Dolce Bambini

Jag fick för mig att beställa hem en petticoat igår kväll. Inget vardagsplagg för min del men vid speciella tillfällen kan det vara trevligt att ha en.
Det finns många olika sorters petticoats. För er som inte hört ordet förut är det en underkjol i tyll, som kan ha en massa olika lager av tyll och färger.


" 1950-talets första Petticoats var enkla underkjolar, tillverkade av vitt bomullstuskaft, sydd i 3-5 radiga volanger med maskinbroderi, hade en fast linning och fick stärkas och strykas. Den egentliga Petticoat-eran (från US-engelskan "petting" + coat) började med syntetiska Chiffons och Organdy under Rock'n-Roll-tiden: flera lager av Nylon- och/eller Polyestervolanger, midjeresår, spets- och ryschkanter i många färger. "


Just det med stärkas och strykas vet jag att min mamma berättade att hon och hennes väninnor gjorde innan det var dans eller så. Så nu har jag och en annan väninna småskrattat och sagt att vi skall ta på oss dessa kjolar ( under en annan kjol såklart ) och bege oss iväg på stan. Fast då kanske man är oanständig men nog borde man få en och annan blick.

 

 

Idag har vi varit på 18-årskalas. Kaffe,smörgåstårta,tårta,kakor, bullar. GOTT. En lugn lördag. Och inget att blogga om i egentlig mening ikväll. Kanske man har något att bidra med imorgon istället.

Igår fick jag för mig att baka mockarutor. Här är receptet jag använde.


150 gram smör/margarin
2 ägg
3 dl. socker.
2 msk kakaopulver
4,5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1,5 dl mjölk.

Glasyr.

50 gram smör/margarin
3 msk kaffe
1 msk kakao
3 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker.

Samt kokosflingor.


Och det vanliga, smält smöret, vispa ägg och socker pösigt, lägg i resten av ingredienserna och vispa till en smet.
Lägg smeten i en smord form på 40x32 cm. ( Jag hade vanlig ugnsplåt med bakplåtspapper ) Grädda 10-15 minuter på 225 grader.

Glasyren görs på det smälta smöret och övriga ingredienser och bres på den varma färdiga kakan, strö över kokosflingor.

Ikväll var jag med om något mindre trevligt på vägen hem ifrån stan. Dock var jag ensam i bilen tack och lov. I en kurva ner mot Godby centrum för de som är Ålänningar och vet hur det ser ut där så möter jag en idiot som kommer sladdandes med bilen, alltså leksladdar. Han verkar inte bry sig om att sluta så instinktivt reagerar jag på att ta av mot min sida av vägrenen vilket slutar i att då man inte ser exakt var den börjar när det är en hel del snö, gör att bilen vänder sig av det undre hala väglaget och jag hamnar en bra bit ner i dik. Och idioten kör vidare fast han 100% såg att jag körde i diket. Och eftersom det gick fort och jag koncentrerade mig på vad som hände i min bil hann jag inte med att se hans registernummer eller något sådant. Dessutom var det fruktansvärt pinsamt att sitta där i mer än 1 timma och invänta bärgaren.


Och dessutom kom en annan bärgare än den jag ringt och drog upp mig, och sen kom den rätta bärgaren mitt i allt, och efter en mycket kort stund kom en tredje bärgarbil. Ha,ha det var hur många bärgare som helst där till sist, och dessa hade tydligen " norpat " varandras kunder och skulle väl reda upp det i sin tur.
Mest irriterad är jag på den bilen jag mötte, det kunde gått riktigt illa om inte snön stoppat upp min bil.
Dock är de flesta medmänniskor riktigt mänskliga och följer lagen med att stanna och se hur det står till. Det stannade säkert 10 bilar. 2 erbjöd sig draghjälp också men då var bärgaren på väg redan.
Så det var vad jag donat med ikväll.

Har precis läst ut boken " Säg det inte till någon " som handlar om Kathy som utav sin far sätts på ett Magdalenatvätteri på Irland. Magdalenatvätterier drevs av katolska kyrkan och nunnorna.
Oftast så sattes helt oskyldiga flickor in på dessa hemska tvätterier, uppfostringsanstalter, mentalsjukhus och en del hade varit inne i 30 år eller mer och många dog där.


Där fick de slava och ta emot misshandel från nunnorna. Våldtäkter och övergrepp var vardagsmat där prästen och en del andra vårdare från andra inrättningar var förrövare. Det sista tvätteriet slog fast 1996 enligt Kathy.
I denna bok berättar hon om sin tunga uppväxt sin fars hat och grova misshandel mot henne, då det var han som skickat iväg henne till uppfostringsanstalten trots Kathys mors vädjande att låta bli.

" När en " maggie " dog lades hon på en kärra och drogs längs den långa allén , av ett par män som antingen arbetade på ägorna eller råkade vara på besök just då. Kroppen sveptes in i ett lakan och lades på dragkärran. Därefter lade en av nunnorna ett svart kors på kroppen. Det svarta korset var en symbol för djävulen och var avsett till att den avlidna skulle sändas raka vägen till helvetet "

Jag brukar sällan köpa handkräm. Min mamma var en slav på att använda handkräm. Jag är nog inte slav under någon speciell skönhetsprodukt annat än att ha rent hår och lukta allmänt gott.
Fast eftersom jag har ganska torra händer så släpade jag hem en handkräm idag. Den luktar iallafall gott och försvinner snabbt i huden.

Ute blåser det för fullt. Hoppas strömmen håller sig kvar annars blir det kallt i sovrummet inatt. Vi hade svärmor över på middag ikväll. Åt köttgryta och potatis som jag lagade.
Barnen har varit nöjda och glada och lite smågnabb. Annats har inget speciellt hänt.
Handlat, tankat, betalat räkningar är väl vad jag egentligen gjort de senaste dagarna. Och så har jag mailat min tandläkare om en gammal plomb också som verkar börja vilja bråka med mig, hon skulle återkomma imorgon med förhoppningsvis en tid.

