17+
Allmänt bara kunna rå om Lovas viloplats mera igen än vad man kan nu.
Vintern har för mig varit lång, det har ibland varit omöjligt att ta sig fram till graven bland av alla vallar av yrd snö, och isande kyla som blåser där. Maken har inte riktigt heller velat släppa dit mig med magen för han har varit bekymrad att jag skall stula omkull där. Men snart snart skall det bli många besök där igen, och många blombuketter och småprat annat än hemma vi hennes lilla "minnesaltare" där jag tänt ljus alla dagar.
Det här är ju inte direkt som man tänkt sig, samtidigt som man skall glädjas och vara försöka lycklig åt allt nytt som väntar har man sorg efter en flicka som skulle slutat sitt första år i skolan just när sommaren nalkas. En sorg som alltid kommer att ha en plats i ens liv, alltid mer, eller mindre närvarande. Och alltid få skänka det barnet tankar, varje dag.
Av en slump hamnade jag på eran sida. Jag har läst och läst med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Jag har en dotter på 18 år och en son som är 6,5 år.
Om jag klagar eller är sur på familjen över obetydliga småsaker så går jag in på din blogg och påminns om vad som är viktigt. Ekonomi, arbetslöshet eller skolproblem, jag har mina ungar hos mej och kan prata och krama dom. Tack !!!
Oj vad härlig vårvärme ni har fått!! Här i västsverige är det rått och grått ca 1+ inget vidare att vara ute i. Nu är man bra ivrig på våren. Hoppas snön snart försvinner så du kan pyssla hos Lova och göra det fint. Inget en förälder någonsin skulle behöva göra, men man har ju tyvärr inget att säga till om gällande sånt. I dag fick jag veta att min jobbarkompis avled i tisdags utav en massiv hjärtinfarkt, hon blev 49 år. Vi satt och snackade i söndags när vi jobbade helgpasset, sa hej då vi ses men det gör vi aldrig mer. Åtminstone inte i detta livet....
nu rinner tårarna ner igen. Lilla lova hoppas du har det bra nu och att du ser ner på din mamma din pappa och lillebror och kan tänka mig hur glad du är att du ska bli storasyster åt lilla lykke.. Många kramar till dig anna-maria.
Hittade in på din blogg genom familjeliv. Läser din blogg och tårarna rullar ner för min kind. Jag kan aldrig ens tänka mig vad ni har gått och går igenom just nu! Livet kan vara fruktansvärt ibland och fan.. Jag vet inte. Jag blir så jävla arg bara. Det är så fruktansvärt orättvist! Förstår inte varför människor ska tas från vår värld så tidigt ibland. Förlåt att jag svär. Förlåt för att jag skriver så osammanhängande när det enda som jag egentligen vill få fram är att jag tänker på er! Många kramar till dig och din fina familj
