EGENTLIGEN ALLT MÖJLIGT
Lova är med mig alla dagar i tanken. Fortfarande skriver jag ju ibland men jag har nog tappat en del fokus på bloggandet. Det finns ju hundratals mammabloggar där ute, som är bra, som är bättre än min, som delar med sig ännu mer av deras liv, vardag, trots, bilder, fester, shopping, ja allt möjligt. Men min har liksom fastnat fast, jag kommer ingen vart nu just känner jag. Vare sig jag pausar av eller inte. Också att jag bloggade så öppet om Lovas tid hade sitt pris. Jag skriver bara samma saker för att jag egentligen är ganska stillsam av mig. Jag är en tänkare men jag skriver inte ner de andra tankarna här.
Jag har liksom gett så mycket jag orkat av min familj när vi hade det som svårast, så jag vet alltså inte längre hur man skriver vanliga intressanta grejer snart. Jag vill heller inte liksom blogga om en massa ämnen som skapar debatter även om jag gärna läser andras åsikter. Det är ju de bloggarna som också är intressanta mellan varven, att få läsa andras åsikter om vissa saker. Men jag är för "feg" för att ta upp en massa sådant. Även om jag säkert skulle lyckas få folk att sätta kaffet fel, eller pinka på sig av skratt eller bli så sura att dagen deras var förstörd för att de känt sig träffade. Nå det var lite om det, jag känner mig totalt så där blogg lost just nu.
Men det är ju därför iaf jag fortsätter läsa! Just för att det inte är en massa debatt och provokativa ämnen hela tiden. Det finns hur många sådana bloggar som helst därute om man är intresserad av det
Jag läser här, för jag fastnade för ditt sätt att skriva. Jag fångades ju som så många andra av ditt modiga sätt att skriva under Lovas sjukdom, men också av dig.
Det är väldigt skönt med människor som "bara" är vardagliga också
Skulle förstås fortsätta följa dig, även om du skrev debattinlägg, men tycker om din blogg som du har den nu.
Den speglar ju var du är idag. Du har mycket att bära, både glädje och sorg, och då är det inte alltid lätt att skriva. Det kommer nog tillbaka en dag.
Och varför måste man alltid vara "intressant"? Kan man inte bara få vara?
Stora kramar
Hejsan sötnos!
Just nu har jag två supernajsiga tävlingar!!
Ena där du kan vinna tandblekning & whitening toothpaste för 700kr!!!!!
Och den andra där du kan vinna ear cuffs , armband osv till vilket pris du vill!
Kolla gärna in och hoppas att du får en superbra vecka eller det som är kvar iallafall haha!
Ursäkta om du inte gillar spam , men ser detta som en rekomendation endast!
Kram!
http://isabellealberti.blogg.se/2011/september/tavling.html#comment
http://isabellealberti.blogg.se/2011/september/smyckestavling.html#comment
Jag läser din blogg flera gånger om dagen. Egentligen handlar den kanske inte om så mycket men jag uppskattar den rofyllda känslan du förmedlar. Jag tycker om att läsa om er familjs glädje efter sorg och även de inlägg som är mer sorgsna. Sedan gillar jag alla kläder du visar, bra smak=) KRAM
Jag håller absolut med Lisbeth i inlägget , hon sa vad jag tänkte säga (nästan) hon hade bättre ord !!
du bjuder på den du är och jag är nöjd med det.
//kram
Vill bara säga att jag tycker att du skriver bra och jag älskar barnens kläder,samma stil som mina barn får!debatter kan man få överallt i dagens samhälle!skriv om det du vill jag kommer oavsett att fortsätta läsa!
Kramar kristin
Jag tycker inte heller man måste skriva om häpnadsväckande saker varje dag, vem klarar det? Jag har följt med din blogg sen Lovas sjukdomstid och för mig som "åskådare" är det en tröst att livet GÅR vidare, även om ni saknar Lova varje dag. Senast för ngn dag sedan grät jag när du skrev om lilla Lykke som aldrig får träffa sin storasyster, andra dagar gläds jag med din familj när du skriver om ngt roligt...Fortsätt skriv, jag läser.
Läser nog då jag får datortid, men kommenterar sällan. Under Lovas sjukdomstid så gräts det nog många tårar, men fanns inga ord att kunna lätta er börda eller sorg.
Nu efteråt så funderar jag nog ofta på er hur man orkar gå vidare och om det påverkar ert fortsatta liv med barnen. Är du hönsmamma eller låter du dem pröva på? Om det är för känsligt så ber jag redan nu om ursäkt. Kramar!!
Finns massa mamma-bloggar därute,jag läser ngra fler,dessa o din besöker jag nästan dagligen...
Kram från mig,
Har nu nåt kort på fina Lova som man kan få se?
Blir alltid lika glad av att se henne,
miss her :( <3
Jag skriver mycket för min egen skull... Det händer mycket grejer i det vardagliga livet som säkert många inte har nåt nöje av att läsa, men jag går tillbaka ibland och inser att jag glömt mycket men att det känns härligt att ha de där minnena att gå tillbaka till.
Spelar ingen roll vem som läser, gör det för din egen skull och för dina egna minnen.
Kram till dig!!!
