Dolce Bambini

Hoppas att ni alla har haft en kanonbra jul, eller så bra som man kan ha det iallafall. Tänk nu är vi på annandagjul och snart är det nyårsafton. Jag kan inte nästans förstå det själv.
Berätta gärna vad ni gjort på jul och var tomten snäll med er? Vad fick ni i julklapp?


Vi firade hos makens moster. Massor av julmat, massor av julklappar. Och hemma i lagom tid. Såg på Göta Kanal 3 och bara försökte koppla av. Och vet ni vad, tomten har nog tjyvläst bloggen och för jag och maken fick varsitt presentkort på middag på restaurang och det blev jag enormt glad för. Av tomtefrun själv (mig) fick maken bland annat ett fotbad med 3 olika massageprogram i.
(Som jag hoppas jag kanske själv kan få prova på någongång kanske).


Så många kort blev inte tagna. Inte några annorlundare än dem som varit åren innan. Det var mest kort av tomten, paketen, barn... Det som oftast fastnar på bild.

 

 

Hej läsare, vad gör ni? har ni uppesittarkväll kanske? Här tog jag just ut skinkan ur ugnen. Det har varit full fart och rakt fram hela dagen. Sista klapparna har införskaffats och jag tror jag lyckats i år, åtminstone för oss äldre.
Jag och maken brukar inte köpa så stora saker åt varandra men i år har jag gått lite mot strömmen.


Juloutfiten fann jag i all hast på stadens shopping ikväll och tillsammans med en röd glittrig koft-liknade sak från julen -09 tror jag denna blir bra. Och dessa små korvor döljer lite extra volanger man har, efter alla 3 barnen. Jag tyckte också om den lilla dragkedjan baktill på klänningen som förövrigt inhgandlades på KappAhl. Jag hade också en rabattkod på hela 40% sparad så detta blev som hittat! Något smycke till...och ja så har man väl klätt sig för julmiddag i år också.

Den 16 december 2007 såg Alvin ut så här. Fnissar åt den där frisyren, propellern. Han var nybadad men fick alltid en sådan där fnurr. Han är alltså 8 månader gammal här. På onsdag blir Lykke 8 månader.

Jag har två små snortomtar här hemma. Alvin börjar mest vara hes men Lykke snorar och snörvlar och kinkar och skrattar om vart annat. Och snart gör väl jag, mamman det samma. Maken nös och höll på igår men än har det inte verkat blivit någonting mer.
Och ute, där är det ihållande regn.


Saker jag lyckats med idag. Sätta mig på en tub med babysalva i sängen. Utan kork på. Efter att ha bytt blöja på Lykke och gav henne en supp där samtidigt. Splaaatsch. Okej, det kom inte ut så mycket och jag skulle ändå bädda rent, vårt korviga samsovar lakan.

Tack alla som orkade kommentera gårdagens inlägg och att fler kände igen i sig. Det är ju så där att det är grejen att man kan få gå ut och äta lite bättre någongång. För mig är det faktiskt ett helt år sedan jag åt på ett "bättre ställe" och inte bara någon "vanlig lunchrestaurang" där man slänger i sig maten på en kvart och barnen studsar runt på stolarna invid av leda och är klara sedan 10 minuter tillbaka.


Att få vara bara Anna-Maria en timma eller två med min man eller en vän. Inte mamma Anna-Maria tillsammans med barnen. Att få klä upp sig lite bättre. Få läsa ur en meny fast man kanske redan vet vad man vill ha. Bli servad av "finare servitriser" som inte stressar fram med svetten rinnandes. Någon som orkar gå förbi och fråga om det smakar bra efter en stund. Ja allt sådant där.  För när den där timman eller två har passerat skulle jag ändå åka hem direkt till barnen. Jag har ingen som helst lust att gå på krogar eller sådant. Jag har ju inte varit på en krog sedan början av 2003. Det är inte alls min melodi att vistas där. Och jag dricker ju inte heller. Inte behöver man ju dricka för att gå på krogen men hursomhelst...


Maken själv hade haft det bra igår. 3 timmar hade hade de ätit julbord, sedan hade de badat bastu. 3 timmar. Det känns som en främmande tanke det, att bara sitta och koppla av, frossa, jäsa, rapa och prutta typ (Jo jag skämtar väl lite). Själv hade jag hyrt en film. Water for elephants. Den var helt okej att se på. Sedan kom maken hem där före ett och sen var det ju bara godnatten.
Och idag hade det varit hundjakt en stund som han också deltog i, men det är riktigt äckelväder ute så. Blötregn.


