ÄNGLAVAKT
De som såg sa efteråt att de har många gånger funderat att "När skall en olycka hända här". Jag orkar inte ens tänka mer på det hemska som kunde slutat värre. Alltid är det väl någon som dömer ut folk ändå, fast inget finns att döma ens.
Allt var bara en förargligt dåligt gjord/planerad parkeringsplats utan staket som skydd ner mot ett dikesstup och efter stupet kommer en cykelbana. Bra kombination eller?, nej. Jag hade precis stannat bilen, precis lagt i ettan, precis dragit upp handbromsen till hälften men inte släppt ännu då jag skulle dra upp den mer, då bilen kom i rullning av någon anledning jag inte själv kan förklara och hamnade till hälften med nosen ner i stupet. Där uppifrån kunde man inte riktigt se hur långt det var kvar ner heller, det var det som var det läskiga., det gick ju liksom inte att köra ner bara. Jag gjorde ju liksom ingenting fel, det var bara att bilen kom i nyrullning, jag drog upp handbromsen ännu mer och då stannade den. Där borde onekligen finnas sånt där järnstaket som brukar finnas vid vägarna när det är djupa stup mot sidorna - dikena osv. Vad de nu kan tänkas heta.
Dock var affärsbiträdet snabb att ringa gårdskarln och underrätta händelsen på en annan kunds klagomål och berättelse av händelsen hon fick skåda, alla blev ju hemskt skärrade. Bilen fick jag ju hjälp att dra upp av en annan kund med deras bil. Och det lustiga är att innan jag parkerade tänkte jag, att skall jag ta den närmare dörren, nej vi tar in här, och då hände olyckan. Sedan efteråt kom alla hemska tankar på vad som kunde hänt, allt från sjukhus till brutna nackar till begravningar. Under alla de år jag har haft körkort, sedan 1997 så är det här det mest obehagliga jag upplevt då jag själv suttit bakom ratten. Jag gjorde ju liksom ingenting fel, allt var en enormt tråkig händelse. Men ändå finns alla tänk om där, och tänk om jag tagit den parkeringsplats jag först skulle ta, då kanske de ej hade hänt. Men just nu är jag bara tacksam, att allt slutade väl. Tack tack tack, vi hade nog änglavakt idag som man säger.
Fy så otäckt!! Men så skönt att det gick bra! Änglavakt det har ni nog ja... Kram
Vilkeln tur att ni hade änglavakt.
kramar Susanne
Skönt att allt slutade lyckligt!Kramar till er.
Vilken tur att allt gick bra, fy va läskigt! Hoppas något görs åt det nu bara, innan något allvarligt händer! Kramar
Usch vad hemskt! Tur det gick bra ändå...
Brukar kika in på din blogg då o då, hoppas det e okej ;) Jag har också en ängel i himlen, förlorade våran pojke då han föddes förtidigt. Men nu har vi fått en lillebror som fått oss att se ljuset i livet igen. Så jag förstår verkligen er lycka att ni fått en liten tjej till just er.
Kram
Är så glad för att ni klarade er oskaddade, ni har verkligen haft nog så det räcker för ett liv framöver. Kramar till er!
jag tror det var ER ängel som vakade över er :)
NATURLIGTVIS var det Lova som var er lilla skyddsängel.Det kommer hon att vara i all evighet.Sköt om er!Kramar Kia
fy så obehagligt. Skönt att det gick bra.
Fy så obehagligt!!
Tur att allt gick bra och jag förstår att du blev rädd efteråt <3
Stor kram
LOVA hade koll på dej, hon såg till att inget hände....men rädslan för vad som kunde hänt...den finns där. Hälsningar från Carin
Tur att allt gick bra !! Vi hade också änglavaky här om dagen ...Min 10 åring blev påkörd av en bil på skyddsvägen.....Han klarade sig med fyra stygn under hakan,blåmärke på benet och ärr i själen : ( Hon som körde bilen plåstrade om min pojke men körde sen videre....(Dagen efter hade hon tagit kontakt med polisen själv och allt blev utrett! lyckligtvis hände inget värre) .
Tycker för övrigt jätte mycket om din blogg ; ) Kram från mig