KRISTEN ELLER ATEIST
Jag tänker mig nu hur sorgen ter sig för en ateist som förlorat ett barn. Hur känner en atiest? Inget mer händer, mitt barn har frid, och ligger i sin grav? Eller hur tänker den?
För mig som under många års tid varit agnostiker, redan innan jag fick egna barn ter sig sorgen mer som att jag känner ibland som att jag blir tokig, och bekymrar mig för att tänk om det verkligen inte finns något mer efter det här. För som jag längtar efter att få träffa Lova igen är ofattbart. Jag vill så att det skall finnas ett fint ställe efter det här.
Tankarna om det här är ännu mer påtagliga nu än då min pappa och mamma dog i cancer. Sorgen är mycket mer annorlunda nu än då dom dog, den är påtaglig, djup, tung, ond, och gör en nästans vansinnig av längtan bort trots allt fint som finns kvar i livet.
Trots vackra minnen efter Lova. Det är inte alls roligt att leva hela tiden nu. Man önskar man kunde veta helt.
En kristens sorg kanske är den enklaste eller hur skall jag uttrycka mig, de söker sig till sin tro och Jesus och allt vad det nu är.
Medans ateisten för mig är fullkomligt underlig om det skulle gälla ett barn, man vill ju inget mer än att återigen få träffa sitt barn, krama sitt barn, se sitt barn, prata med sitt barn, sjunga för sitt barn, allt man gjort med sitt barn.
Tills jag får ytterligare bekräftelser lär jag segla runt i agnostikernas värld. Vi som inget förnekar och är nyfikna och gärna vill hoppas och tro men inte kan eller vågar då man inte vet mer än vad man vet.
Vi kan heller inte förneka någon Gud helt för då är vi ju ateister.
Ja man blir nog lite underlig av att förlora ett barn, sitt eget kött och blod. Men man vill så hoppas att det finns något bra efter det här, sen börjar tvivlandet, vad hände med det där djuret jag hade ihjäl? Hamnar djuren någonstans de också? Och vart hamnar de med andra religioner, typ Jehovas?
Det kan bli en oändlig diskussion, Jehovas tror ju på sitt paradis för ett visst antal själar i sin tur.
Men en sak ändrar jag inte ifrån, jag kan inte bli en atiest. Jag kan ju inte förneka någonting jag inte vet någonting om överhuvudtaget.
Själv tänker jag mig livet efter detta livet som en fortsättning ....
har du gjort gott kommer åter gott . Att vi möts igen är jag väldigt övertygad om , att allt är fridfullt och att bara få må väl .
Lova är hos dina föräldrar ...tänk dig som Körsbärsdalen ....när gräset pudrats vitt av blommorna , där dansar hon med sin mormor och morfar .
Orkar du så kika in till Annas anatomi och läs sagan om den gamla själen .
Tror ingen kan förstå bedövelsen av sorg som ni känner , det värsta har hänt er , livet är ju helt tokigt när vi överlever våra barn .
En vän miste ett av sina tre barn ..
-Hur orkar ni ?
-Vi måste , vi älskar våra andra barn och måste visa dem att vi lever för vi älskar dem och att de är så viktiga i våra liv . Men vår sorg är som ett sår för alltid i hjärtat , det går aldrig bort .
Känner så för er ...
Själv tänker jag mig livet efter detta livet som en fortsättning ....
har du gjort gott kommer åter gott . Att vi möts igen är jag väldigt övertygad om , att allt är fridfullt och att bara få må väl .
Lova är hos dina föräldrar ...tänk dig som Körsbärsdalen ....när gräset pudrats vitt av blommorna , där dansar hon med sin mormor och morfar .
Orkar du så kika in till Annas anatomi och läs sagan om den gamla själen .
Tror ingen kan förstå bedövelsen av sorg som ni känner , det värsta har hänt er , livet är ju helt tokigt när vi överlever våra barn .
En vän miste ett av sina tre barn ..
-Hur orkar ni ?
