15 MÅNADER

15 månader av saknad idag. 15 månader utan stortjejens sanna närvaro i mänsklig skepnad. Tiden går, sorgen finns där, men den ändrar skepnad, ofattbart nog gör den faktiskt det. Vi sitter inte fast i den brutalaste djupaste ångesten och sorgen nu längre- vi lever, ett annat liv nu än det då när Lova fanns, man får distans till sin sorg, men att sluta sakna eller längta och tänka och fundera, det gör man aldrig. Man bär alltid med sig minnena.
Lova, nu skulle du ha gått i andra klass i skolan. Vi tänker på dig alla dagar och pratar om dig minst lika ofta, för på så vis hålls du levande ändå på ett annat sätt. Du är alltid älskad, alltid våran stora tjej.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0