Dolce Bambini

SVÄMMAR ÖVER

Förstår att det måste vara oerhört tungt med alla minnen som ständigt "poppar upp", även om minnena självklart även är det finaste man har....Kramar till dig!

Anna-Maria, vilket fint brev Lova gjort!

Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner det, men jag vet hur det är att hitta brev sen mina barn var små och se det första som de skrev, små söta brev som de kämpat med jättelänge och sedan stolt visar upp.

Kram på er !

Men O!!! nu svämmar mina ögon över här.... vad fint, vad gulligt och så oändligt oändligt sorgligt....



Kramr till dig

Sitter i sommarstugan och har precis som du hittat ett ritblock med Simons teckningar från hans sista sommar 2007.Nu kommer tårarna igen.Målade vackra bilder och texten ---i morgon ska mamma och pappa bada i havet med mej.Gud va jag önskar att det var verklighet just nu,bara nu......men idag skulle han vara 15 år och då kanske man inte badar och leker med mamma och pappa?Då var han 12 år och tyckte det var roligt.Vi får vårda våra minnen.Kram Kia

Hej! Jag hittade din blogg genom Sagabus o lillebror, brukar inte kommentera men nu kände jag att jag ville skicka en hel massa styrkekramar till er alla 3! Finns inte en chans att jag förstår hur ni har det egentligen men hoppas, tror och vet att ni hittar nå´t sätt att gå vidare... Som sagt vad jag än säger o gör ju inget lättare :0( Kramar om er iallafall! KRAM// Mia

Det känns i mitt bröst , en klump sitter där när jag tittar och läser vad du skriver i dag. Och hur ska det då inte kännas i ditt.Tänk att du hade det kvar .. ett minne av din söta Lova som inte skulle varit ett minne förstås- hon skulle ju finnas där. Så sorgligt...

kram

minns när min svåger dog att jag tänkte aldrig mera få träffas... det är så svårt

o ännu värre när det är ett barn

kram

Det måste skära som knivar i hjärtat att hitta ett sånt brev och att tänka tanken aldrig mer. Men jag e nästan helt säker på att ni får träffa Lova i ett annat liv, en annan tid. Jag vet att det inte hjälper så mkt när man vill ha henne här NU, men ändå.Jag satt hos min gamla mormor på 80 år som förlorat sin allra bästa vännina i en stroke, mormor är fullständigt under isen, deppig och har blivit glömsk. Hennes vän var som en tvillingsjäl och hon har svårt att leva vidare. Jag sa till mormor att jag vill hon skall gå till ett medium med mig men hon vill inte, hon är rädd och tror inte på det. Vi pratade om andevärlden ett tag å sen om annat. Jag sov över där och på morgonen var mormor aldeles skärrad. Det hade knackat i hennes sovrumsvägg flera ggr. Morfar var to.m ute för att se om nåt syntes på utsidan. Jag är övertygad om att det var min mormors kära vännina Det händer ofta sånna här saker numera runt mig och jag blir mer och mer övetrygad om att det verklgen finns en andra sidan. Om du öppnar ditt sinne kanske du oxå kan få tecken, jag hoppas din lilla dotter kan visa att hon finns någonstans och har det bra!! Kram

vilka fina minnen..men gör så otroligt ont i mig o läsa det du skriver..varför? att världen kan vara så orättvis? jag tänker på er..lova finns i era hjärtan för alltid..kramar

Såna fina små brev o teckningar du finner i dina gömmor, men dte är så hemskt att tänka även för oss läsare att det aldrig mer kommer nya små brev av Lova. Kankse hon ger dig små andra tecken i naturen eller hemmavid när du minst av allt anar det.

Kram

Fina minnen, men samtidigt smärtsamma vid tanken på att det inte blir mer... Tänk vad en teckning kan väcka mycket känslor... Kram!