ÖNSKEDRÖMMAR!
Jag tänker på Lova som skulle fylla 8 år nu till jul. Hur hade hon varit nu. Hurdant humör hade hon haft, hurdana vänner hade hon umgåtts med, vad skulle hon ha tyckt om i skolan, ämnen? Jag tror att hon skulle ha tyckt om bild och syslöjd eftersom hon var en pysselmaja av sig. Jag tror också hon hade tyckt om både svenska och skrivning då hon kunde hela alfabetet redan vid 4 år - att skriva om man läste upp bokstäverna. De stora alltså. Musik hade hon också tyckt om, det vet jag för vi sjöng alla dagar hemma och spelade med lite instrument vi hade i en låda.
8 ÅR, hade hon verkligen varit så stor redan? Hade jag verkligen haft en andra klassist...om inte!
Och så har vi ju vårat plåster, vårat extra tröstepiller och mirakel. Lykke! Som en gåva från ovan. Alvins ögonsten. Allas ögonsten. Tack tack tack för att vi fått ett så fint litet mirakel och plåster på våra onda ömmande hjärtan.
Och allt som allt. Har jag 3 härliga barn? fast på ett annorlunda vis. Gud vad jag önskar mig att det vore en verklighet att alla fanns HÄR!
Stora kramen. Du har tre otroligt fina barn, och som alltid så är det med tårar i ögonen jag ser på Lova.
Klart att både ni och vi har TRE barn! Både Hanna och Lova fortsätter beröra och berika även så här långt efter...Långt? Nej, det har inte gått lång tid alls...
Tre barn. Så självklart. Annat var det i slutet av november 2009 (Hanna dog 14 oktober), när blivande gudmor till Alva (Alva låg i magen), "tvingade" med oss till hennes hotell, att äta julbord på premiären. En man, pappa, stannade plötsligt till vid vårt bord och av någon lika märklig som typisk anledning slängde han ur sig frågan om hur många barn vi hade...hans ansiktsuttryck när Kicki och jag samtidigt sa "tre" och "ett" är ännu idag obetalbart. Han gick snabbt därifrån, övertygad om att han hade med två dårar att göra. Och på ett sätt hade han i så fall rätt...
Men när den akuta chocken över Hannas död lagt sig och Alva fötts är det självklart att PROKLAMERA för HELA världen att jag är pappa till TRE underbara tjejer. Mina tjejer...
Massmis med
Niklas
Du skriver så fint om dina tre barn!
Oj Anna-Maria du skriver så fint om dina känslor och tankar så tårarna rinner när jag läser.Så glad att du kan känna tacksamhet för dina ögonstenar.Barn är en gudagåva och dom hjälper värkande hjärtan att gå vidare och så leder all omtanke man har om dom bort dom sorgsna tankarna för kortare och längre stunder.Det syns att Alvin är storebror nu på minen men jag tycker mig ana av hans min att han nog kanske har nya kläder,jättecoolt med klöver.Dom är alltid så fina dina barn.Du är så duktig.Kramar!!!
Åh vad jag också önskar att ni hade alla era tre barn hos er. Gör ont i hjärtat att läsa dina ord.
Åh vad jag också önskar att ni hade alla era tre barn hos er. Gör ont i hjärtat att läsa dina ord.
Å vad det är orättvist. ALLTID mamma till 3.
Anna-Maria// Du skriver så otroligt fint, äkta och kärleksfullt om din lilla treklöver. Carin
Tack alla för kommentarer om inlägget. Ibland räcker inte orden till ens när man bloggar om ämnen som det här.
kramar till er.. allihopa <3
Det är så otroligt bra att ha fler barn när man har en ängel i himlen. För trots att sorgen finns där så flyter ändå vardagen på.
Jag är tvåbarnsmamma men min äldsta är i himlen. Nu gillar folk att tjata om att Miranda borde få syskon. Men jag ville aldrig ha fler barn än två. Jobbigt läge det där.
Ha det gott! och många kramar till er!
