DET DÄR MED BOK
Jag vill inte trycka hela bloggen rakt av men delar av den i sådana fall. Och ingenting blir ju värre, de flesta har ju redan läst här, sjukvårdspersonal, som bekanta till obekanta. De flesta vet väldigt mycket om just min familj.
Lite som alla känner apan men apan känner ingen. Vet att man kan göra blokböcker, dvs bloggböcker men som sagt det är mer handlingen om Lova jag borde sätta mig ner, fundera över. Antagligen stannar det vid tankar som så mycket annat i ens liv. Men man skall ju förverkliga en del av dem sägs det.
Du/ni skall göra det för eran skull och ingen annans. Blir det för mycket känslor och jobbigt för er så skall ni inte göra detta utan ha kvar minnerna i bloggen.
Kram
Hej!
jag har länge läst din blogg, men aldrig kommit mig för att kommentera. Jag har gråtit mig igenom flera inlägg både av medkänsla i lycka och sorg.
Såg att du hade kommenterat i min blogg och tänkte att nu är det verkligen dags för mig att lämna avtryck i din fina blogg också!
En bok om Lova skulle bli så otroligt fin, men säkert väldigt väldigt tung att skriva. Gör det som känns rätt!
Kram från cecilia
En bra idé, men först när du/ni känner dig/er redo. Inte något beslut du ska hasta fram, du måste vara stark för att orka.
Lova finns ju kvar hos er och i bloggen, det är ingen brådska.
Du kan ju kopiera ner det du skrivit och spara det på skivor eller trycka ut på papper så länge.
Kramar
