Dolce Bambini

Idag lagade vi hemlagade supersmaskiga goda burgare till middag. Oj oj och sen åt vi så det stod ut ur öronen. Alvin tycker mycket om fetaost till sallader osv. Medans vi tuggade för fulla muggar fråga han "Blir man fet av fetaost". Jag måsta fnissa lite och säga att nej det blir man nog inte alls, det bara heter så den där osten. Men tjock blir man inte av den.


Här har vi ju inga direkta viktnojjor heller men klart han har nog sett att det finns alla sorters människor, de som är smala, de som inte är lika smala och så skall de ju vara. Precis som en del är vita, svarta, gula eller kanske till och med lila. Nå okej det där sista överdrev jag. Men ni fattar. Alla duger och alla är värdefulla såklart.
Precis som Lova vägrade att ta emot någon kliande peruk, som uttryckte det, utan att ens ha rört en peruk någonsin eller hört något om kliande. Hon dög precis som hon var utan att konstla till sig för att passa in med alla friska, normala barn. Och hon visste att hon dög, fast hon ibland säkert var lite avundsjuk på alla barn med sitt hår. Men hon sa aldrig någonting.


Men det lustiga är egentligen att Alvin kopplade ihop orden till ett eventuellt sammanhang. Sen om han förstod vad ordet fet i sig betyder, det gick vi inte in på, utan vi mumsade vidare för fulla muggar. Så mycket vi orkade klämma i oss. Nej, barn skall inte fundera på om de är smala eller tjocka eller sådana vuxensaker. Bevare mig väl om de skulle få för sig sådant som bantning när de är typ 9-10 år, för att de inte är liksom tillräckligt "smala". (Tänker på småtjejer som innan de ens fått bröst eller mens tycker att de är tjocka).