En man är ute och promenerar på en strand i Kalifornien och funderar över livet när han helt plötsligt utbrister:
- Herre, uppfyll en önskan åt mig!
Plötsligt fylls himlen av mörka moln över hans huvud och han hör Gud säga med mörk röst:

- Eftersom du har försökt att vara mig trogen på - alla sätt, ska jag uppfylla en av dina önskningar.
Mannen säger:
- Herre, bygg mig en bro till Hawaii så jag kan åka dit när jag vill.
Gud svarade:

- Din önskan är mycket materialistisk. Tänk dig hur mycket tänkande och arbete det krävs för att den ska gå att bygga. Tänk bara på pelarna som ska gå ända till botten på oceanen! Tänk dig hur mycket betong och stål det skulle gå åt! Jag kan göra det, men det är väldigt svårt för mig att uppfylla dina önskningar om så världsliga ting. Ta dig lite mer tid och tänk ut en annan önskan. En önskan som du tycker skulle ära och glorifiera mig.
Mannen tänkte en lång stund och till slut sade han:

- Herre, jag har varit gift och skilt mig fyra gånger. Alla mina fruar har sagt att jag är okänslig och inte bryr mig om dem. Jag önskar att jag kunde förstå mig på kvinnor. Jag önskar att jag kunde förstå hur de känner inombords. Jag vill veta hur de tänker när de vägrar prata med mig, varför de gråter och vad de menar när de säger: ingenting. Jag vill veta hur man gör en kvinna verkligt lycklig. Efter ett par minuter sade Gud:
- Vill du ha två eller fyra filer på den där bron?

Jag konstaterar att jag är en frusen själ som behöver ta på mig pappas gamla pälshalare för att våga mig ut och rasta mig själv, ja kanske inte pälshalare på stan då men varför inte. Det är ju orättvist kallt ute men kanske jag är känslig. Barnen traskade glatt ut med pappa full påpälsade, men sedan har dom ju något att ta på sig också. När en kvinna köper kläder tänker hon inte direkt praktiskt. Nu har jag erkännt och tror det gäller samtliga kvinnor egentligen.


Ni som inte vet vad en pälshalare är så kan man typ säga att det är som en vuxenoverall men ingen vanlig sådan utan det här, det här kan vi typ börja diskutera ryssvinter om nästan. Varmt är det kort sagt. Och NEJ den är inte lurvig utanpå. Jag har försökt googla fram en bild men det verkar som t.om google förundras över det ordet. Vad heter den egentligen, antar jag glömt det rätta ordet.

Idag kom mina H&M kläder. Konstaterade att jag blivit bred om baken eftersom det blev att skicka tillbaka byxorna. Det är första gången det händer faktiskt. Så kan det gå när man tycker om bullar, läsk och kakor och chips i kombination med annan god mat.

Det är en lugn söndag hemma hos oss idag, på eftermiddagen for Lova till farmor efter att ha varit och handlat med pappa och nu är det bara jag inne hemma, för Alvin gick ut och såga ved med pappa.
Har startat en maskin tvätt som snurrar på, men annars är det riktigt lugna stugan hemma.


En vända till sjukhuset imorgon eftersom det är något möte med läkaren där angående Lova. Annars förhoppningsvis en lugn vecka innan Uppsalaresan som närmar sig igen den 2 februari.

Närhelst våra barn är utom all kontroll, så kan vi trösta oss med tanken att t.o.m Guds kompetens inte räckte för hans egna barn. Efter det att han hade skapat himmel och jord, skapade Gud Adam och Eva.

Det första han sa till dem var:
"Ni får inte"
"Får inte vad?" svarade Adam.
"Ni får inte äta av den förbjudna frukten." sa Gud.
"Förbjuden frukt!! Har vi förbjuden frukt? Eva, Eva vi har förbjuden frukt!
"Så kan det väl inte vara?"
"Ja, så är det!"
"Ni får INTE äta av frukten!" sa Gud.
"Varför inte?"
"Därför att jag är er Far och jag säger det!" svarade Gud och undrade varför han inte hade stoppat skapelsen efter det att han skapat elefanterna.

Några minuter senare såg Gud att hans barn hade en äppel-ätarpaus och han blev irriterad.
"Sa inte jag att ni inte skulle äta av frukten?" frågade Gud.
"Umhh huh!"
"Så, varför gjorde ni det?" sa Fadern.
"Jag vet inte." sa Eva.
"Hon började." sa Adam.
"Det gjorde jag inte alls!."
"Det gjorde du!",
"DET GJORDE JAG INTE!"

När Gud fick nog av dessa två, så blev Guds straff att Adam o Eva skulle få ta hand om egna barn. Så blev det och det har inte förändrats sen dess.

SAKER ATT TÄNKA PÅ:
1. Du tillbringar de första två åren i barnens liv med att lära dem att gå och prata. Sen tillbringar du de följande sexton åren med att tala om för dem att sitta ner och vara tyst.

2. Barnbarn är Guds belöning att du inte dödade dina egna barn.

3. Mödrar till tonåringar vet nu varför vissa djur äter upp sina ynglingar.

4. Barn missförstår dig sällan. Faktiskt så brukar de upprepa ord för ord det du inte borde ha sagt...

5. Huvudsyftet med att ha barnkalas är att påminna sig om att det finns barn som är värre än dina egna.

6. Vi barnskyddar våra hem, men de tar sig fortfarande in.

DAGENS RÅD:
Var snäll mot dina barn. De kommer att välja äldreboende åt dig. Och slutligen; om du har mycket att göra och får huvudvärk, gör som det står på aspirinburken. "Ta två Aspirin" och "Keep away from children"

Dagens händelser, Lova har varit på sina vanliga undersökningar och så har hon tagit blodprover. Jag har hunnit med en maskin tvätt, ett besök ensam på stan där jag stötte ihop med en vän så vi gick och fikade på Timjan, hade trevligt och satt och småskrattade. Tror ingen som vet, kunde tänka sig, att det där är en mamma som har ett barn med cancer eftersom allt var så vanligt, som vem som helst som lever ett normalt liv suttit och fikat. Tänk så lite man vet om sina medmänniskor egentligen.


På vägen hem dök jag in på Mattssons och småhandlade lite och hem och lagade mat där maken och barnen väntat på mig, maken har småpysslat och plockat hemma bland papper och grejer och kokat jordgubbskräm åt barnen. God var den dessutom. Bloggtorkan fortsätter känns det som, men jag kommer väl på något roligare snart än att blogga om att jag handlat.

