MÅNDAG, NY VECKA

Måndag och en ny vecka. Nya möjligheter säger en del. Tänk vilka "normala" liv de flesta utrav er säkert lever. Här försöker vi leva någorlunda "normalt" men tankarna finns alltid hos Lova, alltid mer eller mindre, alla dagar.
En annan Änglamamma som har (hade) en liten pojke som hette (heter) Alvin så hade gjort en minneslåda åt honom, en sådan hade jag tänkt göra åt Lova så i fredags var vi via Sparhallen för jag vet att de har haft kartonger där, såna där färgglada i styvt pappa som man kan förvara saker i. Självklart var alla slut där. Skulle vara fint att få lägga Lovas speciella "Lovasaker" i den, pyssel, smycken, foton osv osv...
Nå, jag kommer nog att hitta en kartong som passar men det hade varit smidigt om de haft sådana kvar där.


Ibland försöker jag minnas hur det var när Lova var frisk. Hurdana människor var vi då? Det känns så länge sedan ibland men ändå så nära. Och så många bekanta som får sitt tredje barn snart, 3 levande barn. Det är ju så det skall vara.
Vi får också vårat tredje barn, vi är också 3 barnsföräldrar men med 2 barn ändå hos oss för jag kommer ju aldrig att räkna bort Lova ur barnaskaran om någon undrar eller jag berättar. Ibland läser man artiklar där äldre fyller år, där de intervjuar, många av de som mist barn oavsett ålder på barnen, räknar inte med dem längre i familjen på något vis (i intervjun).


De nämner kanske att de mist barn i artikeln men i barnaskaran står bara namnen på de som lever (Där det brukar står lite snabbinfo om personen, namn, födelsedata, boplats, yrke osv). Jag är väl kanske märklig men för mig skulle det räcka med "bortgågne sonen/dottern" och namnet på personen med de andra levande.
Men de berättar gärna vem de är änkor och änklingar efter. Som om det var mindre konstigt på något vis, mindre att ifrågasätta och mer "normalt". Och ja egentligen är ju det mer normalt att ens förälder eller livspartner någon gång dör, inte bara att barnen gör det. Det är ju de som skall begrava oss föräldrar. Eller om allt bara är extra tung sorg det med barnen, men ändå tycker jag att de flesta som mist barn verkligen vill uppmärksamma sina barn.
Vill att de skall finnas om än bara för stunden för någon, och i minnet för andra.


Jag kommer alltid att säga att jag har 3 barn men att min förstfödda blev bara 6.5 år. Vill dom fråga, får dom fråga, bara de också lyssnar och inte gör som hon där i affären förut, som inte tog in att Lova dött, inte levde mer.
Men så gärna jag hade haft 3 barn hos mig. Det känns som när andra tar ett steg fram så fick vi ta ett steg bakåt men samtidigt fått lära oss hur skört livet är. Och att de där tankarna de flesta har, "Det händer bara andra" (om de som får sjuka barn), de är borta hos oss. Det händer vem som helst, när som helst. Främlingar som vänner som släktingar.


Ja det var lite måndagstankar bara, mina egna reflektioner, tankar och funderingar. Sådant som man tänker på som Änglaförälder. Vad jag märkt är att den "yngre generationen" verkar mer rädd för att andra skall glömma och sluta prata om barnen de förlorat. Man vill ju så att minnena skall leva kvar. Bara att säga, det där skulle Lova ha gillat, det där gillade Lova inte, minns du när osv osv. För oss som mist är det så viktigt att få hålla fast vid minnen men också att de som är runt oss försöker minnas. Och vågar nämna om minnena till oss. Deras minnen av våra barn.








Kommentarer
Postat av: Kia

Den värsta fråga som man kan få av okända är:Hur många barn har du???Därför brukar jag vara snabb med att berätta för att förhindra ett "bryt"Jag kommer också för alltid vara en 3 barns mamma.Vi pratar om och med Simon dagligen och kommer nog att göra det i fortsättningen också.Han var ju makens enda biologiske.Mår så bra över att Simons kompisar fortsätter att besöka graven med ljus och blommor.Ibland ett litet kort.3 år har ju gått så man trodde väl att det skulle avta men inte.Han var mycket omtyckt och nu är han saknad.Ha en fin måndag kram Kia

2011-03-07 @ 12:13:47
Postat av: Anonym

gud vad vacker och söt du var lova, inte konstigt att din bror är så söt och det kommer lilla lykke att bli med.. Hoppas du har det bättre på andra sidan hjärtat lilla <3

2011-03-07 @ 15:45:45
Postat av: Carola

Underbar bild! ♥



Du skriver så vackert, du berör med dina ord.

Det är omöjligt för mig att förstå hur det är att mista ett barn och jag hoppas att det för alltid blir omöjligt att förstå fullt ut. Det ni har gått igenom önskar jag ingen. Er Lova borde ha fått stanna hos er.

2011-03-07 @ 17:00:04
URL: http://barbamamas.blogg.se/
Postat av: ♥Camilla Nordin♥

Här finns det jättemånga fina askar & lådor:-)

Jag köpte de rosa med vita stjärnor till mina tjejer att förvara småbarnsminnen i.



http://www.houseofhedda.com/cgi-bin/ibutik/AIR_ibutik.pl?funk=steg_tva&artgrp=146&varumarke=&limit=&extra=&Betyg=&Sort=Beskr&Visn=Lista2&Kampanj_ID=&visa=1-60&filter=

2011-03-07 @ 17:07:47
Postat av: therese

Lilla Lova så levnadsglad hon var. Ja jag känner henne bara igenom bloggen men har förstått att det var sådan hon var. Det finns ingen rättvisa i världen det känns starkt när jag ser den glada flickan på bilden som inte längre finns här på jorden... Jag tror som du att dagens generation föräldrar har ett annat synsätt när dom förlorar ett barn och att dom håller barnens minne vid liv på ett helt annat sätt. Förr gömde dom undan allt som hade med det bortgångna barnet och tryckte säkert undan tankar och minnen. Tror det är bra att man aldrig glömmer och att man håller barnets minnen vid liv, det måste vara bra för sorgearbetet .

2011-03-08 @ 09:06:49
URL: http://lillavild.blogspot.com
Postat av: Carina

Tänkte på att det kan finnas nån slags askar på Feja, eventuellt.

2011-03-08 @ 20:03:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0