BARA DEPPDAGAR

Nu känner jag hur det har dalat neråt igen, riktigt långt ner. Jag hatar att vara Änglamamma. Det finns inget trevligt, vackert, fint alls i det. Bara beska, saknad, och frustation, ångest och saknad och längtan. Jag vill krama mitt barn nu, det är henne jag mest av allt önskar mig åter och aldrig kommer att få så länge jag lever här. Jag måtte vara hemsk men hoppas jag inte lever till 85. Inte ens 70 låter intressant åldersmässigt. Det är nu jag faktiskt i min ytterst egoistiska värld kan se det positivt. Min mamma och pappa dog realtivt tidigt. 62 år och 68 år. Visserligen i cancer. Det var hemsk såklart, DÅ. Nu tänker jag att skitsamma om jag dör då. Då är Alvin förhoppningsvis vuxen. Jag kan ju hoppas jag dör om " bara " 30 år. ( Fy vad hemsk jag är, man får inte önska sig Döden och sådant men jag gör det ändå ibland, precis som Mor Märta i berättelsen )

Men jag med mina bedrövliga ständigt återkommande hemskheter lär väl få leva tills jag är 95.
Fy vad hemsk jag är idag som tänker så här, skriver så här. Livet skall man vara tacksam över. Men jag vet inte längre vad jag skall vara tacksam över borsett från min lilla familj och det är ju mycket förvisso.
Det känns som jag måste levt ett hemskt elakt liv tidigare. Jag har säkert varit i klass med Hitler och nu får jag sona i detta liv eller något liknande. ( Okej nu skrattar ni säkert ).
Jag kommer garanterat att straffas med ett långt plågsamt liv där alla jag älskar eller håller bara försvinner. När man redan förlorat ett barn i cancer, vad säger då att man inte kan förlora ännu ett. Jävla skitcancer. Jävla allt elände.

Och det dåliga samvetet man får för allt man inte gjorde medans man levde. Och för de gånger man bråkade. Dessutom förutom saknaden så skall man och bli påmind för det dåliga man gjort som förälder.
Nej fy fan, det är inte bra dagar just nu.


S k i t d a g a r  som är med mig mer eller mindre 24 timmar om dygnet.
Vill du har någon att prata med frågar alla. Vem är insatt i förlust och kris här svarar jag, det händer ju så sällan här, det är så litet. Då vet dom inte vad dom skall svara. Jag vill inte träffa någon sentimental nöt med ett block som antecknar och konstater depression och förvrängd syn på livet och eventeullt självmordsbenägen.
Här varsågod ta ett lyckopiller. ( Jag kommer ALDRIG att ta några piller som skjuter mig in i en falsk tryggad famn där min ångest dövas för att orka med det som är )


Nu skall jag fortsätta gräma mig över hur jävla orättvis världen är. Och den " andliga skolan " där vi bara är nu för att lära oss växa ännu mer andligt, enligt " Det finns ingen död ". Där människokroppen bara är ett skal vi använder oss av medans vi är här. Vet inte om det låter logiskt eller inte. Jag ser inte framemot någon återfödelse iallafall till ett nytt eländigt liv om så är, sedan efter " återföreningen."
Jag tänkte också senare skriva om automatisk skrift, det låter intressant som sjutton och har kollat upp ämnet lite redan. Någon som vet mer om det här?
Jag skall återkomma till den boken innan den skall lämnas åter med några stycken som förefaller sig vara intressanta.

Kommentarer
Postat av: Maria

Herregud, den tanken har jag tänkt så många gånger också...jag hoppas och tror att det är en normal tanke med tanke på vad vi änglaföräldrar går igenom..Denna skit som man inte kan se någon som helst mening i alls...

Många kramar....häng i....

2010-09-23 @ 13:53:16
URL: http://anglamammaforever.blogg.se/
Postat av: Elisabet Roslund

Du är inte ensam om att ha alla dessa förtvivlade tankar. Vi, alla änglaföräldrar, måste ta hand om varandra. Alla våra änglabarna måste också ta hand om varandra. Tillsammans är vi starka............

Kram på dig och din familj/Elisabet

2010-09-23 @ 15:32:25
Postat av: Kia

Du är normal i alla dina tankar i sorgen.Är själv emot "lyckopiller" och dyl.Äter livsnödvändig medicin därför är jag anti mot övriga piller.Var på läkarkontroll igår och råkade bryta ihop där,så djävla typiskt att det skulle hända då för jag vet hur fortsättningen blir.Du är djupt deprimerad och du behöver anti depressiv medicin och jag kan ordna kuratorstid för dej...bla...bla...blaJag vill BARA ha Simon tillbaka skrek jag och ingen djävla dårhus medicin.Lämnade stället för att återkomma på övrig utredning.Det var skönt att få skrika ut sin saknad och att få tala om att jag får stora allergiutslag av ordet KURATOR.Stå på dej tjejen mot alla som "VET DITT BÄSTA"Vi som saknar och sörjer vet,ingen annan.KRAMAR Kia

2010-09-23 @ 18:39:42
Postat av: gertie

Håller med dig i dina tankar. Tänker nästan likadant själv. Jag är inte ett dugg rädd för att dö längre. Och skulle kunna göra det när som helst. Men det är som du skriver, varför skulle det bli så. Antagligen blir jag 100 bara för det. Kram på dig

2010-09-23 @ 19:44:44
URL: http://kittyhansens.blogg.se/
Postat av: änglamamman

Själviska tankar, skuldkänslor över det man gjort eller inte gjort, känner som du. Många många styrkekramar.

2010-09-23 @ 21:13:23
URL: http://www.nglarfinns.blogspot.com
Postat av: Anki

Har ju nyss upptäckt att du har öpppen blogg igen, så jag måste få säga en sak. Kanske Alvin får barn då tror jag nog att du vill vara med de små liven :)

Att få vara farmor är underbart, fast det är en evighet dit för dig ännu....

Men förstår att du också vill träffa Lova igen...

Kramar till dig/er

2010-09-30 @ 22:02:20
Postat av: Anki

Har ju nyss upptäckt att du har öpppen blogg igen, så jag måste få säga en sak. Kanske Alvin får barn då tror jag nog att du vill vara med de små liven :)

Att få vara farmor är underbart, fast det är en evighet dit för dig ännu....

Men förstår att du också vill träffa Lova igen...

Kramar till dig/er

2010-09-30 @ 22:02:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0