SAKER MAN INTE VILL HÖRA
Det här är är sådant som inte bara gäller mig utan många med mig. Egentligen kan den här listan göras lång men här är något av det värre man kan komma på att säga i vad man tror är välmening.
Senast idag fick jag en kommentar att jag skulle försöka att inte vara så bitter utan glädjas åt tiden vi fick med Lova. Som om jag inte gör det men jag är och förblir ändå bitter.
( Som Judi Walker skrev " Don't tell me to be thankful for the time I had,
Because I wanted more ". ) Man behöver inte säga något alls om man kommer med vanliga klyschiga ordvalen som de nedan och liknande ting. Vi Änglaföräldar undanber oss alla dessa här. Och den jag och Judi fick.
Vad bra att ni har större/mindre barn. Skulle det göra sorgen mindre?
Ni är så unga och kan få fler barn. Inget nytt barn kan ersätta det barn som dog.
Hör av er när ni känner er bättre. Varför då? Det är ju nu i sorgen som vännen behövs.
Oj, vad ni måste vara starka. Jag hade aldrig klarat av att gå igenom det ni gör. Jag har inte något val, jag måste.
Det var en mening med det som skedde. Vad för mening då? Vad är det för mening med att små barn dör?
Det var bäst det som hände. För vem då?
Det är inte bra att sitta hemma och deppa. Kanske inte jämt, men det kan finnas ett stort behov av att just sitta hemma och deppa. Det är en del i sorgbearbetningen.
Jag vet hur det känns. Du kanske kan sätta dig in i hur det känns, men du kan aldrig säga att du VET hur de känns förrän du själv varit med om det.
Tiden läker alla sår. Om det ändå vore så väl
Var glada åt den tid ni fick. Som om vi inte är det, men vi sörjer ändå den tid vi inte får.
(kommentarer lånade från Änglaforum på Familjeliv)
Har en till: Men han hade ju varit sjuk så länge.
Kram
Jag förstår att det kan vara jobbigt att höra en del saker, även om de bara är välmenade.. Men vad ÄR tröstande i er situation sen då? Jag menar, finns det verkligen något man kan säga, eller är allt lönlöst? Och då menar jag för stunden, givetvis blir inget bättre på lång sikt eller ger er ert barn tillbaka tyvärr, även om alla inget vill något hellre!!
Huff, ja men vissa tänker inte! Fast vissa saker tycker jag är självklart att man inte säger, som detta med att ni kan skaffa fler barn eller att man ska vara glad att man har fler barn. Suck, så säger man inte. Skulle Alvin då motsvara både Lova och honom själv? Nej, som sagt, vissa tänker inte!
Hör av er när ni känner er bättre? Hmm!! Jaja, behövs ingen kommentar till det löjliga påståendet.
KRAM
Finns väl egentligen inget som kan trösta i er situation. Det bästa man kan göra är att tänka på de fyra H:na
• Håll tyst - säg inte att du förstår, för var och en som mist någon nära bär sin
egen sorg som ingen annan kan förstå fullt ut. Och säg framförallt inte att den
sörjande ska försöka glömma, det vore ju hemskt att göra. Det behövs inga
ord för att känna tröst - låna bara ut dina öron och lyssna!
• Häll i - den som sörjer glömmer så lätt bort att äta och dricka och blir ännu
svagare av det. Så bjud gärna på en liten bit mat och något att dricka.
• Håll om - om du visste så viktigt det är för en förtvivlad människa att känna
mänsklig värme!
• Håll ut - jag vet att den som sörjer är jobbig för omgivningen! Men försök att
hålla ut. Jag lovar att du på sikt kommer att få belöning för ditt tålamod!
Ordet "bitter" är ju helt fel ord i sammanhanget. Bitter kan man vara i andra situationer...
Klart man är glad för tiden man fick som sagt men självklart ville vi ju ha mer. Våra barn vi har kvar livet är våra livlinor, men kan ju aldrig ersätta det vi förlorat...Hur unik varje människa är blev smärtsamt påtagligt när vi förlorade våra änglar. Många kramar....
Tiden läker inga sår, man lär sig bara leva med dom. (enligt mig iaf)
Men skickar en kram och hoppas att morgondagen känns lite mer uppåt än idag.
har inga andra ord att säga än kram
hejsan
Har väldigt svårt med att läsa all sorg.
Varje gång jag försöker läsa det skriver så kommer vatten från mina ögon..
Men det är nog för jag vet hur det är att sakna någon så mycke att hjärtat gör så ont.. Fast inte samma sak för det är min far som gick bort för ett år sen..
Tiden läker inte hjärtat som blir tom..
Man får enkelt bara leva med det.. Men så svårt.. Vajre steg man tar så kommer man ihåg något som gör en glad som sen gör ont..
kram
usch, jag börjar nästan gråta när jag läser om det som hänt :/
Såren läker men ärren finns kvar, Det är många gånger man vill säga "Jag vet hur de känns" eller " Jag vet hur du känner" Men som du sa de gör man inte, Jag har aldrig haft ett barn och förlorat det. Jag kan förstå att de är jobbigt men själva känslan kan jag aldrig säga något om. Och sen att man deppar är ju en självklarhet det är ju inte så att man går ut och roar sig precis som om inget har hänt.
Jag känner på mig att denna kommentaren var onödig men jag sänder den ändå och väldigt många kramar till dig och din familj, Jag hoppas ni har de bra trots omständigheterna
Jag har en gång för länge sedan rekommenderat din blogg i min egen. Idag fick jag en kommentar av en av mina läsare att gå in och rösta på din blogg. Självklart gjorde jag det. Men jag har inte varit här inne på månader och idag fick jag reda på att du nu är en änglamamma. Det gör ont i mig. Jag kan inte förstå. Jag kan inte föreställa mig. Men om jag tänker tanken på att förlora min son så mår jag så dåligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hur det då känns att göra det vågar jag inte ens försöka förstå.
Jag beklagar er stora förlust. Det finns inga ord. Jag förlorade min mamma i cancer för några år sedan. Det är en lömsk och elak sjukdom. Jag hoppas ni har nära och kära runt omkring er som finns där nu när ni behöver dem. Många av mina försvann när jag förlorade min mor. Dem visade sina sanna färger. Sen fanns det dem som var kvar. Som var underbara. Jag hoppas ni har sådana.
Mina tankar finns hos er.
/Madelaine