Och Lykke...Hon lilla damen blir hela 8 månader nu i veckan. Mammas lilla tjej.

Jag antar att jag har världens tråkigast blogg för tillfället. Alla är så tysta vad man än skriver om utom de som alltid hör av sig då. Ändå verkar samma mängd titta in dagligen. Sista veckorna har jag på allvar tänkt över hur jag skall göra med bloggen, om jag skall fortsätta med den alls nu 2012 eller låta den upphöra helt. På ett vis är det otänkbart för mig för det är genom bloggen, så länge jag skriver i den, som Lovas minne och det som hänt lever vidare och sprider sig. Att många kan ta del av vår erfarenhet. Och hennes spargris växer lite nu och då via bloggen också. Via bloggen har jag skapat en del kontakter som är viktiga på olika vis. Men jag vet inte. Jag vacklar i frågan.
Bloggen har ju hängt med i några år redan. Den har blivit lite utav en vardag.


Men många gånger känner jag mig begränsad i mitt skrivande. Jag är så noga med vad jag skriver om, vem jag skriver om. Hur jag skriver. Allt för att ingen skall bli arg, besviken, störa sig. För det är så många som läser, de obekantare bryr jag mig mindre om vad de tycker. Men det är så många jag känner och sådana som ingår i släkten som också tittar in, och de är nog där jag känner mig begränsad. Bloggen blir ingen öppnare ventil där. Inte så att man delar med sig utav allt men ändå lite mer än jag gör nu menar jag.


Jag fick ju höra ibland av närmare släkt, skriv inte om det, ta bort det, ta bort den bilden och jada jada när jag försökte skirva och få perspektiv när Lova var ju sjuk, på vårat liv. Inte för att jag brydde mig och lydde, men sårad blev man ju ibland.
Men inte skall man bestämma åt andra fullvuxna människor som tar fullt ansvar för vad man delar med sig av om sådant. Och då valde jag noga. Men det är mycket det, från den tiden, som faktiskt gör att jag idag inte knappt vill skriva om någonting "privat" mer än att vi diskar, städar, besöker badhuset osv osv.


Men nog förekommer här vaknätter, jag och maken kan gräla ibland, vi blir förkylda, vi är trötta, jag tycker si och nån annan tycker så och ibland stör man sig på det ena och det andra osv osv. Som så många andra. Men som sagt, jag begränsar mitt bloggande väldigt mycket.
Ja jag vill knappt skriva att sonen ibland besöker farmor sin, eftersom jag fick höra att Lova när hon var frisk var där alldeles för mycket och att jag aldrig tog hand om henne osv, av den där haggan som klanka ner på  mig efter Lovas död.


Men idag kan jag berätta att maken IGEN skall få ha det trevligt. Och jag får sitta hemma och sunka i onepiecen.
Maken skall få gå på julbord med tillhörande bastubad med jobbet. Äta och frossa i luuugn och ro liksom. Ingen som ropar mamma, mer mjölk, pappa jag sa rostad macka, inte orostad, hörde du inga det, lite så där 4 års kaxigt som 4 åringar kan. Jag vill också äta julbord. Inte hos någon släkting. Jag vill äta ute som han på en restaurang. Men just nu är det svårt för mig att slippa loss. För Alvin gastar, jag vill meeeed dig maaaamma. Jag ska med dig.
Och han följer med. Och lilla Lykke, hon gör ju inget större väsen av sig, knaprar på ett kex.


Jopp, sen tycker jag att maken roat sig så det räcker för nu, för då har det varit arbetsresor med Volvo. Fin middag på cabaret med show och allt och hotell alone i sängen, bara att fläka ut sig. Och klart det. Bjuds man på sådant, så skall man ju åka och få äta god hotellfrulle i lugn och ro, fast i 2 timmar. Men för den som aldrig nästans blir bjuden på något, så känns det lite tråkigt och slött. Men jag är ganska van. Och slipper jag mot förmodan ut känner jag mig stressad och felplacerad och kan inte slappna av alls. Jag är tillbaka på 1 timma typ och hämtar barnen för att jag vill inte verka vara till besvär eller oansvarig som lämnar barnen i timmar för att gå ut och äta och sådant där. Så har det alltid varit. Jag och mitt samvete. Alvin däremot tycker ju det är störtkul att vara med farmor, det gjorde Lova också, tills haggan började säga en massa skit. Så jag säkert skulle må extra mycket skitdåligt liksom.



