DAMMTUSSARNA & TANKAR

Ja man skall ju inte börja med någon extrem storstädning som relativt nysnittad. Dock kan jag heller inte bara blunda inför de där små änglatofflorna som virvlar till ibland, att maken också städat hjälper mig föga just nu då mina hökögon för syn på några för många tussar, sonika att jag kanade runt på baken med bara dammsugarröret längs med listerna.
Det kändes bra för mig. Jag är ju van att göra saker själv, även nu men i ett annat tempo. Jag vill ju göra saker lite smått trots att det är lite mer begränsat än.
Jag handlar gärna också. Dock så får man lasta ur vissa saker för sig i bilen, inte en hel tung kasse. Men allt sådant är värt mödan för det är skönt att komma ut bland folk också.


Jag menar, man kan göra det mesta men ibland får man omplanera sitt liv ett tag. Man får göra det längre segare momentet bara. Egentligen är det som förut det här babylivet, bortsett från den omarbetade familjen så sitter takterna i.
Jag hinner både äta, och duscha och gå på wc, kolla mail osv. Kanske jag är en ännu lugnare människa nu, för varje barn som kommer till en, känns det som om man har ett ännu större lugn och mer erfarenhet.
Men det stämmer nog lite, det en annan sa åt mig en gång för väldigt länge sedan, "första barnet är som på prov, det är då man lär sig, för sedan flyter allt på".


Alvin är en supergo kille även han, som hjälper med det lilla han kan, hämtar blöja, kastar den gamla, ligger och lyssnar på sagor medans jag ammar Lykke. Ibland "läser" han en saga för oss.
Lykke sover ju ganska mycket ännu, så som små bebsiar gör den första tiden. Är hon vaken så tycker hon om att mysa i famnen, amma eller så ligger hon bara där och tittar på en medan man pratar till henne. Hennes ögon talar om nyfikenhet och nästans om en outtalad visdom.


Hursomhelst. Allt är så bra som det kan bli nu, det går inte att få det bättre nu, Lova är den finaste för oss- änglabarnet. Hon borde fått vara med oss, så man både kunde se och känna och tala med henne. Men Lykke har verkligen stoppat om mitt (ja även de andras) sorgsna mammahjärta med rosa fluffig bomull på sitt unika lilla vis. Hon har också skänkt oss så mycket glädje under den korta tiden redan, efter de omtumlande månaderna då Lova var sjuk och nu under efter Lovas död. Snart har det ju gått 1 år sedan Lova dog.


Och nästans 2 år med smärta med sjukdomstiden inräknat. Därför känns det skönt, med att kanske våga tro på en ljusare framtid igen, sakta sakta, sorgen den försvinner inte, den är alltid med oss. Men Lykke hjälper oss alla 3 genom den, hon hjälper oss andas och att våga blicka lite framåt. Och tillsammans kommer vi en dag att berätta för henne om hennes fina syster.
Den största rädslan är bara att återigen förlora ett barn, för så "naiva" är vi inte längre att vi tänker, "Det händer bara andra".  "Föräldrarna går först"...
Vi har levt 2 liv redan, ett då, och ett nu. Så kommer det alltid att vara.



Myshönan kurar i vagnen inne...

Kommentarer
Postat av: Harrieth

Blir varm i hjärtat av att läsa om hur lyckan kömmit till er!

Sorgen kommer alltid att ha ett rum i era hjärtan men med lite "rosa ludd" runt omkring är den lättare att bära.

En riktigt skön dag önskar jag er alla!

Kramar Harrieth

2011-05-03 @ 12:51:48
Postat av: Susanne

Så fint du skriver och beskriver

ha det gott kram Susanne

2011-05-03 @ 13:12:24
URL: http://margitohlsson.blogg.se/
Postat av: Mamma till tio

Du skriver så man verkligen förstår din situation.....och det är sant att ett nytt litet liv verkligen kan ge en sååå mycket glädje.....Annvänder du också vagnen inne.....det gjorde jag jämt till mina när dom va små,då kan man ju dra med dom överallt.....så bekvämt !! Ha en bra dager/Bettan

2011-05-03 @ 13:47:36
URL: http://djurstrom2.blogspot.com
Postat av: Hannas pappa

Då och nu. Inget kunde vara mer målande...

Massmis med

Niklas

2011-05-03 @ 16:58:08
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Carina

Njuuut, du om nån vet att ta tillvara livet här och nu!

Alvin e så duktig härligt att han vill vara med o hjälpa till för även det lilla är stort i hans värld :)

Hoppas hans hjälpsamhet håller i sig <3

2011-05-03 @ 17:07:21
Postat av: mia

du/ni har så vackra barn.. alla tre. tänker på emil i lönneberga av nån andledning. =)

2011-05-03 @ 18:16:53
Postat av: Linda

Jag måste bara säga att jag tycker du är så modig och stark. Det är så härligt att läsa dina inlägg där du på ett så fint sätt skriver om hur sorg och glädje kan förenas och hur livet går vidare trots er stora sorg. Jag önskar dig och din familj all lycka.

2011-05-04 @ 08:09:25
Postat av: Sara Andersson (Kiron)

Det du skriver berör så. Tack för att du delar med dig av dina tankar!

Kram Sara

2011-05-04 @ 09:58:09
URL: http://imeandmfamily.blogspot.com
Postat av: Fia

Du skriver så fint.



Hon är så fin er dotter och Alvin verkar vara en stolt och glad storebror. Vagnen du gjorde blev jättebra också tycker jag. Av någon anledning så tilltalas jag verkligen av brunt just nu. Det passar med så mycket.



2011-05-04 @ 17:12:58
URL: http://lusth.org
Postat av: Kajsa

Då o nu. Livet här o nu. Önskar er all lycka i livet framöver. Du ger oss alla något att fundera på! Sköt om er nu!

2011-05-04 @ 20:38:44
URL: http://kajsaskonst.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0