11 ÅR
Vi kan skratta tillsammans, gråta tillsammans, precis som vi lovade varandra då vi gifte oss.
Ibland har vi varit fruktansvärt trötta på varandra, men ändå, ändå känner jag långt inne i hjärteroten att det här är den människan som är bra för mig, rätt för mig. Undrar om jag tycker lika om 5 år? Vi får hoppas det och jag tror det. Vi har genomgått hårda prövningar, och många prövningar men vi har alltid hållit fast vid varandra. Sedan om jag ibland kanske är ett kärringsskrälle när han beklagar sig åt någon vän må va ( nu hoppas jag ni förstår skämtet och har humor kvar ), jag vet att han älskar mig ändå. Det är kärlek att kunna acceptera sådant, ingen är ju perfekt. Fast just a och o är kunna utvecklas tillsammans, tillit, trohet och ärlighet. Och kommunikation. ( fast visst ibland brister den nog här också, men vi försöker åtminstone )
En stolt 2 barnspappa och en underbar människa.
Anna-Maria,
Klarar ni/vi dessa påfrestningar så finns det inga hinder som är oöverstigliga. Kicki och jag har snart tillbringat er tid x2 tillsammans...22 år...
Det är bara att inse att alla känslor som finns på skalan har upplevts - tusenfalt...
Häng i!
"Massmis med"
Niklas, Hannas pappa
Härligt och underbart. Själv har jag levt ensam i nästan lika länge. Hoppas att få uppleva det här ni har och andra med er, någon gång jag också...
Ja, saknaden är så förbannat enorm, skit också rent ut sagt....
"Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det"
Ps, mailade dig igår, hoppas det kom fram....
Vilken otroligt fin bild!! Jag blir lika berörd varje gång som jag tittar in på din blogg!! Jag kan inteförstå hur människor ka vara så elaka med sina kommentarer? De har nog aldrig upplevt riktig smärta och sorg. jag tycker att du skriver fint om hela din familj, men även om du bara hade skrivit om Lova, så va hade det spelat för roll! Det är din blogg, din spyhink, det är säkert ett av många sätt för dig att hålla dig över ytan!! och även ett sätt att hedra Lova!
Jag beundrar dig och hela din familj!!
Kram Anna
Vilken värme i dina ord som du beskriver ert liv med. Vi måste precis som ni dela både glädje och sorg. Att vi har änglabarn i dag är något vi måste leva med. Vi ska vandra vidare hand i hand, låta glädjen i livet ta över och en dag får vi glädjen att träffa våra barn i gen. Så tror jag.
KRAM till er hela familjen
Grattis i förskott till era 11 år :) Ni har gått igenom såna svåra saker som inte hör till vanligheten men ni verkar ha det bra tillsammans, jag hoppas ni får minst lika länge tillsammans ännu.
