Dolce Bambini

I början av våren så kunde man läsa att en massa romska tiggare slagit sig ned i centrum och runtomkring Åland med diverse vänner och instrument. Uppståndelsen blev stor på Åland och skitsnacket satte igång som eld i torrt gräs.
Dom tigger och snor och hemma i Rumänien finns alla fina hus och vänner och väntar.
Jag var en av de få som stängde öronen och packade en kasse gamla barnkläder och gav åt ena tiggaren som skulle ge dom åt sin gravida uteliggande syster.
Kort efter försvinner just denna familj från Åland och jag tänkte att de må dragit vidare att de fann väl ingen lycka här heller. Förutom en familj som stannat och fick lägenhet.
Döm av min förvåning då jag förra måndagen ser tiggarna jag hjälpt på första sidan av tidningen och deras "nyfödda" dotter, i kläder jag gett. Det värmde att jag kunnat hjälpa om än lite. Nu har dom fått en lägenhet dom också. Alla tiggare är inte av samma skrot och korn. Jag hoppas denna familj lyckats bevisa något nu och en eloge till B som hjälpt dom och 2 andra familjer.
När min en vän hörde att jag gett barnkläder åt dom där de tiggde sa hon. Vilken ängel du är.
Jag tror ingen någonsin kallat mig ängel förut. Men jag blev glad. Jag tycker om att hjälpa till och jag bryr mig inte om vad andra gör, för de flesta kan bara prata skit på Åland.