INTE 61 DAGAR
Det är ungefär 10-14 dagar minus ovanstående. Knappast mer, knappast mindre. Jag längtar till vecka 37 och ett exakt snittdatum. Inte bara veta ditåt och att det sker innan påsk.
Ännu har jag inte tvättat upp alla bebiskläder, jag försöker hålla mig så man har något roligt att göra när tiden sniglar på. BB väskan lär jag inte behöva iordningställa heller som förut runt vecka 36-37 och gå och pilla i fram tills vecka 40. Nu kan man ju i lugn och ro packa den dagarna innan. Jag tror heller inte bebisen kommer innan. Mina 2 förra har kommit punktligt som klockan. Något jag kanske kommer att sakna är hur det kör igång. Jag har fått värkar om morgnarna och åkt in efter lunch och fått först på kvällen, men aldrig blivit hemskickad då förlossningarna kommit igång med regelbundna värkar så gott som direkt.
Nu lär vi få åka in kvällen innan och bli inskrivna för det planerade snittet. Det blir nog onekligen annorlunda.
OM så skulle vara att det drog igång innan blir jag ju ändå snittad eftersom det är planerat att vara så men då blir det ju lite mer "akut" men inte skitbråttom.
Men jag hoppas det blir en positiv upplevelse iallafall.
Det börjar närma sig :) Mysigt! Nu är jag ju ny på din blogg och undrar lite försynt varför du ska bli snittad? Dessvärre inga nya upplysningar om sittern, hittar inga bilder. Kram
Oj, det går undan nu ju! Inte längre kvar tills bebis kommer! :-)
Tänker så ofta på er och er fina ängla-flicka!! Hon skulle ju ha levat så mkt längre här på jorden. Visst var det väl så att hennes första tumör inte var livshotande utan att det blev värre mot slutet?
Jag är så glad för alla dina kommentarer på min blogg. De betyder massor!
kram Linda
Nej det är nog så att det aldrig finns några garantier för hur livet blir. Man kan bara hoppas på det bästa! Tyvärr tycker jag det är många familjer som på ett eller annat sätt drabbas av just cancer. Tyvärr ser jag ganska ofta här på Onkologen att det är många i min egen ålder som är inlagda. Likaså på cyt-avdelningen är det ofta yngre personer. :-(
Och när vi låg inlagda på barnavdelningen i våras med Erik såg jag ganska många barn med cancer. Vet inte vad som är värst... att man som förälder dör tidigt eller att ett barn gör det. Lika hemskt tror jag! För även om man har eller skaffar fler barn kan det aldrig ersätta det som dog. Och inte kan man ersätta en förälder heller, men förhoppningsvis har barnet två.
kram kram!!
Ville bara säga att jag aldrig gråtit så mycket som nu. Eran fina ängel. Livet är så orättvist. All lycka med den nya bebisen och eran stora kille. Kramar