Jag har haft små musikaliska upplevelser i mitt liv där jag stått bakom instrumentet själv, jag har tutat i blockflöjtar ända tills jag spelat Love me tender och Hey Jude felfritt, klinkat på pianon och fått fram kattvals med båda händer och gubben Noak som alla säkert i princip kan, lirat på gitarr tills Blinka Lilla stjärna satt på gehör. Någonstans där slutade jag, 15 år gammal och fick andra intressen än musik. Och hemma i barndomshemmet står fortfarande min gitarr och väntar på att jag skall börja om igen, tanken har många gånger slagit mig, kanske jag skall försöka igen.

Jag som kunnat läsa noter och sådant förbarmar mig i vuxen ålder att jag struntat i allt sådant efter typ högstadiet. Sjunga har jag aldrig varit någon direkt höjdare på, det låter inget vidare, men spela instrument har jag haft lättare för.
Ibland tar jag barnens blockflöjt, spelar en gammal trudelutt med Elvis eller Bä bä vita lamm men sällan att någon annan än min man och barnen hör, ingen gillar ju direkt blockflöjtsmusik.
Kanske jag borde  börja om med gitarren, ge den en chans till och ta mig i kragen och se till att få ordning på strängar och stämningen hos den eller köpa sig en ny helt enkelt och sätt sig på kurs.

Ber om ursäkt för min extrema bloggtorka idag. Har haft en lugn eftermiddag iallafall medans barn och make varit borta.
Eftersom jag inte har något vettigt just nu att blogga om,
( som om jag egentligen har det nuförtiden ) plågar jag er istället med en " Dagens låt ". Och den är helt klart lyssningsvärd så ta er lite tid denna gång. Jag bara älskar den människans röst.
Endel åldras med värdighet dessutom.

Det är nog inte ofta man ser en bild av min man i bloggen, men det finns bilder. Bjuder på en från morsdag 2008, den börjar bli lite äldre, och vi med.
Lova var 4.5 år här. Lilla tjejen, om man vetat vad som väntade året efter. Hursomhelst nu slipper ni som inte sett hur min karl ser ut, undra över det.

 

Daniel och Lova, min karl sedan juli 1999.

Idag kom min Odd Molly så jag var och hämtade ut den på posten. Den var helt jättefin men ganska störtomöjligt att fota sig med självutlösaren då lampskenet var så pissigt dåligt. Men ni ser lite grann hur den ser ut iallafall.
Förutom den här Odd Mollyn kom jag över en helt vanlig top med Molly igår också på rea. Nu kan jag börja föra bort alla gamla kläder man inte vill ha längre till Emmaus, igår var jag dit med en laddning av gamla skor och någon kofta.

 

 

 

 

Har lite nya böcker på gång åt mig, och en åt barnen.
Barnen skall få en gammal klassiker med " Barna Hedenhös ". Jag själv har valt 3 verklighetsbaserade böcker i vanlig ordning.
" Då gråter änglarna " , " Vår lilla hemlighet " samt " Säg det inte till någon ". Förhoppningsvis har jag något bra att läsa inom kort, är länge sedan jag beställde nya böcker nu. Så jag ser framemot böckerna med spänning.

Idag är det dags för Lova att få svagare glas i glasögonen. Så nu skall åka och ordna med det. Det skulle ta en timma sa dom att sätta i de nya glasen. Jag skall till Emmaus med saker under tiden också, så man blir av med lite här hemma.

Igår hade jag ju en Smokielåt som " Dagens låt ", och jag tänkte fortsätta med lite Smokielåtar framöver. Eftersom dom har så många fina låtar från sina tidigare år. Och såklart för att Chris Norman har typ finaste leédet i början av denna låt och sin vanliga hesa röst så är ju den värd att både ses och lyssnas på bara därför.
Det är väl inte så många läsare som orkar ta sig tid att lyssna men mig gör det inget, bara jag får lyssna.

Idag skulle Lova och ta blodprover så jag frågade maken om en jag skulle följa med idag eftersom Susan var här ifrån Uppsala. Men sedan så blev jag hemma med pojken iallafall då jag förstod att det inte var något viktigt. Nu skulle jag ju kunnat ha varit med iallafall då de inte alls tog blodproverna idag men diskuterat Lova en del och hennes kommande behandlingar.


En operation är helt utesluten. Och nästa gång skulle hon få öva på strålning i Uppsala. Och så skulle det igen vara någon ny cellgift igen förstod jag. Samt att vi fick veta att de vill hålla ögonen på shunten ännu mer då den inte låg 100% som den skulle. Läskigt. Om den börjar krångla så måste den väl ut och in igen och det blir en massa extra tid i Uppsala igen. Annars tyckte hon Lova verkade välmående och glad just nu. Dom är fortfarande förundrade över
" fallet Lova " då hennes syn blivit dålig så snabbt som den blivit också. Förutom det skall Lova ta blodprover först på fredag nästa gång om allting går bra samt att hennes blodtryck sjunkit lite nu.

Jag var och fyndade lite under natten på H&M.s outletsidan. Hittade ett par jeans och en skjorta. Jag använder knappt skjortor. Men vi får se hur den passar, jag tog en 36.a och brukar ha 36. Men ibland kan ärmarna vara så smala upptill att jag borde ta en 38.a. Byxorna lär jag få sy upp, så är det nästans alltid. Nå nu har jag byxor ett tag iallafall. Någonstans skall finnas en kass med gamla jeans också sen jag väntade Alvin, då förde jag undan en kasse till svärmor och på den vinden försvann de spårlöst. Bilderna blev lite små men lite ser ni förhoppningsvis iallafall av vad det är jag shoppade.

Dagens låt, det är länge sedan sist jag hade en sådan i bloggen, Jättelänge sedan, men jag har mina små favoriter lite här och där. Och nu har turen återvänt till Smokie.
Och hur snygg var inte Chris Norman på 70-talet. Vänner skrattar åt mig då jag bekänner att det är mannen jag skulle ätit vispgrädde ifrån om jag varit ung på den tiden, men då simmade jag tyvärr glatt omkring i pappas pung ännu.


