ADRESS M.M
Jag har aldrig skrivit var vi bor direkt i bloggen, men vad kan värre bli än att någon Hannibal Lecterkopia dyker upp och slaktar hela familjen.
Hälsningar går bra att skicka till denna adress.
Fam.Karlsson.
Solstigen 9.
22410 Finström. Åland.
E-posten är : [email protected] och är min privata. Min man använder knappt internet men det går att nå honom på samma mail.
Idag är det en fin dag ute, man skall njuta av livet. Jag vill försöka bara lite men det är svårt då min dotter skall dö.
Ibland har vi mumlat om det framtida som kommer att hända. Lovas bortgång och kommande begravning.
Lägg redan nu på minnet.
Lova älskar kalas. Lova älskar blommor.
Den dagen det är dags för hennes sista " kalas " så klä er inte i sorgens kläder när ni kommer. Klä er som om ni kom för att fira med Lova, i fina ljusa kläder som ni själva tycker om och Lova hade tyckt att ni var fina i.
Inte några svarta tunga sorgekläder. Så långt är både jag och min man överens. Sjukt att skriva så här nu, men det är ändå oundvikligt och kommer att ske. Tyvärr.
Lova är mest trött, och nätterna är jobbiga med mycket hosta. Undrar när andningen någon natt ger upp. Inte än men småningom kanske.
Lova i försommarskrud, på väg till kalas.
Maj 2009. Våran favoritbild.
Tårar :-(
Jag tycker ni gör så rätt i att inte ha ett "sorgekalas". Jag tycker det är så vackert att istället ha fina färgglada kläder. Vacker bild på Lova! Många kramar!
Ja fy usch, att ni ska måsta prata och ta sådana här beslut..det värsta man som förälder kan måsta ta. som sagt jag kan inte ana vad ni går igenom! Hoppas Lova har det bra just nu och inte ont. O en massa styrke kramar till dig o din familj!!
Kram
Jag blir så ledsen av att läsa det här :`(
Livet är FÖR orättvist, och jag skickar så mycket styrkekramar jag kan!! Jag kan inte föreställa mig vad ni går genom..
Tänker på er!!
KRAM
massa massa kramar till er, ni finns i mina tankar!!!
Så bra att ni pratar, planerar och jag tror att ni ger Lova lov att gå när det är dags. Skönt för henne men outsägligt sorgligt för mammahjärtat, pappahjärtat och lillebrorhjärtat. Och många andra hjärtan också förstås..... Kram
Vacker bild, vackert barn.
Vi tänker på er och gråter, vi vet så väl att det kan vara våran framtid du skriver om, men vi hoppas innerligt att det inte ska hända. Inga barn och föräldrar ska behöva uppleva det ni går igenom.
Varma kramar Jenny
Fina Lova.
Så orättvist å förjävligt.
Ingen ska behöva gå igenom detta hemska som vi med cancerbarn gör.
Lova och Alvin har tur som har så fina föräldrar.
Tänker på er!
Kram
Vi har oxå hela begravningen planerad. Som sagt helt sjukt att man ska behöva och att man ens kan.Hur orkar ni är säkert en fråga ni oxå fått.....Man måste ju och på något sätt så orkar man. Våra barns liv ska hyllas.
Massor med styrkekramar så ni orkar lite till.
/ Nilla
fin tanke att inte vara svartklädd utan klä sig ljust och fint som till kalas!
Otroligt fin bild på Lova,
precis som med min moster som gick bort i cancer så är det sådär man vill minnas personen, med en vacker bild där sjukdomen ej tagit tag om kroppen än. hoppas att hon får somna in utan smärta och att lillebrodern kan ge er styrka att leva vidare.
Varma kramar Jennie
Kram till Lova som kämpar på,
jag kikar in varje dag lilla vän och följer din resa..
Hoppas du har en "ok-dag" och att hostan ger med sig till kvällen så du får sova lite.
En vacker bild på Lova <3 Kramisar från Kokkola
Du är en sån fin mamma, Anna-Maria !
Kramar !
Hej!
Finns inte ord att skriva men jag vill ändå lämna ett märke att jag varit här.
Skulle vilja sända er en boxboll som ni hade kunnat slagit "skiten" ur.
Många styrke tankar Madelene
Har begravt min mommo ida, men jag blir ännu mera ledsen när jag läser din blogg, än på hennes begravning.
Man är "van" att gå på äldre människors begravningar men ett barn...kan inte föreställa mig vad ni går igenom....(tror ingen kan som inte har gjort det)
Kram till hela familjen!
Den bilden är sååååå otroligt fin, vilket de flesta bilder på Lova, men denna är speciell!!! Många många kramar till er!
Vackra lilla Lova!! Livet är så orättvist och det är svårt att finna meningen med allt när vissa öden visar denna vägen. Kram från Maria med familj
Lova, du vackra prinsessa, önskar dej allt väl och att du ej ska behöva ha ont mera. <3
fruktansvärt att ni ska behöva uppleva detta.underbar bild på Lova.skickar styrkekramar till er!!
