Dolce Bambini

Idag fick man en alldeles fin kommentar, som värmer. Alvins talpedagog har ju lärt känna honom efter några gånger nu, och de jobbar själva i rummet medans jag strosar omkring med Lykke i korridorerna och väntar, pratar med folk och sådant. Ibörjan kändes det som om vi inte riktigt hittade varandra någon av oss men nu har de två funnit varandra helt. Jag tror också hon själv "lärt känna" Alvin på ett annat vis då de jobbar ensamma tillsammans för att jag tyckte det funkar bäst så, han blir inte lika ivrig och hispig, samt att efter idag sa hon att vi kan ta paus igen efter två gånger till. Hon tycker han pratar bra ändå nog. Och är lättlärd.
Iallafall, det hon sa om honom var...

"Han är helt underbar att jobba med". Och jag förstod vad hon menade för han är helt enkelt jätteskön att lyssna på. Han har så fin fantasi och vet så mycket ändå om verkligheten och att få blanda denna verklighet med lite fantasi så är så ljuvligt. Så nedan tänker jag köra lite helg fiilis bilder på just precis en höstglad grabb.


Och lite lite tänkte jag på att, jag borde fotografera mer ännu, inte bara en massa såna där hemmabilder här och där, utan som förut, mer ute bilder ännu, som de nedan, och på allt möjligt kul. För det var ju en hobby då när Lova levde.