Antar vännerna inte ser det jag ser hos den mannen. Han hade ju världens sug i blicken och perfekta tänder, snygg kropp och det ihop med en röst som heter duga DET är vispgräddsvarning för mig. Att jag annars inte är något större fan av långhåriga karlar i nutid men det är en annan femma, men på den unge Chris Norman gör det ingenting för då på 70-talet så hade ju alla i princip håret sådär. Han var snygg helt enkelt, säg annat, vad ni vill.

Så var det lördag igen. Jag kan inte förstå vart dagarna försvinner. Och jag har redan hunnit via butiken och handlat med Lova. Lova tog av sig mössan men det var faktiskt ingen som stirrade på henne trots att hon snart är helt skallig. Folk gick mest som avtrubbade zombies och letade mat.
Idag är det en sådan där rolig dag då jag borde diska ett berg av disk, baka ännu mera bullar eftersom jag åt upp dom förra, barnen var inte intresserade av vetebullar men jag tyckte de var rätt gott med helt neutrala bullar.


OH NO, nu blev det ett sådant här tråkigt inlägg, men jag har total bloggtorka just nu men jag hoppas att komma på något intressant ämne snart, men folk är ju så tysta ändå, kanske jag borde skriva och använda ord folk reagerar på som neger, och muslim och kvinnomisshandlare och pedofil eller varför inte sexmissbrukare. Använder man de orden så kommer man nog med i googles sökningar lite bättre också kan jag tänka mig. Vi får se vad jag hittar på för man vet aldrig med lugna fiskar.

Lova har fått må bra nu i några veckor, över jul och över nyår, på pappas födelsedag och vi är alla glada och tacksamma att kramperna varit borta ett tag igen nu och att hon äter och är pigg och glad och humöret är ganska jämnt trots Betapreden hon äter. Håret tappar hon mer och mer men det kvittar som jag alltid sagt bara hon annars mår bra.


Jag har inte bloggat så mycket om Lova och hennes sjukdom just nu då hon annars mått så bra, men hon åker varje vecka på sina blodprover, minst två gånger i veckan kollar dom hennes värden. Och hon har varit på hörsel och syntester som hon måste gå på också regelbundet och så har hon besökt tandläkaren. Hon har 3 permanenta tänder uppe nu. Så nu får vi njuta så länge det varar, man vet aldrig då det vänder och blir tyngre igen.

Idag har jag haft egentid i stan. Blev lite småshopping åt mig och sedan hem igen bara till resten av familjen.
Fyndade det ena och det andra där på småshoppingen, treggins, två toppar ( en Lee )och lite underkläder.
Är det månne någon idé att fota kläderna och visa till allmän beskådan?, man hör ju hur trötta alla är "dagens  outfittor " som en annan kallade outfits för. Eftersom alla bloggar typ innehåller mer eller mindre mode idag.
Fast ni ser kanske att jag bytt bild på mig i menyn, det kan jag ju iallafall bjuda på.

 

Samma bild som i menyn.

Jag måste medge att Odd Molly är sött, fint och gulligt och dyyyrt, och jag har bara beundrat dessa fina kläder på avstånd. Men ibland har man TUR. Och det hade jag ikväll.
Nu får vi hoppas denna gulliga skönhet hittar fram till mig inom kort. Det är dags för mamma att vårshoppa lite också. Och när jag ändå inte for till Stockholm och shoppade så är jag ju värd någonting nytt.

Om man går in på en finsk sida och söker på Molo så kommer inte bara de färgglada danska barnkläderna upp utan även en " underlig " tingest i form av en penis. Den kallas också Molo.
Det är ingen dildo i den bemärkelsen utan en prydnadssak. Man kan nog ha ljusbollar i den sa en vän.
Kanske en bra present åt väninnan som skall gifta sig eller åt svärmor?

Lova har ju haft en resande nalle på gång ( Rosina Nallesson ) från Nalles resa. Samtidigt ville Nalles resa ordna något mer för Lova enligt egna önskemål så gott det går. Och Lova tycker ju om Bolibompa. Nu har Nalles resa ordnat så att Lova så småningom kommer att få åka till Stockholm och komma till Bolibompastudion och visas runt där. Meningen var att vi skulle åkt nu den 18 januari men det kom lite snabbt på så nu blir det lite längre fram men ändå inom kort hoppas vi.


Gissa om Lova ser framemot att få besöka en plats många barn bara sett på TV. Det känns lite speciellt. Och det var så svårt att berätta vad Lova ville göra och tycker om, då dom frågade för några månader sedan. Hon har ju svårt med både syn och kordinationen och sådant. Men Bolibompa blev hon jätteglad över att få åka och hälsa på.
Jag har ju vetat att det här varit på gång ganska så länge men hemlighållit det fram tills nu.

Jag är utvald till veckans blogg hos BeckaHbithH. Jag måste säga att jag blev glad då jag upptäckte det för en liten stund sedan. Det känns fint, och att hon tyckte min blogg var värd uppmärksamhet i och med Lova och hennes sjukdom.
Vad säger man Tack, det var roligt att bli vald bara rakt av utan vidare dragning. Det värmer verkligen.

Alla klagar vi ibland på att vi inte hittar något som passar oss. Det är för stort, det är för smått och det är för kort eller för långt.
Det är så att det är nog inte alltid oss det är fel på, inte om man annars är någorlunda normalbyggd. ( Menar inte 150 kg och 160 cm kort kanske )


Jag själv är kort, 152 cm som jag tidigare nämnt åt er som läser bloggen eller annars känner mig. Jag har en normal kropp annars så att köpa barnkläder går bort ändå många gånger. Barnkläder är inte sydda för en vuxen kvinna med bröst och höfter. Och det har jag fast jag ser liten ut. Däremot blir längden oftast ett bekymmer. Ärmarna räcker till en halv arm extra och benen får oftast sys upp eller vikas. Om man inte råkar på passliga märkes där man kan välja längd på benen också.
Barnkläderna får man till låren och tröjan stramar i ärmhålorna så att folk tycker, du kan ju köpa på barnavdelningen du, och det är billigare. Jomen NÄ, tänka sig, min kropp passar ändå inte på barnavdelningen.