-Vi måste , vi älskar våra andra barn och måste visa dem att vi lever för vi älskar dem och att de är så viktiga i våra liv . Men vår sorg är som ett sår för alltid i hjärtat , det går aldrig bort .
Känner så för er ...
Jag har följt din blogg en längre tid och det är så sorgligt det som hänt Lova, men hon har det bra med de andra änglarna nu och du träffar henne då din tid är där.
Kram på dig:-)
Jag är liksom dig Agnostisker, skulel kunan tänka mig en egen religion, med det bästa från alla religioner och lite inslag av Astrid Lindgren. Jag vet, det låter konstigt men jag vill så gärna tro att det finns ett Nangijala, fast utan det onda, där tiden går fort och man träffas igen. Där man kan leva tillsammans i resten av det livet utan sjukdom, utan ondska och utan misär utan bara i lycka och harmoni.
Jag vill tro att det i Nangijala bara är en dag för den där att vara själv medan det är ett helt liv för mig här, men visst skulel det vara skönt om man visste...
...återigen många kramar till dig!
Jag vill tro på att det finns ett liv efter detta. Ett liv då man återföds med alla som man älskar o tycker om. På det sättet kommer man alltid att vara tillsammans i alla liv...
Jag kan inte ens ana hur smärtsamt det måste vara för er. Ens barn som är ens största skatt, dom som man alltid vill ha omkring sig, krama o pussa. Dom som man vill se växa upp o skapa ett eget liv...jag tänker på er o gråter när jag tänker på eran tappra lilla krigarprinsessa!
Många styrkekramar!
Jag tror verkligen att man träffar varandra igen. Hur och var har jag ingen aning om, men att man gör det är jag övertygad om.
Så att ni kommer träffa Lova tvivlar jag inte på, och kanske hjälper det lite i alla fall att någon annan tror åt en?
Kramar
Jag har inte förlorat ett barn så jag kan inte sätta mig in i hur det skulle kännas men jag kanske kan svara på din fråga ändå?
Jag tror inte sorgen blir lättare eller mindre vare sig man tror eller ej. Sorgen är nog enorm i vilket fall som helst.
Alla önskar vi ju att om något så fruktansvärt skulle hända, att vi nångång skulle få återse och allra helst få tillbaka vårat barn. Men jag som ateist tror ju inte på något liv efter detta och går inte och hoppas att vi kommer ses i himlen eller i ett nästa liv, jag är trygg i tanken att när någon dör så dör den, och det händer så inget mer. Likväl som jag har svårt att förstå en kristen har en kriten svårt att förstå mig, och jag tror inte att någon har det lättare eller svårare i en situation som din oavsett tro eller icke-tro.
Vad som viktigast är vad DU tror. Om DU känner att det blir lättare att hantera sorgen genom att tro på att ni återses så lev på det, fortsätt hoppas!
Jag tror att troende och icke-troende tänker så olika så det blir nästintill omöjligt att förklara, men känner detsamma det tror jag att vi gör.
För mig finns det ingen Gud. Då skulle han inte beröva oss barnen vi fött. Varför skulle en Gud vilja en människa så illa?
Men jag vet att jag kommer återförenas med min son. Han är min vägvisare den dagen. Var ska vi återförenas? Jadu...Jag lever idag i min egen tro att det gör vi någonstans där ondska, sjukdom mm inte existerar.
Förstår dina funderingar ang döden nu. Har varit inne i ditt skede själv. Sorgen avslutas inte bara genom att begrava barnet man förlorat. Det är så förb.... mycket efteråt också. Saker som tillhör barnet, ställen man har minnen ifrån osv osv...
Hjärtat ditt är i kras just nu det vet jag. Men det läker sakta. Lovar dig det gör det! Men jag vet att du kommer ha en pusselbit som du inte hittar för få ditt hjärta helt igen. Den pusselbiten har din dotter med sig. Den pusselbiten är den du får tillbaka då ni återförenas. För det gör man!
Vill du prata med förälder som också har förlorat sina barn de haft en tid har jag några åländska kontakter du kan få.
