Dolce Bambini

Om man skulle börja med något som heter Dagens låt när man ändå öppnar nya kategorier. Jag har väldigt blandad musiksmak och kommer att lägga ut lite olika youtubeklipp nu och då.Det kommer det att dyka upp allt möjligt och först ut tänker jag släppa en låt som heter "Vi var bara pojkar"
Jag vet inte hur många av er som hört den förut men texten är ganska bra tycker jag och nu är det flera år sen jag hörde den faktiskt men kom att tänka på den ikväll. Jag har den faktiskt hemma på en gammal "Motorrock" skiva från den där tiden då man satt och åkte nedcabad jänkare runt Mariehamns gator med sin man och hans vänner man nyligen lärt känna. Nu åker jag ingen jänkare längre fast min man är delägare i en gammal New Yorker från 1967.

Här hemma är det tyst förutom att jag hostar sååå. Jag har pastiller och grejjer hemma förståss. Tackochlov att man inte är rökare också då skulle man nog inte ha lungor i kroppen snart. Förstår inte hur dom ens får luft när de röker och hostar.
Alltså just nu känns det som om jag drabbats av lite bloggtorka. Imorgon skall vi på kalas igen. Min mans kusin fyller 17 år och det innebär att flickan snart är stor för hon var bara 7 när vi träffades första gången och skulle bli en ettagluttare.
Nu går hon första året på gymnasiet. Och är typ bra i alla ämnen. Sådär jättebra som man själv vill vara ibland. Eller ja, duktig på språk osv.om man skall förklara det närmare.
Och om hon fyller 17 nu och jag var 19 när jag mötte min man så innebär det att jag är iallafall lite gammal. Haha.
Men men åldern är bara en siffra sägs det.

Medans jag diskade kom jag och fundera på att får man faktiskt som förälder vara sjuk och lat samtidigt eller förväntar sig omgivningen att man skall ha energi någonstans ändå att orka ta tag i vardagssysslorna som förut. Diskt,tvätt,handling osv? Även om man kanske inte riktigt måste, så har man kanske nån slags press på sig?
Jag har haft väldigt svårt att slappna av nu under min sjukperiod och haft dåligt samvete att jag inte städat som jag brukar, inte diskat upp den disk som fanns förän nu imorse och att jag iallafall var nöjd att jag tvättade en full maskin tvätt igår. Ändå gnager samvetet i mig att jag varit lat och lite förkylning har ingen dött av ännu typ.
Jag känner mig som en dålig lat morsa som igår gjorde varma mackor till middag åt mina barn när min man var borta gjorda på rostat bröd med skinka och ost som jag micrade och serverade med mjölk och barnen glatt glufsade i sig. Själv kunde jag knappt svälja. Matmorsan som annars gärna rör om i grytor och karotter orkade inte bjuda på någon snorig lasagne eller så. Får man servera varma mackor åt sina barn någon gång? Eller gör det mig till en dålig icke matlagningsmedveten mor?
Nu efter disken så lättade samvetet några små hekto. Jag har kanske för stora krav på mig själv om vad omgivningen tycker och tänker och hur andra gör hemma hos sig.
För inte kan väl alla vara perfekta robotar som städar,donar och står i trots att de är jättesjuka?

Barnen blev vaknade då pappa for på jobb imorse viket sällan händer och det innebar 1.5 timma tidigare än annars. Vilket just nu resulterar i en allmänt kinkig och trött Alvin som vaknade glad.
Han är nog mammas lilla sjusovare han. Nå klart det märks på allas sömn om man är van att sova längre.Själv är jag fortfarande sjuk i halsen men har mer ork känns det som så jag har tagit tag i det s.k "diskberget" som vare sig jag eller maken gjort något åt.Fast någong gång måste man få vara människa och sjuk och min man jobbade till strax efter kl 23 igårkväll och hade fast han varit sjuk jobbat sen halv 8 på morgonen. Han kom hem och var ingen vacker syn direkt. Men just nu är han en av de få som är på jobb då några tagit ut vintersemester.
Idag skall jag se till att få mer ordning här hemma. Nu har jag inte tid att vara sjuk längre för hemmet dammar fast.
Jag tänkte en sväng på det där med magsjuka vs förkylning och kom fram till att när jag befinner mig i ena åkomman önskar jag att jag hade den andre istället.
Hoppas alla får en mysig torsdag, min är hitills ganska bra, lite halsont men piggare än förut. Jag tror jag lever igen.

Att amma lite längre

Även efter det först året är amningen en källa till god näring och närhet och trygghet för barnet. Bröstmjölken fortsätter att vara lika näringsrik som under första året och barnet har kvar sitt behov att suga och av att få komma riktigt nära.

