HÄRLIGA LOVA
Och även dessa läkare som sagt samma sak. Lova var en person man inte kan glömma. Hon var glad, trygg och klok. En stark personlighet.
Lovas gamla parktant sa tidigt att Lova är så mån om de småa här i parken, klär på dem ytterkläder, hjälper dem upp i gungor, ger fart, tröstar. Hon är så snäll mot alla.
Varför? Hon behövdes ju här med oss, unga som gamla. Och inte "straffas" med någon dum cancersjukdom i sin lilla oskuldsfulla kropp som borde fått bli gammal och tung. Dumma skitcancer, dumma celler som tiltade och gick emot hennes friska och började uppföra sig fel.
Och Lova var alltid i princip glad även fast hon var svårt sjuk i cancer.
Och även dessa foton blir det inte fler av...
Ett barn fattas i mitt liv. Ett barn syns inte, "finns inte", ett barn är borta. Och jag tvingas leva med det. Och jag får aldrig baka pepparkakor med dessa 2 tillsammans mer. Alvin får ingen Lovapuss mer av sin storasyster.
Så mycket mer det borde ha blivit.
Jag tycker det syns på bilderna att Lova hade en otrolig utstrålning, som säkert bara var en del av hennes unika personlighet! Så ofattbart att hon är borta och att det aldrig blir fler fina bilder på henne.
Usch, nu börjar jag grina igen....
Hade detta aldrig hänt med Lova så hade jag kanske inte av en slump hittat hit till den här bloggen och fått "lära känna" er...
Så utan att låta för konstig så önskar jag att jag aldrig hade hittat hit för isåfall hade det betytt att ni haft den där underbara tösen kvar!
Kramar
Hon är så otroligt söt! Så sorgligt att det inte blir fler kort. Ett barn fattas och kommer alltid att fattas på alla kort, julklappsutdelningar och födelsedagar. Jag vet precis hur det känns och det går nästan inte att greppa....
Kram från Arvis änglamamma
Jag tar del i sorgen men kan inte låta bli att kommentera att det känns när man läser ditt inlägg som att det är värre när ett barn som alltid är glad och vänligt mot andra dör..? Borde något annat barn som kanske är lite mer ledset och tillbakadraget förtjänat att dö istället då?
Heerre gud Miia.Vad säger du?Hur kan du ens tänka så där????Fy på dej!!!
Miia: Du måste vara en fruktansvärt otäck människa som ens kan få ut det där ur inlägget om Lova! Att hon beskriver sin dotter som glad betyder väl inte att hon vill att nått annat barn ska dö!?!?!
Miia, vad är det för fel på dig? Vad är det för konstiga saker du vräker ur dig? Tänk efter människa vad du skriver!!
Anna-Maria - att man ska orka gå igenom och känna och uppleva det du (och ni)gör. Det är så orättvist! Att alltid leva med denna sorg. Finner inga ord. Önskar att jag kunde skänka dig kramar och styrka! Många tårar när jag läser din blogg. Tina
Vilket otroligt fint inlägg om Lova. Man ser hur det strålar om henne och hur lycklig hon ser ut.
Och Miia: Vilken skitkommentar!! Ingen önskar väl livet ur något barn? Och jag fattar inte ens hur du kan ha fått det här inlägget till något sådant. Skämmes!
Det gör så ont i mig att läsa alla dina fina inlägg, kärleken till din dotter.
Det gör så ont att veta att de aldrig kan komma tillbaka, nyss där jag bor, misste 3 flickor i 20 års ålder livet i en våldsam bilkrock, alla är tyngda av sorg här. Och det gör så ont att inte veta vart de är.
Din blogg är så fin, så full av glädje och sorg. Det är så fint det du gör, delar med dig av det du känner. Så att vi andra kan få stöttning, och så att vi andra förhoppningsvis kan stötta dig i sorgen. För jag vet, även om det inte är bevisat, att Lova vet, vart hon än är, att du aldrig sviker henne. Det finns änglar, det lovar jag.
En text som jag hittade för ett tag sedan: "Vår Trädgårdsmästare har planterat hela sin enorma trädgård full av de allra vackraste blommor, i alla tänkbara färger och fantasifulla utföranden. Var och en är skön på sitt sätt, och passar så bra in i sitt sammanhang, just där han tänkt ut att den skulle planteras för att komplettera helheten.
Jag älskar att vara i min Mästares Trädgård och bara njuta av allt det vackra och känna lukten av nyutslagna blommor!
Har aldrig sett Trädgårdsmästaren, även om jag längtat ofta! Han måste älska trädgårdsarbete och vara mycket vacker själv! Bara en kärleksfull Trädgårdsmästare kan få till något så underbart! Fast ibland kan jag se fotavtryck och vissa spår efter Honom. Spåren är de plockade blommorna!
Han verkar plocka sparsamt, men dock regelbundet. Alla typer av blommor verkar Han gilla att plocka. Fast jag förstår inte när Han plockar knoppande blommor. Förstår visserligen att Han vill plocka in dessa blommor och ha dem på nära håll. Men det gör så ont att se hur just den knoppade blomman gapar tomt i sin del av Trädgården.
Men jag vet att det ju är Hans trädgård och att Han har full koll på helheten, som ju inte jag alls har. Litar på att Han älskar sina blommor eftersom Han är så omsorgsfull och noga med allting.
Käre Trädgårdsmästare, låt mig få komma till dig, när min tid i Trädgården är slut. Jag vill vara där alla dina kära o vackra blommor finns i evigt förvar. För jag har läst i din Trädgårdsbok att där kan inga blommor dö.
Men hjälp oss som är kvar, att pryda Din trädgård och vara så vackra för varandra att det känns meningsfullt att vänta på att du plockar mig med."
Den ger mig styrka, och jag vill verkligen tro att det är så, att det finns en annan plats då vi möter de alla vi misst i livet.
Ta hand om dig! Jag läser ofta, tänker ofta och tänder ljus. För jag vet att de finns där ute!
din dotter var så otroligt vacker så vacker.
