Dolce Bambini

Idag har Alvin pratat mycket om Lova, eller egentligen de senaste dagarna. Det märks också att han minns mycket mer än man tror trots att han är 4 år och Lova varit död i snart 11 månader, således sedan han just fyllt 3 år.
Han sa idag då han satt på wc att Lova kunde inte kakka, stackars henne som de fick "gräva" i rumpan på.
(Lova fick ju alla möjliga hjälpmedel för magen, klyx, lösande, osv och allt blöjbytande osv, när morfinet och annars allt bara stoppade upp. Tumören påverkade säkert också en hel del tyvärr med tarmfunktionerna).
Jag blev lite snopen själv då vi inte just pratat så mycket om Lovas kakkabekymmer med honom, bara att hon hade svårt med det då när hon levde och var svårt sjuk på slutet och Alvin var med oss på sjukhuset. Men han har lagt det på minnet och idag så tog han upp det själv. Nämnde i förbifarten, att han tyckte synd om henne som inte fick kakka ordentligt.


Han önskade också att den nya bebisen kanske kunde flyga och hämta hem Lova med till oss. Han hittade också en sten en dag som satte i Lovas skåp, för han visste att Lova tyckte om stenar. Och så undrade han om han skulle få använda Lovas cykel då han "vuxit i den".
Älskade lilla fina Alvin, du har så många fina tankar och minnen även du. Både bra och dåliga. Precis som vi vuxna.
Och allt vi kan göra är att spara all de fina minnena, och ibland prata om de tråkigare när de kommer på tal från lilla dig.

Lovas första tid i Uppsala då cancerkarusellen började. Här är vi uppe vid slottet och Lova har redan fått morfin mot sina nervsmärtor i armarna som de aldrig fick någon klarhet i, just då. Alvin var inte ens 2.5 år fyllda.