NÄR JAG BLIR STOR

" När jag blir stor skall jag bli djurdoktor ". Dessa ord kom från Lova. Lova ville bli djurdoktor. Men Lova fick aldrig bli stor. Hon fick ingen chans att ge sina barndomsdrömmar en chans för cancermonstret vägrade ge henne en endast ynklig chans till ett långt liv. Ett värdigt liv men en bra barndom, en rolig och trygg uppväxt, allt detta kunde hon ha fått, om inte... cancern valt henne, valt att ta henne, döda henne. Ja jag skriver döda henne för det var precis vad den gjorde. Långsamt, plågsamt och brutalt. Utan att alls bry sig om de mediciner som i förebyggande syfte, i ett sista försökt att vinna, pumpades in i hennes lilla annars oförstörda kropp.


I helgen tänds det tusen och åter tusentals ljus runt om i våra hem och runt om gravgårdana, för att hedra minnet av de som inte finns här bland oss på jorden. I år får vi gå till en grav vi inte planerat eller ens tänkt att skulle ingå i våra liv, vår dotters grav. En grav för mycket, En fel sorts grav, en barngrav.





 

Lova, en tjej med små önskemål, och drömmen om att bli djurdoktor som stor.


Kommentarer
Postat av: yvonne

kram allhelgona är en väldigt jobbig helg när man äör i sorg

fruktansvärt att barn måste dö

2010-11-05 @ 13:44:40
Postat av: cassandra

Gråter nästan när jag läser. Det är så orättvist. Man är så maktlös. Min mamma ligger begravd efter cancer också. Jag skulle inte behöva gå till hennes grav för än jag va gammal, hon skulle få se alla sina barn växa upp och få egna barn. Orättvist är det. Men så vackert att ni ska få en liten bebis! Aldrig kan någon ersätta någon annans liv. Men en bebis kan iaf ge lite extra lycka och liv igen. Den bebisen kommer ju alltid ha 2 syskon. En i himmelen och en på jorden.

2010-11-05 @ 15:05:56
Postat av: Veronica

gråter...

2010-11-05 @ 16:02:35
Postat av: Sandra

Fina Lova... Imorgon då jag jobbar ska jag tänka på Lova och låta henne finnas med vid botandet av alla sjuka djur jag träffar. Hon ska också få vara djurdoktor, om än från himlen via en tanke.

Kram från "En Djurdoktor"

2010-11-08 @ 17:19:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0