Att amma ett barn som börjat gå och kanske prata lite är en annan upplevelse än att amma de där första månaderna. Även om amningen alltid kräver barnets medverkan, så blir det allt tydligare att det är barnet som väljer amningen. Amningsstunderna blir en tid att umgås, småprata lite och kramas. Ofta kan det bli ett sätt att återknyta banden efter en dag isär och ger en harmonisk stund tillsammans då mamma kommer hem från jobbet.

En del amningsstunder är långa, andra blir bara ett snabbt bekräftande av att mamma finns där. Ibland tar barnet bröstet och är hungrigt, men oftare är det för att gosa eller söka tröst. Det är heller inte längre så att man är bunden till barnet långa stunder, utan amningarna är kortare och glesare och barnet klarar sig bra hela dagar utan om mamma jobbar på annat håll.

Hur länge skall man amma? Enkelt, så länge mamma och barn trivs med det. De flesta barn slutar av sig själva mellan 2 och 4 års ålder. När de får sluta själva, utan introduktion av välling eller napp, så sker avvänjningen helt i barnets takt och barnet slutar amma när det verkligen är redo för att sluta. 

Under andra året (12-23 månader) ger en knapp halvliter (448 ml) bröstmjölk: 

29% av energibehovet 

43% av proteinbehovet 

36% av kalkbehovet 

75% av vitamin A behovet 

76% av folsyrebehovet 

94% av vitamin B12 behovet 

60% av vitamin C behovet

Siffrorna ovan har jag hämtat från Kellymom om långtidsamning där det går att hitta mycket om långtidsamning.

Källa: http://www.ap.skorpan.se/Bildmjukvara.htm


Många verkar tro att mjölken tappar sin näring osv men det är FEL FEL FEL.

Läs på ni okunniga innan ni ens uttalar er om sådant ni bara tror.

Jag ammar mina barn länge för deras skull. För att det är nyttigt. Det är bra, det är närhet, trygghet och för att WHO rekomenderar det. Våran art är enligt dom skapt att amma 2-5 år. Finns säkert mer info om just detta om du som är genuint intresserad på google eller annan sökmonitor.

Men enligt endel där ute är jag ett stort perverst äckel. Som njuter sexuellt av att amma mina barn. För sådant har man också läst att folk tycker om de som ammar länge.Gäller inte bara mig utan fler långtidsammare. 
Personligen klagar jag inte på dom som väljer bort amningen eller ammar 3 månader, 6 månader eller 1 år.
Och ja mina barn äter våran mat också. Och jag är INTE äcklig eller sjuk i huvudet eller en snusk.
Det är ni som är inkompententa som anser något sådant om det naturligaste som en människa är skapt att göra, gör.
Men vad ger er rätt att kalla oss som ammar länge, för äckliga och perversa.
Låt våra barn amma om de vill. Låt dom dra upp vår tröja och säga tutte. Men kom inte och kalla oss äckliga pervon.
Jag tycker inte ni är dåliga mammor som väljer bort amning vid en viss ålder. Då skall ni banne mig inte tycka jag är äcklig och konstig och dålig mamma heller.

Söndag redan. Jag tycker helgerna går alldeles för fort. Inga speciella söndagsplaner idag. Bara vara hemma vad jag vet nu.
Jag vet inte om ni lade märkte till att ett av mina blogginlägg igår såg underliga ut och jag vet inte varför det blev så stora mellanrum mellan orden i en viss rad men det berodde inte på mig iallafall. Idag lagade jag nåt till frukosten som jag inte gjort på bra länge,äggröra. Gott.
Barnen sov till hela klockan 9 imorse och det var skönt med sovmorgon.Kunna ligga och gona sig under varma täcket länge. Mmm Jätteskönt. Nu skall jag sätta mig och skriva en handlingslista så man inte glömmer att få hem margarin och annat som skall fyllas på.

Nu har vi varit på kalas. Flickan fyllde 3 år och är något år yngre än Lova men dom leker väldigt bra tillsammans.
Vi var där i c.a 2 timmar innan det var dags att bege sig hemmåt igen och fixa med middagen.
Är länge sedan jag var ute på Vårdö så det var roligt med en liten åktur fast jag vet inte om jag skulle vilja bo så långt ute ändå även om jag är mycket för lugn och ro. Lite lugnare än vi bor nu skulle inte skada, vi har landsvägen ganska nära inpå vårat hus. Jag är uppvuxen på landet men lite mer lungt än här.
Samtidigt är en flytt inte aktuell för vår del då vi har vårat hus här och installerat oss ganska bra under de snart 6 år vi bott här. Dessutom är det nära till precis allting här. Mataffär,bensinmack,hälsocentral,bvc,apotek,bank,tandläkare (om man går hos dem men jag går privat)blomsteraffär,badhus,skola,dagis osv. Ja allt. Vi bor bra placerade helt enkelt. Avsides men ändå nära. Fast sedan är tystheten ett litet önskemål från min sida fast allt kan man inte få.