Och lite mage har jag också fast alla skrattar och säger att det har du inte alls. Kanske de jämför med de som har ännu större mage då. Men jag har helt klart en degpåse jag med, efter två barn och 20 kg.s viktuppgång kan man ju inte begära att vara degfri direkt. Men jag är jag, jag får ha degmage, hängpattar och päronrumpa. Det är naturligt, däremot är dagens kläder som någon sitter och syr upp åt en anorexia modell på 180 cm inte det. En modell som säkert inte ens fått barn och är så androgyn kroppsligt att  hon kan klä sig i en killes smala jeans.
Och det som är värst av allt, de syr barnkläderna lika små. Små miniatyrkläder av vuxenmodell. Redan från 2-3 årsåldern.

 

Tack till de läsare som svarat på mina frågor om bloggen. Ni hjälper mig att veta vad som är bra och dåligt med den osv. Just nu verkar det inte vara någon som haft något speciellt att anmärka på.
Själv nyser jag på förfullt ännu, egentligen nyser och snorar hela familjen. Men likväl måste jag åka och handla idag för maten kommer inte hem till dörren på Åland hursomhelst om man inte har hemhjälp eller budbil men så roligt skall vi inte ha. Budbil låter dyrt.
I Sverige verkar man dock kunna beställa hem det mesta till dörren. Det verkar trevligt, speciellt om man är sjuk eller har ett pressat schema.

 

Skönaste koftan kommer från Småfolk.

Jag har gått och dragit på mig en jobbig förkylning. Nyser och snorar och har noll ork till typ allting men man måste va uppe bara då man har barn fast Alvin är mest med pappa just nu och Lova hälsar på hos farmor.
Jag tycker det är drygt att vara förkyld, jag hade ju just bekymmer med magen och har ännu ont under vänster revben och vad det onda kommer ifrån vill man inte ens tänka på, man blir så hypokondrisk.

Tjuvstartade och bakade lite fettisbullar/fastlagsbullar/semlor, ja kärt barn har många namn. Jag gillar inte mandelmassa så det fick bli med sylt och inget florsocker hade jag heller. Dom ser lite oformbara ut, inte så jämnrunda men själva bullen smakade bra. Jag måste ju smaka innan jag fortsatte. Nu får vi hoppas resten blev okej också.


Så de senaste veckorna har jag varit effektiv inom mat och bak. Har ju alltid gillat att laga mat men att baka har jag släpat efter med. Men lite bärpajer och kladdkakor blir det ju någongång. Recept är nog onödigt kanske, de flesta kan baka vanliga bullar eller googla, så det är inte några specialbullar alltså. Jag googlade upp dessa själv med.

Ibland pratar folk om när det är bäst att få barn, vilken månad som är lämpligast om man kan välja själv eller kunde välja.
Själv har jag två barn, ett decemberbarn och ett aprilbarn. Båda två planerade och välkomna oavsett tid.
December var kanske inte den roligaste tiden då december är så mörk och det är långt att mest sitta hemma och undvika alla större folksamlingar när det finns risk för RSvirus som kan vara jättefarligt för de små. Pluspoängen är att babyn hinner bli lite större tills sommaren kommer. Och att man med gott samvete kan vara hemma under vintern och ha det varmt och skönt och ta lugna promenader med vagnen, om man nu har en baby som gillar vagn. Lova hatade att ligga i vagnen.


Min son är född i april. April är en bra månad, han föddes runt påsk och det var i princip vår ute då. En bra tid, bland de bästa om jag får tycka själv är just april-maj. Lagom varmt, det börjar ljusna, RS-risken minskar massor. Inget negativt alls om den månaden. Man är gravid under hösten och vintern och det är lagom varmt det med då de flesta säger hur plågsamt det är att vara gravid under sommaren. Dock hade jag ( inte har ) en " hemlig dröm " om att få en sommarbaby då jag tyckte om att vänta barn, tyckte om min mage. Skulle gärna klätt mig mer synligt i fina mammatopar som visade magen men jag fick mesta tiden dölja den i stora tältliknande jackor. Dock så syndes det nog mer än väl ändå. Jag rullade fram, kort som jag är dessutom med mina dryga 152 cm.


Själv är jag ett novemberbarn. Jag var bland de sista att fylla år i skolan, lite tråkigt när man var yngre men i tonåren sket man i det, iallafall jag. Kanske Lova kommer att uppleva samma sak men nu kom hon när hon kom, för att vi ville bilda familj. Man tänker kanske inte att det alltid lyckas på första försöket, många kämpar i månader med att bli gravida men jag blev direkt med barn, båda gångerna vi bestämde oss för att få barn.
Min man är ett januaribarn. Jag retas ibland då han är fruktansvärt dålig på att passa tider att han inte alls skulle födas i januari utan december men hade inte bråttom till världen så därför kom han i början av januari.

Här nedan bjuder jag på lite gravidbilder från då Alvin låg i min mage och snart fyller han 3 år.

Alvin har ett raseriutbrott som heter duga. Ingenting hjälper, ingen kram, ingen saga, ingen puss, han är helt enkelt ARG.
Men eftersom han så sällan är arg så måste han väl få vara det också ibland.
Han är arg för en skål gröts skull, gröten som inte serverades genast, så han får ta 3 tuggor och lämna den nästans genast.
Ja, se de små underbara liven. Men man kan inte alltid få allting genast man vill ha det.
Dags att krama vidare på gossen och förklara att det inte hjälper att bli tokgalen.

Söker du fler besökare til din blogg? Kanske få någon som fastnar för din blogg, söker du själv nya intressanta bloggar?
Testa då Mer-Trafik. ( Klicka bara på det fetmarkerade så kommer du direkt dit ) Gratis såklart.
Jag har vetat om de här sidorna ett bra tag men inte registrerat mig själv föräns idag och har redan susat förbi några intressanta bloggar.
Väl värt att testa iallafall.

Nu är det min tur att fråga er läsare lite igen, då det säkert tillkommit någon ny läsare sedan sist ni berättade lite om vilka ni var, då jag funderade på att lösenlägga bloggen vilket jag inte gjorde sedan i allafall då jag ville nå ut till flera föräldrar och anhöriga till cancersjuka barn. Om ni mot förmodan vill vara anonyma för andra kanske ni istället kan maila svaren till mig på [email protected].
Frågorna ställer jag också för att veta vad jag eventuellt kan förbättra i bloggen i framtiden.


Du som läser är du kille/tjej och hur gammal är du?


Varför läser du min blogg? Vad fångade ditt intresse i bloggen?


