Dolce Bambini

Jag har haft en massa plastbackar, för barnens leksaker. Där har såklart periodvis varit sorterat, tex lego i en, klossar i en annan, bilar i en tredje och diverse i några. Sist och slutligen är det bara tågbanan som är i sin back och legot i sin och resten är diverse. Tydligen är de sistnämnda också de lådorna som tilltalar de barn som hälsar på oss mest samt ens egna med såklart men allra mest besökarna. För i dessa lådor kan vilken skatt som helst finnas, som väcker leklusten och glädjen.


Där kan finnas en bil, en boll, en fisk från fiskspelet, en motorsåg, en plastmugg... Så att ha stökigt är rena genusen då med andra ord. Inget är borttaget, inget är tillfört, och alla kön kan rota i lådan och leka med precis vad de vill. Bra så?!, jag orkar inte reda de där backarna med andra ord. Låt vara stökigt, för ungarna älskar det, det är rena skattkistan har jag märkt.

I denna ENA av många lådor finns allt från doktorslek till pang pang och flygplan och låtsastelefoner och ja allt tänkbart som tänkas kan. Fast dockor med halva kroppsdelar har jag visserligen plockat undan. Men det finns nog sådana andra dockor i diverse lådor med. Och så skulle ni se den stora korgen med kramdjur, och sängarna. Och inte bara där... Har alla så mycket saker? Det måste tyda på att vi kunnat ha 3 barn hos oss. Och att vi haft 2 pigga lite större barn en gång som lekte och busade tillsammans med sakerna. Men förhoppningsvis kommer Lykke att tycka om det här också.