Fredag igen. Skönt. Lugn dag hemma först med med barnen och efter Alvins vila skall vi åka och handla och via stan tror jag.
Just nu väntar lite disk och städning och annat småplock och imorgon skall Lova på kalas så vi skall väl hitta nån slags present också.
Vi kommer att åka ända ut till skärgården på kalas. Är ett tag sedan jag var där sist.

Ordmärkarens paradis måste vara FL. Nu har jag inte sådana stora bekymmer med grammatiska stavfel men tro inte att en ordmärkare håller sig till att bara rätta sådana fel. Nej,en ordmärkare letar fel i alla texter/ord den kan finna.
Man måste välja ordagranna rätt ord. Annars hytter ordmärkaren med fingret och säger "aj aj aj" så får man inte skriva. Eller ja, iallafall nästans.
Det är ju egentligen så att man skall tänka två gånger innan man postar ett inlägg eller tänka om det man tänkt skriva är något man skulle våga säga på riktigt öga mot öga och jag måste erkänna att 98% av alla inlägg på Familjeliv jag gjort är inlägg jag skulle kunna säga direkt till personen ifråga.Samma sak med min blogg.
Och sedan har vi där det "Tack", "Tack" så fort någon tycker lite synd om en på familjeliv.
Jag har kommit att tänka mer och mer på det här när man läser inlägg. Folk tar allt som skrivs på blodigaste allvar och blir till sig så fort det inte behagar dom. Och tackar man inte varandra på FL, ja då är det inte heller bra. Egentligen är ingenting aldrig bra på FL. Jo, bara när man diskuterar sköljmedel och tapeter och koka makaroner. Det är sådana saker som alla tycker är normala och lagom. FL är inget diskussionsforum snart. Det blir en jättestor vardagsblogg med enformiga inlägg om alla fortsätter märka ord och tjata om sitt långkok av karelsk stek.

De som läser min blogg kanske inte har följt den fullt ut och undrar varför barnen bara besöker farmor. Det är på det viset att det bara finns en farmor. Farfar lever men var aldrig en del av sin sons uppväxt och det är tråkigt på sitt vis men min man har haft bra manliga förebilder i sitt liv ändå och är en bra pappa på alla sätt och vis. Lugn och trygg, stabil och återhållsam med alkohol. Passar mig som är nykterist ypperligt bra. Barnen har aldrig sett pappa påverkad ens.Men tillbaka till ämnet om mor/farföräldrar.

Barnens mormor och morfar, mina föräldrar är döda sedan några år tillbaka. Lovas mommo dog när hon var 2.5 år gammal. Det är tråkigt men Lova brukar säga att Mandis mormor är hennes mommo med. Och det har Mandis mormor gått med på. Förövrigt vet Lova att hennes riktiga mormor inte lever. Hon brukar vara med och sätta blommor och ljus på graven ibland. Men är man 5 år gammal vill man ju ha en mormor såklart. En som är snäll och busig och bjuder på saft och glass ibland.

Min egen mommo hette Siiri och var en en lite speciell människa. Men hon brukade kalla mig "Lilla hjärtat" och ge en glasspinnar. Dennispinnar. Hon dog när jag var 10 år gammal. Jag brukar fara till graven någon gång i året med ljus och blommor.Min morfar hette Toivo och jag träffade honom aldrig. Han dog när mamma min var 5 år gammal. Han var hemskt snäll sa mamma.
Farmor och farfar träffade jag sällan då de bodde i Pargas i Finland där min mamma var hemma ifrån.
De dog när jag var i Lovas ålder. Av ålderdom.Jag hade en ganska gammal pappa.

Hursomhaver så lägger jag stort värde i att mina barn har en fin och nära kontakt med sin farmor. Jag tycker det är bra för oss alla att ha en fungerande relation som blivit väldigt bra med åren. Både jag och svärmor har fått en bra fungerande vuxenrelation med varandra. Det känns skönt. Jag tycker om henne.

När är man ytlig? (feg) Är det när man bara tänker på sig själv, om håret är snyggt klippt och om man har snyggaste hemmet och ett bra och välbetalt jobb. När man bara kan diskutera vilka jeans som är inne och hurdana skor som gäller och vilka man skall bjuda in på middag till sitt fina välvårdade hem och perfekta snälla lydiga icketrotsiga barn.
Under middagen skall man dricka vin och äta någon underlig rätt och låtsas att OJ det är så jättegott.Medans barnen sitter som små marionettdockor på sina stolar och äter med kniv och gaffel under tystnad.
Vad är det för människor som gömmer sig bakom denna fasad? När verkligheten lurar bakom hörnet.
En verklighet endel blundar inför.

