MED LOVA I ÅTANKE
Idag såg jag att de fått in nya handtvålar. Jag velade mellan en mer vuxenvariant i äppel/kanel och den barnsliga Laban & Labolina tvålen. Mitt hjärta valde den senare. För den skulle Lova ha valt. Dessa små moment som betyder mycket för mig. I efterhand har de där väggorden som säkert hunnit ta slut nu i skrivande stund, slagit mig att varför skulle jag inte kunna köpa ordet prinsessa åt Lova och ha vid hennes några fotograferier osv, liksom Alvins prins.
Lova är ju alltid våran lilla tjej ändå. Vår prinsessa har inte försvunnit för att andra kanske ser det så, att hon är död och behöver ingenting mer. Lova behöver visst sina små saker i vardagen även om hon inte finns med oss på samma sätt som förut. Och jag behöver det. Tillsvidare. Jag vill att hennes minne skall finnas kvar på så många sätt det bara är möjligt. Även då det handlar om att välja en tvål.
Du gör helt rätt Anna-Maria,vi har hängt upp Simons gardiner han valde själv i sommarhuset och bäddat med hans säng överkast i det sovrum som han skulle ha här.Foton ska hängas upp som är tagna härute vid Nordkoster.Det är helt självklart,våra älskade ungar kommer för alltid vara med oss.Kram Kia
Jag gör precis likadant...
Jag väntar på en väggtext från unikdekor.se som ska upp i köket
http://www.unikdekor.se/visa_produkt.asp?t=K%E4rleksmums&id=1109&lang=sv
Det är Anthonys favvobakverk, och hade han funnits hos oss hade han nu själv kunnat baka efter receptet på väggen...Så jag förstår dig fullt ut...
Kram
Hej!
Vilket bra tvål-val, du följde ditt hjärta!
Jag har funderat mycket på hur man orkar ha kvar ett änglabarns saker kvar i huset. Vad gör vi med Tildas rum och alla saker om hon blir ängel?
Innehållet i din text idag är så klokt och dina ord berör mig så mycket, trots att det "bara handlar om tvål". Jag inser att jag inte behöver vara rädd för alla saker och prylar utan att jag förmodligen, precis som du kommer att vilja ha dem kvar så länge som det känns bra och tom köpa saker Tilda skulle ha valt.
Jag är medveten om att vi inte är där än och hoppet finns ännu kvar, men samtidigt tänker jag mycket på hur det kan bli om cancermonstret tar över.
Kramar Camilla
Camilla: MIRAKEL sker varje dag! Ge aldrig, aldrig, aldrig upp hoppet! A-M; små saker, attiraljer, som påminner om en svunnen, lycklig tid...MÅSTE FÅ FINNAS!
"Massmis med"
Niklas
Nu kom jag in på din blogg. Tack för hjälpen Anna-Maria. Jag gör som du. Kitty är med och väljer fortfarande när jag ska köpa något.Jag säger ofta - det hade Kitty gillat. Det var det som var meningen från början att våra små barn alltid skulle finnas hos oss och välja saker tillsammans med oss. Nu finns dom med oss som änglar istället. Det kan ingen ta ifrån oss. Bra tvålval. Märkligt hur lika vi tänker och känner oss. Vi som mist. Kram
