FJÄRDE MÅNADEN
Det låter ju som en bit på vägen onekligen även om april ter sig att ännu vara en bra bit bort såklart.
Jag vet nu inte hur mycket jag kommer att blogga om denna graviditet men har nog skrivit om de två tidigare då jag väntat men på andra portaler för jag tycker det var trevlig att läsa bakåt ibland ju mer tiden framskred.
Nu är det ju så många som läser här, och det känns som min blogg ramlat in i mönstret "sorgeblogg" och att det är det enda den skall handla om. Nej inte vet jag, jag har bara mina egna känslor och tankar ibland.
Jag borde ju egentligen strunta i sådant och skriva om det som ligger mig varmast om hjärtat utöver Lova och Alvin/familjen så är ju faktsikt graviditeten en del av vår familj på ett vis ändå just nu.
Det tog ett litet längre tag denna gång och ta till sig allt som komma skulle, att vi var gravida igen, att vi skall få ett tredje barn. Sorgen har bedövat många av ens känslor i början och alla graviditetshormoner man får på köpet men för varje dag som gått har det blivit mer och mer verkligt och någonstans runt 11-12 veckan började jag känna att Wow, det här är på riktigt. Nu har ju bebisen både gjort sig till känna via små sparkar och via hjärtljuden så det är definitivt en bebis som växer i min mage och inte bara en massa bullar och glass. Nu ser man framemot ultraljudet den 15 november då vi får se hur bebisen där inne mår, och det är en skrämmande bit det med, för tänk om något är fel på bebisen. Man blir så medveten om livets skörhet. Speciellt när man varit i ett riktigt helvete. Samtidigt blir man nojig just inför ultraljudets tider, och minuterna innan läkaren börjar prata i rummet om vad som dyker upp på skärmen, blir läkaren tyst för länge så vänder man per automatik på huvudet och tittar på denne, för att möjligen avläsa ansiktets uttryck.
Nå måtte allt gå väl bara. Med allting.
vad härligt att läsa att ni skall få ett till barn,fast livet står stilla många gånger går det vidare och ett bevis på det är ju att det kommer ett syskon önskar er allt gott och Lova hon gläds nog med
även om det är från en annan dimmension
Hei igjen.
Jeg syns du skal bruke bloggen din til akkurat det du har lyst til å skrive om jeg. Føler du for å skrive om Lova så gjør du det, om Alvin så gjør du det og har du lyst til å fortelle oss om den nye lille skatten i magen så gjør du det. Eller om været :))) Det er din blogg og det er bare du som bestemmer. Vi som er blitt glad i deg gjennom bloggen din vil lese uansett..
Ha en så god kveld som mulig.
Hilsen en Farmor i Norge.
Stort grattis till bebisen i magen!
Jag tycker du gör rätt i som låter denna blogg bli vad den är...ibland är det mycket om sorg och om Lova, ibland blir det om andra saker i livet.
För mig är en blogg ett ställe där man ventilerar sina känslor och tankar, och då får man väl skriva mycket om sin sorg om man vill det, eller inte alls om man inte vill...det bestämmer du själv!
Jag tycker också att du ska låta bloggen vara det den är.. Ett sätt för dig att ventilera och sätta pränt på dina tankar och känslor. Man behöver inte vara i ett fack, utan man kan flyta runt i alla möjliga fack. :-) Alvin, Lova och nya bebisen är alla en lika stor del av ditt liv och din blogg, även om alla inte är med dig fysiskt. En dag kanske det regnar i bloggen, men efter regn kommer solsken. Kram
Jag tycker inte att du måste skriva om bara sorgliga saker. Dela med dig av det som du vill, både glädje och sorg.
Tack för din fina kommentar anna-maria, den gjorde mig glad...Ja, skriv om väskorna vid tillfälle, tänkte mig inte för när jag skrev det på din blogg för ett tag sen men ingen verkade reagera va?
Många kramar fina du....
A-M: det är ju fantastiskt att få skriva om...MIRAKEL och GLÄDJE! Vad vore vi utan dessa storheter????
"Massmis med"
Niklas
Jag tycker du ska skriva precis vad du känner för, glädje, sorg, Lova, Alvin, Bebben, vädret ja vad som helst, vi som följd din blogg tycker bara det är mysigt att läsa, och självklart gläds vi också när du är glad och det skär också i hjärtat att läsa om lilla lovas hemska öde. Använd bloggen som ett ställe där du kan förmedla alla sorters känslor och tanker.
Efter att inte ha läst din blogg på länge och nu "hittat den" igen så tycker jag att bloggen tagit mera en form av sorgeblogg än förut. Tycker den var trevligare att läsa förut (även efter Lovas död) då den handlade om lite allt möjligt.
Livet ÄR lite allt möjligt.
Grattis till bebisen i magen, hade jag missat. Kom just tillbaka hit vid ett av mina försök att komma in på din blogg och till mn glädje kom jag åter åt den! Kä'nner mig hedrad att få följa med på er rresa igen. Fortsättt göra bloggen till din blogg och försök skita i dem vill förändra dig, din blogg, din sorg. Det är ditt liv, dina tankar, ditt änglabarn! Massor av kramar från Sara med lilla Nora.
Jag har alltid varit nervös inför ultra trots att mina barn 8tillsvidare) är friska
Ultra är härtligt ljuvligt men oxå skrämmande o hamnar man till den mummlande gynekologen vars namn börjar på M så har jag alltid blivit jätte nervös
lycka till
o njut av det nya livet