Jag har testat att diskutera i forum om detta, om hur illa jag kände mig att läsa boken "Rosario är död" och försöka ta upp ämnet om barnprostitution och annat för dessa välartade människor,det var osmakligt. Något att blunda inför och fortsätta leva i sin bubbla med välmående. Jag har till och med fått veta att dessa hellre läser vanliga diskussioner som "koka makaroner" än att våga och vilja diskutera dagens samhälle, som verkligen går/gått käpprätt åt helvete då VI accepterar för mycket. Vi sitter också och säger att vi inte accpetarar saker och ting men ändå gör vi inget åt saken.
Är dom (ni) rädda för verkligheten? Vem är det dom (ni) beskyddar?
Eller tycker man det är mer givande och roligt att dagligen älta om makaroner,foglossning,tvätta skitiga lakan och bråket med barnen och försovningen.
Det är som att trycka på en enda lång repeatknapp. Fast man väljer själv vad man vill läsa, men man hoppas att någongång läsa något seriöst. Finns det något seriöst tänkande alls hos endel.
Jag tycker att det är oerhört märkligt om nån berättar något hemskt eller tråkigt så vågar folk inte diskutera ämnet. Utan de säger lite snabbt. "Oj,vad tråkigt" "Beklagar, jättetråkigt" Så glöms det bort inom några timmar, max 2 dygn.
Tro inte att nån kommer att fråga dig "Hur mår du" om en vecka om någon du håller av dött.
Jag har så många tankar omkring hur folk behandlar och bemöter varandra i verkliga livet och ute i c-världen men jag har inte egna svar att ge mig själv. Bara spekulationer.

Om du har svaret på vad folk blundar inför, när det kommer till tråkiga saker, viktiga saker,och vill prata bort det så får du gärna berätta åt mig. Jag vill bara ha bra argumnent. Inte några...."Man kan ingenting göra ändå" eller "Jag blir så illa berörd och ledsen och vet ej vad jag skall skriva" svar. Jag vill ha ETT riktigt svar denna gång. För man kan inte vara rädd för och blunda för allt som är hemskt i världen. Man kan inte hjälpa alla, men man hjälper sig själv också genom att våga se sanningen vitögat. Verkligheten är mer än ett vackert hem,koka makaroner och vad man skall ha för jeans eller frisyr.
Våga diskutera världen och din omgivning mer. Jag lovar, du mår bättre då. I allafall i hjärtat och samtidigt lär du dig nya saker på köpet.

Makaronilåda i ugnen,tvättmaskinen går, maken i skogen och Lova med farmor.Ungefär vad som händer just nu. Fast tidigare var barnen ute och byggde snölykta,snögubbar m.m med pappa.Imorgon skall jag nog förska få makens födelsedagsmiddag på grej. Skall fundera ut efterrätt ikväll samt packa ett huutopaket.

Lova och Alvin, dom är så gott som alltid tillsammans. De bråkar sällan och dom är helt busiga, påhittiga, underbara, ljuvliga och dom är VÅRA. Tänk att man kan skapa något så här fint.
Jag kan inte tänka mig livet innan dom. Det är nu livet har börjat på riktigt, fått en innebörd, en betydelse. Att få älska innerligt och djupt och ta hand om, se till att ens barn är trygga,mätta och får kärlek och omtanke och allt där till. Tänker på de barn som inte känner sig trygga,älskade,mätta osv.
Är glad att vi faktiskt har det så bra som vi har det. En stadig och trygg relation ( 10 år har vi varit tillsammans snart fast säkert finns de dom som har 10 dåliga år också). Mat alla dagar på bordet och ingen ekonomisk kris. (vilket säkert kan drabba vem som helst såklart med otur)
Och det finast av allt är när barnen pussar och kramar en och säger att dom älskar en och man kan bara säga samma sak åt dom, och om man bråkat lite innan om en påklädning eller plocka upp sakerna så är det förlåtet och man ser framåt igen. Precis som det skall vara.

Köttben av älg, helst med mycket märg

Gul lök

Palsternackor

Rotselleri

Morötter

Lagerblad, 2 st

Salt och hel vit-och svartpeppar, efter smak

Tag fram en stor kastrull. Lägg ner köttet och koka upp med mycket vatten, som du sedan slår av. Gör detta två tre gånger.

 Lägg sedan ner köttet och den hela gula löken i den rengjorda kastrullen igen och häll på vatten, så att det täcker köttet. Salta och peppra och lägg i två, tre lagerblad. När du kokat i ca 1, 1/2 timme, så smått, så  lägg ner rotsakerna. Koka klart tills köttet lossnar från benen och rotsakerna känns mjuka. servera med kokt potatis till för dem som önskar det.