Är du en av prenumeranterna på bloggen? ( Den via bloglovin om du sett ikonen, för er som inte vet vad bloglovin är så har man bättre koll på när ens favoritbloggar uppdateras )


Hur ofta besöker du bloggen?


Hur hittade du hit? Via google, någon annan blogg, någon vän som tipsade etc?


Vad tycker du om designen i nuläget? Vad skall förbättras om något måste förbättras?


Är texterna lagom långa, inklusive bilder ibland osv?

Visste ni att Dolce Bambini är italienska och betyder ungefär underbara barn. När jag valde ett bloggnamn till min blogg funderade jag ett bra tag och till sist tyckte jag att Dolce Bambini var passande på min blogg eftersom jag har två underbara barn och bloggen i första hand är en blogg om barnen. Så nu vert ni varför min blogg heter som den gör.


Vill man blogga och tänker göra det en längre tid kan det ju vara skäl till att hitta ett namn man gillar, som passar bloggen och har anknytning till en som person, så man får lite relation till bloggen. Och ett trevligt namn på bloggen sin är ju inte helt fel, det gäller bara att hitta något man gillar. Själv ville jag ju inte kalla den något allt för vanligt då det finns så många med vanliga smeknamn på sina bloggar där ute redan. Och viktigast är ju förståss innehållet, det man skriver, vem man skriver för, för sig själv eller för andra.


När man hör vad folk vill läsa vill främlingar sällan läsa om när lille Nisse bajsade på pottan första gången och en lång " to-do " lista av dagen. Själv försöker jag kombinera innehållet med vardagsblogg till något inlägg som får folk att vakna upp ur sin vintersömn. Ibland funkar det, ibland inte. Ibland dräller kommentarerna in, ibland syns dom knappt till. Nappar verkar folk inte intresserade av för tillfället iallafall, syftar på min tävling litegrann som jag fick sponsrad av ett företag men kanske det kommer någon mer tävlandes ännu, tiden är ju lång ännu.

Lova tappade ju aldrig helt sitt hår under då med onkovinen och karboplatinen och det som blev kvar rakade vi ju av efter operationen då de satte in shunten på henne. Nu när hon däremot får sendoxan istället för karboplatinen så verkar håret lossna bara man rör vid det, själv är hon inte bekymrad för det kommer nytt säger hon och skrattar, inte så att vi vuxna heller bekymrar oss eller bryr oss men jag bara reagerade på att det lossar märkbart mycket mera denna gång av den lilla snaggen som vuxit ut. Hoppas den biter lika bra på tumören som den biter på håret nu, för de sa att det var en starkare sort av cytostatika hon skulle få nu.


Kortisonen äter hon ännu och skall fortsätta med det bra länge till. Vi hoppas på det bästa denna gång med synen och med kramperna och allting. Vad kan man annat göra, man får göra som grodan leva på hoppet. De allra mörkaste tankarna är inte lika påtagliga idag som första tiden efter beskedet då det kändes som om ens eget barn hade fått en dödsdom, visst finns det i bakhuvudet men nu får man leva för dagen, njuta av att vara tillsammans. Och det är ju här och nu som är det viktiga. Och att få allt till fina minnen som är värdefulla oavsett hur allting en dag kanske slutar.


Tankarna finns där självklart, de finns alltid där och speciellt på nätterna när man skall somna, men vissa dagar kanske man inte tänker lika mycket på att om Lova kommer att till höra procenten som överlever efter 5 år med hjärntumören. Lova själv njuter av livet just nu, nu när hon mår bra. Och får vara med sin familj.

Gott gotti gott gott, så kan man beskriva smörgåstårtan jag lagade igår på kvällen. Alla var nöjda, svärmor och makens moster med sambo, barnen, maken, alla åt och var glada.
Maken tyckte om barnens present till honom också, ett par välbehövliga skinnhandskar.
Blommor fick han också både rosor och tulpaner och pengar och en skraplott som det var en liten vinst på, ja så man kan köpa en ny lott tex. Inte de där 200.000€ man drömmer om då man skrapar. Nu just är det lugna stugan hemma då gästerna åkt hem, jag passar på att hämta andan en liten stund. Det har ännu varit en bra dag utan större motgångar och familjen har fått vara samlad.

Resultatet av makens " födelsedagssmörgåstårta " som jag knåpade ihop ikväll. 3 lager fyllningar, 2 lager av skinkröra och ett med en sorts tonfiskröra. Förhoppningsvis god som alltid då jag ställer mig och lagar smörgåstårta.

 

 

Ja, jag ser att det är en ynklig smutsfläck intill spisplattan, ursäktar mig för den.

( Skriver det alltså med glimten i ögat )

Lova ville köpa vattenmelon idag, så det gjorde vi. Hon valde en present åt pappa som fyller år också imorgon och så köpte vi ingredienser till smörgåstårtan som jag tänker börja med bara jag skrivit klart det här.

 

Ikväll lagade jag hemlagad pizza till middag och bakade chokladmuffins med färgat pärlsocker uppepå.
När barnen somnat gott i renbäddade sängar efter sagor och sång så satte jag mig här eftersom maken hjälpte sin mamma med hennes bil. Blev och leka med photoshop och bloggen lite igen, var ju så många tysta timmar ensam. Nu är den inte lite gräll och karamellfärgad längre iallafall vilket jag tyckte den förra var, lite för gullig liksom.


Och nu till helgen så fyller maken år så jag hoppas vi alla är samlade då eftersom jag tänker laga en smörgåstårta imorgomkväll. Förhoppningsvis lika god som sist, kanske ni minns den? Annars finns det gamla bilder under kategorin recept här.

 

Den gräsligt fula och flottiga men ack så goda pizzan.

 

 

Chokladmuffins som Lova och maken älskade men jag tyckte inte dom var sådär supergoda sen iallafall, kunde varit lite mer socker i. Jag kastade ju ihop en smet ikväll medans barnen stred om vem som skulle få slicka smet osv.

Ni som undrade om Lovas glasögon och kostnaderna då hon skall byta till svagare igen, det är ju inte hela glasögonen hon byter, inte nya bågar igen, utan bara nya glas. Dessa glas sätter dom i på en timme fick vi veta. Och det borde inte bli så dyrt.
Sist slutade notan på 21€ med glas och bågar. Och då hade vi ju fått avdrag m.m. från bl.a sjukhuset.