Många ggr träffar man människor som man känner igen trots att man aldrig förr har mött dom, vissa personer känns det som du kännt i hela ditt liv trots att ni bara känt varandra ett kort tag. Vissa personer känner man genast obehag utav och man passar inte ihop med allas personkemi. I min tro har vi många liv och vi har alltid samma människor runt oss i våra liv fast i olika skepnader. Det sägs att man byter kropp men aldrig ögon och man har olika sk soulmates i världen som man känner igen via ögonen. Den människa du genast känner obehag utav kanske har gjort dig något under ett annat liv. Kanske lite rörig men det känns logiskt. Jag tror på universum och på tankens kraft. Alla är här på jorden i ett syfte antingen för sin egen själ eller för någon annans själ, detta inger hopp och någon slags mening med livet för mig. Jag förstår att du som nyss förlorat din dotter funderar mkt på det här. Jag tror att hon är runt er och hon kanske to.m ger er tecken att hon finns där. Jag har varit med om mkt konstiga saker som inte kan förklaras många människor viftar bort sånt men jag tror det är andra sidan som vill få fram ett budskap öppna ditt sinne så kanske du får några tecken på att hon finns hos dig! Många kramar!!! (Lova har berört mig såå mkt)
jag tror att det finns någonting efter detta liv,vad kan jag inte säga,i boken Flickan med röda skorna fråga och berätta det nya syskonet saker som hon inte borde veta ,pånyttfödelse? jag har också läst en bok för många år sedan som handla om nära döden upplevelser alla var barn ,hade olika hudfärg,olika religionen olika hemförhållanden olika åldrar, men alla hade en sak gemensamt som dom berätta om och det var ett otroligt ljus som dom mötte,för att sedan komma tillbaka till verkligheten,kommer inte ihåg namnet på boken men den var enormt intressant,så jag tror att någonting finns kanske som Astrid skriver om i bröderna Lejonhjärta kramar till er
För mig var det ett val att tro. Jag bestämde mig för att tro och sen leva utifrån det med Bibeln som rättesnöre. Det ger mig frid och hjälper mig när jag tillsammans med mina sjuka familjemedlemmar vandrar i dödsskuggans dal. Jag funderar inte längre, jag ber och tror. Varför välja bort möjligheten till evigt liv, bara för att man inte har säkra bevis?
man kan även funka som asatro en av dom älsta troende själv e jag långt tebax asatroende kanske int som på 700-talet men ändå
"Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i ensamhet om natten har
jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta...
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.
Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger...
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett
hjärta fullt av sår"
Jag är så ledsen för din skull. Jag vet inte hur det känns att förlora något som är så viktigt i ens liv och jag hoppas att jag slipper få uppleva det med. Hoppas att du ändå kan fortsätta ditt liv, även fast det är svårt...
Jag är som du, öppen och övertygad om en återträff. Jag har fått bevis på att de vi sörjer finns nära :)
Den tanken kan ge mig sinnesro, den gör oxå att alla band inte är kapade, vi kan fortfarande "prata" och även om jag inte får muntliga svar så får jag en känsla av att inte vara lämnad.
Jag blir helt förstörd av att pröva ateistens tankebanor, så kallt och rått i mina öron, den kristna kan jag förstå, tryggheten i tron, en del av deras tro lånar jag, paradiset och återföreningen främst.
För mig är djur och natur kopplingen till mina änglar, fåglar,fjärilar och igelkottar.
De finns där för och med oss, de vi saknar och sörjer, de väntar och tar emot oss när vi är på kommande.Det gör mig lugnare :)
Jag tror verkligen på ett liv efter detta, kan inte tro att döden gör att det inte finns någe mer att komma till efteråt. Tror även på andar som inte gått vidare om det finns nått som de känner är ogjort el liknande. Lilla UNDERBARA LOVA är nu en frisk och glad liten tjej som har massor med liv där hon är, och hon är inte ensam utan hon har ju både mormor och morfar som tar hand om henne.
Många styrkekramar till dig Anna-Maria och din familj.