Det där vad en jättefin bild! =)
//Sofia
Tänker på Er.Vilken fin bild utav Lova så söt.
kramar till er alla i familjen
Vad härligt att ni fångat henne så vackert på bild. Ett sånt fint minne. Javisst är det grymt att ni ska måsta sitta och fundera på hennes begravning, så jäkla fel. Men en fin tanke att ni ska göra hennes "sista kalas" till en färgglad tillställning, såsom hon vill ha det. Ta hand om er.
Fint med "kalas" istället för som det annars är, svart och mörkt, men känns så fel att man som förälder ens ska behöva tvingas tänka i såna banor, man ska inte behöva det egentligen.
Tänker på er, styrkekramar
Tänk om vi hade kunnat bära bara en del av det känslomässiga ok ni bär på 24 timmar om dygnet.
Jag upplever själv just nu en känslomässig dal när övriga familjen sover. Sju månader har gått sedan vår prinsessa hade fullbordat sitt uppdrag på jorden. Det är så jag måste se det. Som att Hanna hade levt sitt liv fullödigt och var klar för nästa dimension. Jag vet inte om ni har fått höra det men vi har ofta fått höra att Hanna fick och GAV mer kärlek under sina sju år än vad en "vanlig" människa får/ger under ett långt liv....Vi upplever att det är så! Jag har en känsla av att tycker likaledes. OM inget mirakel sker vet jag att Lova kommer att omsluta er för alltid. Även om jag vet att ni kommer att ha en fruktansvärd tid framför er så ha förtröstan på att Lova är där allt är kärlek.
Amor Vincit Omnia
Hannas pappa Niklas
Massa styrkekramar till er! Underbar bild på Lova.
Kramar
Underbara fina Lova! Vilken kämpe hon är. ♥
Vi tänker på er!
Kramar
Oj va du berör när du skriver, bara att tänka sig begravningen får mina tårar att rulla.
många kramar
Vilken underbart fin bild på din Lova. Såhär vill man alltid minnas
Åh vilken underbar bild på Lova!
Min kompis gjorde en fin avgjutning i glas med deras lilla ängels hand o fot avtryck! Mkt fint!
MÅNGA kramar till er!
Sara
Vilken oerhört vacker bild på Lova - vill bara lämna ett litet avtryck att jag varit in och läst. (hittade hit via tävlingen). Många kramar till er i er svåra stund och jag kan bara instämma i att ni har fina tankar kring Lovas sista kalas.
// Erica
det är ofattbart. det får bara inte hända. sånt här får bara inte hända ett litet oskyldigt barn. många kramar till er.
Det gör ont i hjärtat att läsa om er svåra, ofattbara tid tillsammans med Lova. Att mista sitt barn måste vara det svåraste man kan gå igenom. Tänker på dig och din familj med kärlek.
Vad ledsen jag blev, när jag ser vad ni får genomlida! Stackars lilla söta Lova!
Mina varmaste tankar även denna timme, dag. Tänker på er ofta när jag sitter här hemma tillsammans med mina barn. Man vet inte hur livet ter sig och man måste leva i nuet och vara glad åt det man har, en dag rycks det kanske ur ens armar.
Det går inte att beskriva er känsla för någon som inte upplevt samma. Men jag känner ändå med er och kan kanske föreställa mig lite hur det känns för er nu och jag blir verkligen så ledsen. Det gör ont i magen och hjärtat på mig när jag tänker på vad ni går igenom
Kanske mina ord är svamliga här, vill säga dig så mycket. Kunde jag skulle jag ge er en kram fast jag inte känner er...den får blir här istället....
KRAM från Värmland!
Vilken fantastisk fin flicka på bilden. Ser ut som en pärla! Jag försöker förstå, men det här känns helt ofattbart... jävlajävlaskitcancer.
så fin hon är ..
Så otroligt vacker bild på er söta Lova
Åhh vilken vacker bild <3
Vilken vacker dotter!!! jag beklagar så hemskt mycket :( kramar om
Gud vad vacker bild! En otroligt söt flicka var hon<3
Vacker bild, jag beklagar det som hänt. Hon kommer bli den finaste av änglar.<3
vacker hon var!! ryser i hela kroppen. Väcker så många känslor av att läsa din blogg.
Måste börja med att säga att Lova är nåt av det vackraste jag någonsin sett. Har nu läst om Lovas sjukdomstid och ligger här gråter, tårarna vill inte ta slut. Livet är för orättvist! Har ont i hela mitt hjärta.. Men jag är samtidigt mäktigt imponerad av din styrka, att orka blogga om det och att leva vidare. Läste också om att du funderade på att sluta blogga - gör det inte! Jag har precis upptäckt denna fantastiska värld och vill gärna följa dig och din kraft. Är själv mamma till 2 småttingar och tanken att gå igenom det du har gjort känns som ett hugg i hjärtat. Var hittar man styrkan att gå vidare? Starkt gjort! Er familj finnns i Mona tankar.
Mvh Maria <3