Lova fick komma på synkontroll redan idag. Det hade gått bra och hon såg en aningens bättre igen nu, en rad mer såg hon, 4 stycken för att vara korrekt, så nu skulle hon ha svagare glasögon igen.
Uppsala diskuterar fortfarande hennes syn och hennes behandlingar, och de funderar på det där med strålning, skall dom eller skall dom inte. Det fanns vissa risker och är de värda att tas osv.


Vi får se nu vad som händer bara då hennes nya cytobehandling med Sendoxanen precis påbörjats. Nästa gång vi åker till Uppsala skall vi stanna 3 dygn bara för att det är "sköljdropp" i 24 timmar också efter behandlingen, nu hjälper det tydligen inte bara att dricka så förra gången hade hon dropp 24 timmar och fick beöska toaletten massore av gånger och det skulle kissas i en sorts "skål" i wc. Ja, det var väl det vi vet just nu om Lovas syn.

 

Nu är det länge sedan man kunde tävla hos mig men nu är det dags igen.

Denna gång tävlar ni om ett paket med 3 stycken nappar från Namnnappen.

Endast en person kan vinna napparna.

 

Reglerna är för att vara med och tävla är enkla.

I en kommentar nedan skall du berätta vad det bästa med vintern är samt kopiera bilden ovan till din egen blogg och länka till tävlingen där.

Har du ingen blogg så mailar du mig kommentaren till Karlssonsfru@live.se samt mailar tävlingen till 5 vänner, samt skickar kopian av mailet till mig tillsammans med din kommentar.

 

Den 7 februari drar jag en vinnare som jag kontaktar via mail för att få dennes adressuppgifter.

Jag ville ha en ny gardinkappa till köksfönstret där man lagar mat. Jag tror att jag har hittat en som passar där. Och om den inte passar där så får den vara i hallen istället vid min datorplats för där passar den garanterat. Marimekkos unikkogardinkappa borde vara på väg inom kort för jag köpte den på huuto ikväll.

Jag har en tendens att hamna in på olika trådar med sexuellt innehåll på Familjeliv, kanske skribenterna har så intressanta rubriker att det är dom som lockar.

Dagens rubrik som lockade var den om en orakad pung. Denna gång var det återigen en förvånad flickvän som blev snopen över att hennes nya date inte hade rakat sin pung, det trodde hon alla killar gjorde idag. Nu måste jag fråga mig igen varför det blivit sådan hårfobi överallt.
I tonåren sas det att kondomer var som att käka kola med papper på. Nu med könshår säger så gott som alla att det är som att ha hår i maten och ingen vill ha hår i sin mat.


Rakandet har absolut kommit ikapp ju mer porren kommit in i vardagen. Folk har blivit helt förvridna av alla rakade kön som syns i tv-rutan då det skall tittas på erotik/porr. Hår är äckligt, snuskigt och avtändande tycker de flesta vad det verkar.

Nu tror alla brassevaxare och Giletteanhängare att man själv är en hårig babian, men nog har man provat än de ena och än det andra men inte så att jag fått någon hårfobi för det, det skulle kanske vara för män med jättehåriga ryggar då. Då kan man tala om avtändade ur mitt eget perspektiv. Porrpungar eller håriga pungar, shit the same.


Överlevde våran mormor och farmor en hårig pung så gör vi det med, garanterat. Tror inte att Emils Alfred tänkte på att raka sin pung direkt heller eller om Lina hade ansat sin mus, med syftande på alla drängar och pigor som funnits i tiderna. Nej det mesta som hör ihop med sex idag är nog kort sagt porrindustrins ideér. Håret finns ju där av en anledning och den är ju egentligen inte den anledningen, raka bort mig.

Till dig 4 barnsmamma som undrade vad som låg ute på huuto så finns bland annat det här ute. Dock har klädpaketet reservationspris, knappast lär det åka men då ser jag vad jag kan sätta ut det för nästa gång.

Nu har Kung Bore slagit till ordentligt, det var närmare -18 grader ute imorse. Kallt med andra ord och det har också senaste dygnet kommit en hel del snö. Riktig vinter har det blivit med andra ord. Det var sådana här mina barndomsvintrar var. Och de började redan i november. Då jag hade barnkalas gick man ut och åkte puka i backen och OJ vad roligt alla barn hade. Det var tider det.

Jag som var så sugen ikväll på hemlagad pizza efter att sett en annan bloggerska lagat det. Och så far man för att handla så är skinkstrimlor och allt sådant slut. Just typiskt det. Men det blir ändå inte så illa pinkat.
Baconlindade,vitlökostfyllda lövbiffar och pommes frites är på lagning av mig i skrivande stund och till det en bit vitlöksbaguette.

Under dagen har jag funderat från och till på vilket typsnitt som ser bäst ut i menyn på bloggen och tror det får vara ett helt vanligt tills vidare. Alla verkar inte kunna läsa skrivstil vad det verkar.
Har väntat en massa mailsvar också idag men det enda som kommit är reklam, reklam och skräp. Nå, vi får se om folk är artiga och svarar på ens frågor sinom tid.

Nu skall jag återvända till stekpannan och sedan avnjuta en förhoppningsvis god middag.

Idag är det behandlingsdag för Lova med onkovin så hon och hennes pappa har precis åkt iväg för en stund sedan för att ta blodprover innan så att de får veta om de blir behandling eller inte men jag tror nästans det, hon är så pigg och har ätit superbra men mest för att hon går på kortison nu, hon är riktigt rund av den medicinen men hellre det än att hon är utmärglad och inte har aptit. Jag och Alvin är bara hemma idag och tycker inte det är någon idé att vi åker alla 4 för 3-4 timmar på sjukhuset här i stan.


Nästa vecka är det hela 3 olika läkarbesök på schemat, syn, hörsel och tandläkare, alltihopa för Lova. Maken tyckte att man får flytta till stan istället snart när man är mera där hemma, fast det sa han nog mest på skämt. Han är verkligen ingen stadsmänniska. Jag har ju däremot bott istan några år i ungdomen. Har väl inget negativt att säga om det men tror nog inte jag skulle trivas på samma sätt idag, jag är annars med uppvuxen i barndomsåren på landet och nu bor jag ju också ute på landet och trivs bra.


