UT PÅ PROV
Och på ett sätt är det fint men det är också så tungt. När man är ute försöker jag tänka att det är ju så här det kommer att bli, jag och Alvin och ibland min man, men ingen sprallig Lova.
Jag saknar henne redan. Jag har lovat att gå med Alvin till badhuset snart och det kommer att vara en prövning bara det då Lova älskade att simma och bada och busa. Hon kommer direkt att göra saknaden fullkomligt påmind.
Undrar hur länge det är kvar för henne att vara bland oss på jorden idag tex? det undrar jag egentligen alla dagar.
Igår var en riktigt off-dag som gjorde mig arg, bitter och ledsen och förbannad på en människa i min närhet.
Det behövs ytterst lite för att sänka mig till botten.
Kan inte låta bli att skicka en kram såhär, lär väl skrämma vettet ur dig nån dag på stan när jag ser dig och behöver få ge alla kramar på riktigt :)
Fast jag själv vet hur obehagligt det är med olovliga kramar.
Tänker på er varje dag, önskar att Lova orkar hålla ut tills ni, hennes familj, är redo att släppa, önskar att du får nån glad stund varje dag och att du vågar njuta av våren litegrann.
Många kramar.
Ni lever i varje föräldrars värsta mardröm! önskar jag kunde göra något för er mer än önska och be för att ett Mirakel ska ske just hos er! styrka i mängder kram
Skickar en massa styrkekramar!
Och hoppas att ni finner en glad stund om dagen.
Kramar!
Hej,
Tänker på er varje dag! Ville bara säga att jag precis förstår den känslan du beskriver idag. Vi var tre tjejer som höll ihop efter utbildningen och för några år sedan tappade vi vår mycket nära och kära vän i en hemskt svår bilolycka. Efter det blev sig ingenting likt för oss två som blev kvar för jämt när vi träffades var alltid en stol tom. Och det spelade ingen roll om vi "gömde" stolen, försökte träffas på nya ställen, hon saknas oss ändå! Vi blev ständigt påminda om hennes ljuvliga person och glada skratt och det blev så svårt att stå ut med det, att vi andra två inte orkar träffas idag. Vilket ju är så tråkigt, nu har jag ju två vänner att sakna och jag ångrar att vi inte ansträngde oss mer att skapa en ny vänskap mellan oss när vår änglavän lämnade oss. Kram till er från mig!/Carro
Alla mina tankar är hos er, kram Åsa
Hej!
Det är en så fruktansvärd bissar situation ni befinner i. Verkligen en totalt äcklig mardröm. Jag önskar så att ni och Lova slapp med detta eländes skitcancer. Styrkekramar.
Det går inte att försöka "vänja sig vid tanken"...
Och jag har ALL förståelse för att du "hatar" att vara ute bland folk - utan LOVA - i fysisk bemärkelse. Fortsätt ta varje sekund, minut osv för var det egentligen är för oss alla människor: En fantastisk gåva som vi måste lära oss att värdesätta!
"Massmis med"
Hannas pappa, Niklas
Tänker på er alla dagar.
Har även läst om hur det var då Lova vännen blev sjuk.
Värsta mardrömmen för oss,verklighet för er!
Ni finns i mina tankar,vill sända er alla en STOR kram!!
Hej,jag känner inte dig och din familj, inte annat än genom din blogg, och jag är så ledsen att ni ska behöva gå igenom det ni gör. Jag hoppas och tror att en dag kommer du att finna glädje i livet igen och med ett leende på läpparna besöka dom platser som Lova älskade och komma ihåg dom lyckliga stunderna med henne. Många och varma kramar till er och lilla Lova
Många tankar, kramar och mycket styrka till er. Synd att jag inte känner er, har två små pojkar hemma på dagarna som skulle kunna sysselsätta lilla Alvin nu när allt är så jobbigt ändå.
Säg bara till om det finns något vi kan göra, vi finns här på Ålandsvägen och tänker på er.
Kram
Tänk på alla glada stunder ni haft tillsammans med Lova, hur mycket ni hann göra, det mesta är jobbigt att göra första gången efter en förlust men ni hade förmodligen trevliga stunder på alla ställen.
Man är nog aldrig redo men förhoppningsvis kanske det känns okej någon dag att släppa taget, hon får det bra, mormor och morfar är med henne om det nu är någon tröst.
Tänker på er jämt! Kramar
Hur mår hon nu?
Fina Lova...
Hej, fantastiska mamma. jag har gått i dina skor, och även om det var länge sen, min flicka lämnade oss-86, så vet jag en del av vad ni går igenom.Jag kan känna tyngden av de sista dagarna i kroppen, men vet också att glädjen och de positiva minnena kommer tillbaka, bara man ger sig tid att vara arg och ledsen. Skulle du vilja höra av dig längre fram, så är du välkommen. Tänker mycket på er alla!
massa styrkekramar!!!
Känner med dig i din tunga situation. Styrkekram
Jag hoppas att de platser som idag smärtsamt påminner om Lova en dag istället ska ge dej tröst och känslan av hennes närhet. Jag förlorade min pappa och min storebror 1977 när jag var 8 år. Idag gör det mej väldigt gott att besöka just sådana ställen. ÅSS i Västerhamn tex. Brorsan seglade optimistjolle där och att få sitta där en ljummen sommarkväll i en lätt bris är som att få en kram av honom.
All min styrka och omtanke sänder jag er!
