SLUMPEN ELLER ÖDET

Slumpen eller ödet eller ingenting märkvärdigt men ändock förbluffande hur det kan vara här i livet. Jag tänker tillbaka på då jag träffade min man för snart 12 år sedan. Att det var inte första gången vi träffades egentligen.
Han har berättat att han suttit i samma bänkrad på en begravning vi varit på 1996. Jag hade inte ens tittat åt hans håll men han hade funderat vem jag var som var där. Det kom ju sig som så att han hade frågat mig om jag inte varit på den begravningen då när det begav sig och jag sa att det stämde, det var precis då vi träffades 1999 det kom på tal. Men det var inte första gången heller han varit i kontakt med mig fast ändå inte direkt i kontakt.


När jag hade hem honom första gången till mitt föräldrar hem så sa han då vi kom ner en bit på vägen och han såg mitt barndomshem. "Här har jag varit förut". Va sa jag, har du? Jo han hade tydligen varit där och åkt grävmaskin med Lovas gudfar. Vi hade inte träffats då heller personligen men om jag drar mig till minnes minns jag att vi hade en grävmaskinist på besök men inte desto mer, för det här var någongång i början av 1990 talet. Således var jag kanske 11-12 år gammal.


Men nu till det mest coolaste. Också ibörjan av våran tid, sommaren 1999. Jag gav maken mitt bankkort och sa att kan du hämta ut pengar så väntar jag i bilen. När han undrade om koden så sa jag den och han stirrade på mig en stund sen skrattade han och sa det där är min gamla kod. Således hade han aldrig bekymmer med att minnas min kod om han någongång lånade mitt kort på min begäran förståss.


Jag undrar ibland hur i all världen det kan bli så här. Ödet, en slump kalla det vad man vill men nog är det med bankkoden lite roligt och förundransvärt, att en person man just träffat haft samma kod som man har, fast i ett tidigare skede. Visst att flera kan ha en kod, men knappast den man just börjat dejta. Sådant här kan jag också tänka på ibland då jag tänker på Lova, vad kan det finnas sedan? någonting eller ingenting? Man får helt enkelt bara "vänta och se". Egentligen har jag ännu ett exempel om en helt annan sak, men det kanske jag tar en annan gång.

Kommentarer
Postat av: Harrieth

Många gånger har "slumpen-ödet" förvånat även mig. En av de märkligaste är nog min älsta dotters 4 sista siffror i födelsenummret, det är samma som min mors! Första barnbarnet-samma sista siffror.

Önskar er alla en riktigt skön midsommar! Kramar

2011-06-23 @ 08:35:59
Postat av: gertie

Jag har också tänkt samma tankar. Min man och jag är födda på samma ort, gått i samma skola och haft samma lärare. Han är tre år äldre än mig och vi såg aldrig varandra som små. När vi träffades första gången 30 år senare på en helt annan ort än där vi är födda, kom vi fram till att vi hade dansat med varandra på ett dansställe ett år tidigare. Bara en dans, sen hade han lämnat mig vid mitt bord. Han kom ihåg mitt namn som är ganska ovanligt. När han nu bjöd upp mig ett år senare pratade vi lite mer och efter en vecka hörde han av sig. Och på den vägen är det. Nu är vi sambo.

När min sambos pappa gick bort och fick sin gravplats så dröm om min förvåning. Min farmor och farfar är begravda mitt emot min sambos pappa på samma kyrkogård. Ibland undrar jag om detta verkligen är slumpen??? Kram från Gertie

2011-06-23 @ 08:47:09
URL: http://kittyhansens.blogg.se/
Postat av: Lisa

Det är häftigt och konstigt sånt där.



Det hände en märklig grej med en kille jag dejtade (eller vad man nu ska kalla det) för nåra år sen. Han bodde i en annan stad, ganska långt ifrån mig. En dag ringde min telefon och en kille presenterade sig och sa att han ringde från Expert i den staden där "min" kille bodde. Han sa att han sökte namnet på killens mamma och att hennes stereo var lagad och kunde hämtas. Jag bara stammade fram att han måste ha ringt fel. Sen ringde jag upp "min" kille och berättade vad som hänt. Att någon från Expert i hans stad ringt hem till mig (med helt annat riktnummer till och med) och frågat efter hans mamma. Vi kom fram till att han måste ha ringt fel på nåt märkligt sätt och vi såg på det som ödet, att vi var menade att vara tillsammans. Det här är många år sen och tyvärr blev det inte vi. Vi har dock fortfarande kontakt ibland och vem vet vad som händer i framtiden?

2011-06-23 @ 13:17:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0