att man bara går här och gör det man gör och en dag så dör man. Och finns sedan bara med de som lämnats kvar i deras minnen.
Jag är inte någon ateist utan kanske snarare en agnostiker, tvivlare men en nyfiken sådan.
Jag motargumenterar inte någon som säger sig mött sin morfar eller vem som nu dött, efter att denne avlidit.
Jesusprat orkar jag inte lyssna på, att tror du inte på det och det och gör si och så så drabbas du av fan och hans mormors helvetes alla synder och bla bla bla pratet. Och att Jesus älskar alla osv. Sådana människor skrämmer mig miltals bort. Men skulle en människa säga att idag vill jag att du och jag pratar om det här bibelstycket så kan jag lyssna och sedan se vad " det där stycket vill säga ". Jag är alltså intresserad av religioner som inte prackas på med kärleksbudskap och " tvång och hot och uppmaningar " om att älska just Jesus och ingen annan och gör du inte det så ja då, då får man minsann inte komma in i det där omtalade paradiset.
Jag läser gärna böcker om " Livet efteråt " men en del av dessa har ändå en tendens att vandra iväg till någon sorts fantasiland verkar det som. Och vem vet, kanske är det så att det är det som väntar oss. Ett fantasiland, ett Alice i underlandet, någonting vackert, fridfullt, rogivande. Och inte bara den prövningen man får genomgå här. I livets hårda skola som en del föredrar att säga.
Idag finns det ju dessutom hur många olika religioner som helst. Jag tycker man kan plocka små bitar från många olika om man vill, koka sin egna lilla smakfulla soppa av dessa. Tror man på kristendomen men också tycker att buddhismen låter intressant i vissa delar kan man gott och väl ta sina favoriter därifrån med. Så länge man mår bra, lever väl, gör sig själv och andra gott. Och framför allt, tror på sig själv och vågar stå för sin tro så länge den inte skadar andra.
Ja det här är onekligen ett intressant ämne som jag kan skriva eller prata om hur mycket som helst egentligen, det är outgrundligt stort om man öppnar sitt sinne, har ett intresse och vågar öppna upp hela sitt tänkande och blaha blaha blaha. ( Nu slutar jag innan jag börjar låta som en påflugen predikant ).
Kommentarer
Postat av: gertie
Det är ett intressant ämne. Jag undrar också en massa. Ibland tror jag, ibland inte. Håller med vad gäller religioner.Man får hitta sin egen tro, tror jag. Kramar
Postat av: Hannas pappa
För mig är det så självklart! Tack och lov att Hanna förmedlade kunskapen till oss! Det är tack vare hennes egen vittnesbörd under de otaliga gånger hon faktiskt lämnade oss innan det som blev den definitiva resan, som Kicki och jag välkomnar slutet den dag den inträder. Hade inte Hanna berättat om livet efteråt för oss hade situationen varit en annan, Men det är ju egentligen om detta som hela mitt bloggande handlar. Om detta och den gränslösa kärleken till min fantastiska dotter.
"massmis med"
Niklas
Trackback
