SORG & TANKAR & BLOGGAR
Jag läser dessa för att på något vis har vi en sorts samhörighet. Någonstans är känslorna och tankarna ganska lika.
Som änglamamman som funderade på hur länge det tog innan hennes älskade barn bara var ett skelett i sina kläder där i graven. Och att det kändes hemskt såklart.
Tänk vilka tunga tankar som faktiskt hinner passera i våra huvuden. Tankar vi inte alltid vill säga högt men som envisas med att dyka upp ändå. Det kändes på ett sätt skönt att läsa hennes ord och tankar som kunde varit mina i bloggen här. Att man inte tänker så tokiga tankar ensam. Jag vill nog bekräfta för mig själv att jag tänker och funkar normalt i sorgen och märker att det nog så är, tack och lov.
Jag har så full koll på Lovas dag, varje månad den 22.a att jag i år t.om han "glömma" att min pappa varit död i 10 ÅR i onsdags. Annars glömmer jag aldrig bort årsdagar. De brukar alltid vara med en. Precis som när andra fyller år. Så får jag minnas bägge sorters dagar, födelsedagen och dödsdagen. Om man får vara sentimental och tänka knasiga saker kanske man kan tänka sig att den dagen man dör, kanske det är/blir ens nya födelsedag där till Någonstans. (Jag gillar det där Någonstans efter Leifs uttryck). Man kan väl iallafall alltid få hoppas så.
A-M: Det är ju så. Den järnhårda samhörigheten mellan oss änglabarnsföräldrar som ingen kan rubba. Någonsin.
Tankarna kring processen med våra barns kroppar ja...I ett ögonblick av klarhet insåg både Kicki och jag som en människa att vi inte skulle kunna hantera dessa tankar efteråt, därav kremering. Hur makabert är det inte att tvingas brottas med detta...också.....
Massmis med
Niklas
Min psykolog sa till mig att det är helt okej att efter en tid "inte komma ihåg" årsdagar. Glömde min bortgångna pojkväns födelsedag i år, men det är HELT OKEJ, för då betyder det att jag går vidare. Det betyder ju inte att jag glömt honom, han finns ju i mina tankar varje dag. Men det är helt okej att glömma årsdagar :) Styrkekramar!
Hej! Jag vill bara säga att jag är så otroligt ledsen för att den elaka och dumma cansern tog er dotter ifrån er. Jag lider verkligen med er, kan inte föreställa mig hur det känns för er. När jag läser din blogg inser jag vilken tur jag har att jag har min lilla son och ska verkligen ta vara på varje sekund jag får dela med honom, för Lovas skull. Sänder massa kramar till dig och familjen! <3
Jag brukar ochså kika in på bloggar om änglabarn o dyl. På det sättet hittade jag din blogg.
Den arma sjukdomen som skördar alltför många unga liv. styrkram , från Änglamamma till Daniel.
