DET SVARTA HÅLET
Det är som att ramla utför ett stup där ingenting fångar upp en. Man kastas mot bergets väggar som bara stöter tillbaka med sorg, saknad, tårar och tomhet och smärta.
På morgontimmarna drömde jag om Lova, hon skulle gå till skolan och hon var ledsen i drömmen. Vår fina Lova som alltid var glad, var bara ledsen i drömmen och ensam bland alla barnen.
Och med ens saknar man ännu mer än mest. Nu kommer det att vara några mörka dagar igen, av ännu mer påtaglig saknad, längtan, minnen och allt annat tungt. Jag vill inte uppleva det här som vi tvingats in i. Det gör så in i helvetes ont.
Jag förstår dig precis, man har ju verkligen tvingats in i detta, vi har inte haft något att säga till om....så sjukt fel....Mår också skit just nu, i går kunde jag inte arbetsträna...men snart ska jag enligt FK vara tillbaks på heltid....men vi får väl se hur det blir med det...
Tänker på er iallafall, för vad det är värt....
Kram
Hej Anna-Maria,
Först och främst: Ett jättegrattis till din/er graviditet och ert kommande barn. Jag gläds så med er. En nära vän till mig förlorade deras lilla dotter i tsunamin. Mitt i all bottenlösa sorg så blev de ändå gravida ganska snabbt, och det är väl helt fantastiskt. att mitt i allt sorgliga, hemska så föds ett nytt liv och något att glädjas åt, leva för. Jag är övertygad om att Lova och Alvin blir världens bästa storasyskon. Sorg och glädje går hand i hand, och tur är väl att det finns glädjeämnen, för hur skulle man annars överleva sorgen. Önskar dig en fin graviditet, ser fram emot att få ta del av den resan på din fina blogg. Varmaste kramar från en annan 3-barnsmamma.
För det mesta kan man göra sina val här i livet. Men inte den här gången. Vi har tvingats till något vi inte vill vara med om. Vi hade inte något val den här gången. Vi är fullständigt maktlösa mot vad som hänt. Men ingen kan ta våra känslor ifrån oss. Vi får lov att må skit...
Kram
Förstår dej precis A-M,vi änglabarnsföräldrar känner samma tomma saknad så vi behöver inte anstränga oss med våra tankar och känslor.Ord som tänk om....tänk om det hade varit si och så.Vad hade barnen gjort nu på lovet???Vad hade vi gjort tillsammans??Undrar ibland om tårarna kunde mätas,hur mycket kan det bli??Knäpp tanke men vi får tänka annorlunda ......Sköt om er hela familjen,Kram Kia
Jag e ingen änglamamma o kan nog bara ana det helvete du går igenom,
men jag sörjer Lova och det gör mig så ont att hon ej fick vinna kampen :(
Det är därfär jag vill ha henne med i mitt bildspel,
för att hedra henne som person och för att få folk att "se" barnen som kämpat och kanske dem då känner sig motiveradec att skänka en slant till c.forskningen.Jag köpte mitt hopehalsband när jag läste om Lova,det kommerv alltid minna mig om henne!Fina lilla Lova.