Om någon mot förmodan tänker ge mig en julklapp. För bövelen ge mig en middag i lugn och ro , fast bara en timma ute på en restaurang. Och NEJ inte Wirrans pleeease.
Men som Bitte sa. Vår tid kommer. Och jag känner mig nästans att, Nej herregud en desperat tant på Arken på 50+ som tar igen sin förlorade tid när maken haft sin.

Jag hoppas alla kan ta det här inlägget med en nypa salt och med glimten i ögat men det är så det funkar när man valt att amma många år, och ta "huvudansvaret" som man levat på 50 talet.
Och ja, jag tycker jättemycket om att vara hemma mamma men det innebär inte att jag inte blir lite avis ibland eller missunnar någon det trevliga, som det min man får göra 2-3 gånger per år med jobbet och annat smått där emellan som fikakvällar med vänner. Tvärtom. Alla är värda att ha skoj, ibland. Jag också. Men jag känner mig bara lite mer låst ändå ibland. Men ändå. Det är tur att jag för det mesta trivs hemma och inte vill ränna runt. Inte ens på fika, middag eller shopping. Men det kommer ju gånger man skulle vilja, som nu. Nu när alla berättar om sina julbordsbesök.

En av förändringarna som dock ej hör till mina planer är att jag äntligen fick en pyts färg i håret. Det var på tiden.
Dock tycker jag att det är mer gyllenblont än det ser ut på fotot och en pyts till skadar nog ej. Men den dagen, den dagen man hinner...
Men lite bättre blev det!

Jag håller på klurar på en förändring. Tills vidare är det ganska tystlåtet här inne.
Idag har vi 13 december och det är Lucia. Lucia som kommer med ljus i mörkret blaha blaha, men okej jag medger, det är vackert, det är stämningsfullt och det är mysigt och fint och trevligt. Ännu ett steg närmare julen. 11 dagar kvar nu så har vi julafton, knappt.

Tredje advent. Julafton närmar sig igen. Snön lyser med sin frånvaro ute och det känns mer kanske som en dag i oktober ibland. Ingen vinter här inte och den lilla lilla snö som fanns försvann med stormen som var. Alvin har snart avverkat sin första termin i parken och han stormtrivs. Han verkar vara "bästis" med en flicka. Självfallet nästan. Han har ju varit så van att leka med sin storasyster.
Har alla planerat in sina julfiranden i minsta detalj?

En bloggläsare skickade en gåva till Lykke, som hennes dotter hade haft. Hon hade tänkt på Lova som också hade haft en rosa molntunika. Vi blev hemskt glada åt Meandi klänningen.
Som bonus fick vi en vit body med krage. Dock ej den som är under just nu, utan en med lite större spets och ett större nummer. Kanon.
Återigen, tusen tusen tack till dig, precis som jag skrev i mailet. Du vet vem du är.

Jag och barnen smög oss ut en vända iallafall. Vi besökte en mycket behaglig barnbassäng och hade det trevligt under c.a en timma som inkulderade ett litet bastubad också.
Lykkes andra bassängbesök var lika lyckat som hennes allra första. Nästa gång tar jag med kameran. Och så är det fredag idag, folk myser väl för fulla muggar eller?

Idag är det så långt ifrån vinter och snö och jul man kan komma. Det regnar, det blåser, det stormar ju. Fy vilket väder.
Vi myser inne idag. Vägrar gå ut. Vi sitter inne och trycker och huttrar till nästans om man kikar ut genom rutan. Tack för att vi får ha varmt inne, mat på bordet och tak över huvudet. Sådant många också tar för givet. Idag har vi det så bra liksom, om man tänker på de som är hemlösa. Tänk att sitta ute nu, utan att ha ett hem att komma till, sitta där ute i sitt "hem" med stelfrusna fingrar och knorrande mage. Och det är också en vardag för många barn, unga, och även de som kommit på fel väg i livet. Att överleva dagen.

