MOR MÄRTAS BÖN FORST.4

" Nu bad hon istället om förlåtelse för att hon blivit försenad till träffen med Anders däruppe i himlens nejder. Hon ville gärna komma dit och hon längtade efter gubben sin, men nu behövdes hon både i sin egen stuga och i Pers. Arbetat hade hon gjort hela sitt liv, så det gick som en dans att hjälpa den ofärdige grannen. Så bönen svängde om i hennes tankar och blev till en artig förfrågan om hon kanske fick leva lite till för att dra sitt strå till stacken.
Per blev frisk. Då ville han gifta sig med Märta. De skulle bli ett passande par, tyckte han. Gumman blev förskräckt. Det skulle aldrig Anders förlåta henne! Det fick förbli som det var, fastän byfolket skvallrade och prästen kallade dom båda för syndare.


Det dröjde 10 år innan Märta dog. Under tiden hade hon händerna fulla med att ordna både i stugorna och lagårdarna. om någon nämde ordet " ålderdomshem " blev hon riktigt otidig. Hon hade nästans glömt dödstankarna och sina enträgna böner. Hon var numera alldeles väldigt glad i livet. Hon hade inte fört över sin kärlek till Per, fast de trivdes så gott tillsammans - men hon hade fört över sin kärlek till livet!


Det var en mulen septemberdag när löven låg rödgyllene på marken utanför stugan. Det hade varit en slitsam dag, i all synnerhet som mor Märta kände sig olustig och hade ont överallt. När Per hade gått hem med magen full av persiljestuvade aborrar som han hade fiskat, kände hon sig så trött att hon lade sig där på sängen innan hon tog itu med disken. Som hon låg där och slöt ögonen fick hon för sig att titta upp - och där stod Anders! Han smålog och sträckte händerna mot henne och det fanns ett märkligt ljus omkring honom.


Jag har glömt att önska mig döden tänkte hon, medan ljuset kring hennes make bleknade och förenade sig med skymningsljuset i stugan. - Jag är så trött, sa hon högt till Anders, för hon kände honom i sin närhet. Jag är så trött att jag helst av allt vill dö. De små änglarna som kretsade omkring henne fick en väldig fart på vingarna. Där var gummans önskan igen och den här gången skulle den bli ordentligt framförd. I en blink var de uppe hos Vår Herre.
Nu nickade han belåtet och uppfyllde strax Märtabönen som de bar med sig.


Så kom det sig att mor Märtas bön äntligen gick i uppfyllelse när hon somnade in för gott, den där höstdagen i skymningsljuset. Det här är en berättelse om hur en bön kan följa en i många år och man tror att Vår Herre inte har hört den. En dag ber man i djupaste hjärtat och då blir den uppfylld om det är rätt tid. Allting sker när det skall ske men inte alltid när vi vill att det ska ske!"

Och så slutar mor Märtas bön. Jan tillägger återigen att han kände mor Märta och att hon tillverkade världens godast ost.

Kommentarer
Postat av: Niklas, Hannas pappa

Vad är detta för berättelse?

/ Niklas

2010-09-01 @ 22:20:05
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Kia

Tack Anna-Maria för Mor Märtas Bön.Hittar du fler sådana här gobitar,hör av dej eller skriv mer. Det kändes så bra att få ta del av en liten berättelse som du skrev den.I olika avsnitt,kram Kia

2010-09-01 @ 22:44:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0