Dolce Bambini

Imorse då jag och sonen tittade ut så möttes vi av snö. Snön som regnat bort har återvänt. Kanske för att stanna? Kanske inte? Hur bedrövligt det är känns och är mellan varven i själen och hjärtat hoppas jag att det är snö vid advent och jul.
Snön är kanske jobbig många gånger, borsta trappor, skotta, borsta av bilar osv. Men vid tillfällen som advent, Lucia och jul och nyår så är det mysigt med snö. Och det är ju så roligt för barnen med snön, och att kunna åka pulka, bygga snölyktor och laga snögubbar. Men för mig och maken blir det aldrig riktigt som då förut, så som det skulle vara, som det skall vara. Oavsett årstid. Oavsett högtider. En saknas, en fattas och kommer alltid att göra det.


Idag måste vi ordna det sista med passet osv. Och så skall det väl ordnas med boendet i H.fors. Så in via en dera båtterminal så är det fixat. Maken skulle nog vara min följeslagare till galan. Och det blir hektiska dagar. För vi hinner bara hem och vända och så skall vi på ny båt och vidare till Tallinn. Stressigt men förhoppningsvis värt det.


Måste också fixa vid Lovas graven. Ta bort lite minnesstenar som nu blir översnöade, ta med lite granris dit osv. Ja det är ju så fel. Ligga där under mark i en kista. Och inte få sitta i skolbänken och lära sig saker, få ha rast och busa med andra kompisar. Det var så det skulle vara, men så blev det aldrig för Lova.