Hennes död är meningslös men inte hennes liv ert liv tillsammans, kom ihåg det. Det hjälpte mig när det var som svårast.
Olivias änglamamma svarten på familjaeliv.
Jag tänker på er....
Jättemånga kramar, Lill
Tror innerst inne att både troende och icke troende har nog en lika djup och mörk sorg om de förlorat sitt barn. Jag tror att hon finns där uppe nånstans och att ni kommer att mötas igen när den dagen är inne. Själv tror jag iaf inte på Gud om han nu finns så e han iaf bra orättvis tycker jag. Om han nu ens kan förklara varför barn ska behöva dö ifrån sina föräldrar och syskon samt att föräldrar ska dö alltför tidigt ifrån sina barn. Kan fortfarande inte än idag förstå vad meningen var med att ta bort min mamma alltför tidigt till exempel.
Styrkekramar!!
Jag är någonstans mellan ateist och vet inte. Jag vet verkligen inte. Någonstans skulle det ju vara fint att träffas efter, men jag har någon form av religionsmotstånd i ryggmärgen pga att jag är bisexuell...
Kan tänka mig att sådana här funderingar sätts igång extra mycket i er situation, när det värsta har hänt... Jag hoppas iallafall att Lova har det bra nu. Var hon än är. Och säger som en tidigare - fortsätt hoppas att ni ses en gång. Vi vet inte vad som händer. Det är kanske Lova, dina föräldrar och de andra som gått före som vet det...
Många kramar!
jag vet inte vad jag tror, men är inte kristen och tror inte direkt på en gud som den lärs ut i kristendomen. bara en liten varning - vad du än gör så gå inte på Jehovas-människornas värvningskampanj. det kan verka lockande med ett paradis där du får träffa din dotter igen osv men deras sanning är byggd på lögner och det är en regelrätt sekt! se till att vara ordentligt påläst om du ger dig i diskussion med dem och deras "sanning".
Till att börja med vill jag säga: var och en salig på sin tro, eller inte-tro :)
Jag är då ateist, för mig finns ingen Gud, jag känner mig till och med mer icke-troende efter vad som har hänt er, för om det fanns en Gud varför skulle h*n göra någon så illa, ge ett barn och sedan ta det tillbaka efter en alltför kort tid?
Och om det fanns en Gud, varför skulle han uppfinna/tillåta en sådan sak som barncancer?
För mig så när man dör och begravs går man vidare i naturens kretslopp, ens atomer och molekyler finns i jorden och går från jorden upp i träd och blommor osv, jag tycker den tanken är rätt fin.
Sedan är det ju så att ingen egentligen vet vad som händer efter döden, och det finns saker i vår värld som inte vetenskapen kan förklara.
Allt är inte svart eller vitt, det finns så många gråzoner.
Viktigast är som någon skrev vad DU tror, vilka tankar som ger dig frid i ditt sinne.
Kram
Må lilla Lova vila i frid! <3 Himlen har fått en saknad ängel!
Sen måste jag bara berömma ditt sätt att skriva Anna Maria!! Man bara väntar på nästa inlägg i bloggen, tråkigt att det är eran sorliga verklighet.
Du skriver så fint, jag beundrar dig så. Det är en svår tid nu, men Lova finns hos er, det är säkert.
"Allt är bra
Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig
tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade
skratta åt vardagens småting.
Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,
för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig för en kort stund.
Alldeles i närheten.
Allt är bra."
Henry Scott Holland, 1847-1918
Jag sänder massor med styrkekramar till dig. Det gör ont i mig att läsa din blogg. Jag kan inte förstå den känslan du känner eftersom att jag själv inte upplevt den, men kom ihåg att livet kan vara underbart ibland. Tänk dig vad underbart att du har din man & son vid din sida, en del har inget alls. Uppfatta mig inte fel, jag bara menar att vi har en tendens att fokusera på allt det dåliga som sker, det är självfallet, men ibland är det bra att titta sig omkring för vi har människor som älskor oss och uppskattar oss, och det behöver man i vardagen. Ta hand om dej fina du. Bless!
