FINSKA SLÄKTEN

Jo, det dök upp ett oväntat besök. De kom nu istället för till dopet. Släkt från min mammas sida. Ungefär en gång om året kommer de förbi oss en liten stund. Två pratar bara finska men förstår lite svenska och en av dem är min mammas kusin, andra delen både pratar finska och svenska. När min mamma levde så satt jag där som ett fån eftersom helt plötsligt hela mitt barndomshem hade blivit endast finskspråkig. Det lät både roligt och konstigt då och svårt då i mina barnaöron när mamma min började prata finska. Själv kan jag inte många ord och förstår lika många som jag kan, kanske man kan säga.


Idag gick det dock på svenska så de som bara pratade finska satt mest och lyssnade så tolkades det över lite ibland.
Mammas kusin är också en av de få äldre numera som är kvar i livet också, 77 år har hon hunnit fylla. De som har varit ännu äldre har hunnit gå ur tiden och annars har sjukdomar farit för hårt fram. Jag talade också om för dem att det var nu som att se min mormor stigit upp ur graven på gott då förståss, det var en kopia i princip, på min mammas kusin Birgit och min mormor Siiri som dog när jag var 10 år ungefär. De var faktiskt väldigt lika när jag minns mormor bakåt i tiden. Tänk hur minnen kan vakna. Det är också roligt att se henne för då är det lite närmare mamma ännu. För likheter finns alltid. Och så blev det lite foton på Lykke och mammas kusin. Fina minnen att spara.
Så det var en trevlig överraskning som kom på besök, om en för en kort stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0