Lykke sitter korta stunder själv nu, men man får vakta noga, för hon vet inte ännu att man måste ta emot sig om man tippar. Nedan funderar hon över brorsans spännande radio.
Alvin tog bilder av mig idag med systemkameran. Han är duktig fast den är tung i hans små händer. Han brukade någongång fota mig också när Lykke låg i magen, men det är ju ett bra tag sedan ändå. Lykke blir ju snart 8 månader.

Klockan 3 i natt (morse) vaknade Lykke och var piggelin i närmare 2 timmar. Hon skrattade, tjöt, gnaskade på en nalle, sparkade i sängens madrass. I sängen invid sov Alvin som en stock. Gubben snarkar som en gris och jag försökte med många medel få våran fina lycka att somna om, utan vidare resultat. Men sedan mot ännu mer morgon så tog hon natt en par timmar till. Nu kinkar hon lite så hon lär nog vilja sova ikapp de förlorade timmarna igen snart hon av någon anledning vaknade ifrån.
Hoppas alla får en trevlig onsdag, jag skall spendera min i en tandläkarstol. Känns som om det kommer att bli en kostsam historia så här inpå jul.

Och så kom den, igår kväll. Den första snön. Lite puder som ligger runt gräs och grus. Alvin blev väldigt glad.
Idag är det den sjätte december. Finlands självständighetsdag. Hurra hurra.

En liten glimt av molnpanelerna ser ni nedan. Ja, strykningen väntar såklart men man vill ju hur det ser ut också. Åtminstone jag vill. Har alltid gillat de där molnen och för en gångs skull är det de "riktiga" molnen och inget plagiatmoln. Inte för att det spelar någon skillnad kanske men det är mysiga. Och Alvin tycker de är fina. Dom är rosa sa han, med vita moln.
Personligen köper jag sällan gardiner. De skulle väl ha varit den där gamla tomtegardinen då, men dessförinnan är det nog länge sedan.

Idag kom detta. Ett paket med molngardiner (panel). Bara jag skulle stryka dem också skulle de bli ännu finare mot den bruna rullgardinen. För ja, jag måsta ju prova dem innan jag strykte dem. Självklart! Eftersom jag också beställde därifrån en gång förut så fick jag ju en rabattkupong med koder man kunde ha vid fler tillfällen. Jag har också frågat vänner och bekanta på Facebook om intresse för någon kod finnes. Bara att säga till så kan man alltid prova om de funkar.
Molnen finns hos Lekmer.fi. (Rosa, blåa, gröna, gula, gråa, röda i olika typer av inredning).

Frostig måndag men solen är på gång och maken är faktiskt ledig idag och imorgon. Det blir en kort vecka denna vecka att jobba för honom med andra ord liksom en kort kort vecka för Alvin i parken också eftersom den är stängd idag och imorgon, bara onsdag och torsdag är det park. Ikväll är vi bjudna till svärmor på middag. Vi skall äta sjöfågel som vi haft i frysen. Gott.

 

"Ja ja en liten stund kan jag se extra söt ut då, så där för kortets skull, med diadem och allt"

Det stormar som tusan ute nu. Jag väntar på att maken tänker komma hem så att vi kanske kan sätta på filmen jag hyrt. Var via macken och hyrde hem Svinalängorna nämligen. Hoppas att den är bra, hörde så mycket gott om den.
Hoppas också att alla har en trevlig lördagskväll. Jag skall snart blanda dippen och inte blev det grönsaker ens nu även om det finns gurka och morot hemma så ropar chipspåsen "Ta mig, ta mig".

Igår lagade jag och Alvin saffranskola, några med bara saffranskola och några som hade choklad runt och saffranskolafyllning i. Sedan måda jag in så jag fick magont och började inbilla mig att jag säkert förgiftat mig på krokuspistiller typ. Nå, sådana mängder var det väl inte jag intog men jag kom faktiskt att tänka på att det går. Men man behöver ju ganska stora mängder rent saffran. Dessutom så fanns det ingen saffran i Mattssons i Godby, Ingen saffran i gamla Sven Mattssons och inte såg jag några på svampen förut heller, men på Sparhallen hade dom det.
Det var alltså en del jagande efter saffran för att jag ville testa någonting nytt. Resultatet var ganska gott. Jag är inte förälskad i lussebullar med saffran i, men dessa gick att äta.

Tack också till alla som orkat läsa mitt långa inlägg igår, och alla er som tog sig tid att kommentera. "Tack" för att ni förstod inlägget rätt.