Lite torftig med bilder just nu eftersom jag inte lagt in så mycket på nya datorn. Den gamla försöker de ju ännu få koll på hos datorfirman.

Nu finns tidningen med Alvin ute, Uppsala tidningen. Jag berättade ju tidigare att de besökte lekterapin på Ackis och att de tog bilder m.m.
Ikväll hittade jag det till min stora glädje på ute på webben. Som jag hoppades på att kunna se det här, när vi inte har någon riktig tidning.

 

Alvin syns nere i hörnet, i röda tröjan.

När man var barn då klarade man minsann av att spela tv-spel lätt. Banorna var ingen större match, men så här i vuxen ålder är det knepigare och så är det iallafall för mig. Strax före jul släpptes New Super Mario Bros och eftersom det är ett spel i nyupplaga från mina barndomsdagar så införskaffades spelet. Dock sitter man inte där hela tiden, det är omöjligt med barn i hemmet som vill göra annat, själva är de inte så intresserade ännu av spelet och för mig och maken är banorna inte allt för lätta fast det så ser ut när hjälten Luigi ibland lotsar en egenom banan.
Men kul, det är det.


Hur är då nya Mario spelet mot de som fanns förut, på den gamla hederliga Nintendotiden?
Jag kan säga så här, en del nytt, en del gammalt och mycket nostalgi. Och värt att köpas.

 

2000-talets utgåva.

( Bild lånad från Google )

 

 

Och 1990-talets utgåva, när jag var barn själv.

Har länge tänkt lägga ut kläder på Huuto som barnen haft, men inte kommit mig för. Mest för att Lova ofta legat på sjukhus och jag har haft svårt i sådanafall att vakta auktionerna och posta kläderna åt vinnarna i tid.
Men det är lönsamt med vissa av kläderna barnen har. 2008 ( japp 2008 ) sålde jag för närmare 200 euro där. Det året var barnens vintergaderob gratis med overaller och kängor och annat eftersom pengarna kom in på begagnde kläder, visserligen mer " märkeskläder " som Molo, Katvig osv men iallafall.


Nu tänkte jag lägga in lite smått igen, men det blir nog aldrig för samma summor misstänker jag. Har inte haft tid för mitt intresse med danska kläder på länge, inte som förr. Jag hinner knappt med danska tråden på familjeliv heller längre, de som skickade det fina paketet åt Lova förut. Men intresset finns nog kvar, fast inte som förr. Jag har börjar prioritera annat ännu mer nu, när Lova är sjuk, sådant man inte tänker på till vardags alla gånger.

Ibland händer det att era kommentarer inte syns fast ni skickat iväg dom, det står bara ett namn, så då kan jag inte publicera dom, ni får dubbelkolla att ni fått iväg allt. Hänt två gånger på kort tid nu.

Har förövrigt då barnen sovit eller varit upptagna sysslat med bloggdesignen. Nu mera skapar jag en enklarare design på drygt en 1 timme eller två om jag inte blir störd. Så egentligen är det inte så värst mycket tid, mest pill blir det att få in egen text i menyn på rätt platser på alla kodmallar. Men annars flyter det på. Är lite småkul att ändra och trixa och så lär man sig något på farten.

En portion kärlek eller två, det är fint. Gläder mig åt den underbart mysiga julhelg och nyårshelg och vardagar vi fått vara tillsammans allihopa. Utan att Lovas dumma sjukdom ställt till det. Lite blodprover och cytostatika väntar dock i veckan igen, men utöver det så har vi nästans varit en normal familj igen. Hoppas det håller i sig länge, hoppas, hoppas, hoppas.

 

Tidigare bloggade jag om att våga skriva mer om vad jag vill, vad jag vill betyder inte skit om folk jag känner eller nedlåtande saker om min man eller annat utan mer som inlägget ni får läsa här nedan. Det skall finnas en tanke bakom alla inlägg, och en gnutta humor i en del och ja som sagt allt beror på vad ämnet handlar om. Jag vill hitta ämnen också som folk vill diskutera vidare utan att sitta i sandlådan om det rör viktiga ämnen.



Efter att ha varit medlem på Familjeliv i många år, sedan 2004 för att vara exakt så har man läst mycket om allt möjligt. Där finns ju som de flesta vet som är medlemmar där, något för alla.
Något många där idkar är analsex, sex i tvåan, a6, ja kärt barn har många namn.


En kväll läser jag något som fångade mitt " intresse ", en flickvän undrade vad hon skulle ta sig till då hennes man inte fick ut dildon ur sin anal. Den hade helt sonika åkt in för långt och flickvännen var den skyldige, hon hade tappat greppet om den. Jag förundras över att vuxna människor sätter in saker där dom inte hör hemma och varnar sina egna små barn för att göra liknande saker, sätta i halsen, peta in ärtor i näsan och dylika ting. Sedan rumlar dom omkring i sängen, petar in köttbullar i muttan som de inte får ut själva, ja även det har jag hört att folk gjort.


Nå åter till " Paret Tarmspräckare ", hennes partner hade enorm otur, han fick åka in akut och operera ut dildon. De fick inte ut den på annat vis, inte ens läkarna. Tydligen är detta ganska vanligt också, folk kommer in med det ena och det andra de använt sig av när deras lust fallit på. Och jag, fast jag bara är 30 förstår ingenting. Varför petar man in kryddburkar, köttbullar, pennor, ja you name it och såpass att man inte ens får ut dom igen?. Och om man sedan hamnar på operationsbordet och kanske blir inne ett tag, vad säger man åt sina vänner och föräldrar? Att man är i Spanien en vecka? Eller kanske man är ärlig och säger, jag hade en dildo i tarmen.

Det här med att våga skriva vad man vill i sin egen blogg är en sak jag funderar mycket på. Jag skulle gärna skriva om precis vad som helst, våga uppröra, våga få folk att tänka efter ännu mer, kanske provocera lite, utmana, uppmana, väcka lite debatter. Därute finns superbloggare som kombinerar sina mammabloggar med en massa roliga/intressanta ämnen om precis det dom känner för att skriva om.


Kanske jag skall ta 2010 till ett sådant bloggår. Blogga om precis vad sjutton jag vill. Strunta fullkomligt i vad andra tycker om mina åsikter så länge jag kan stå fast vid dom med moral. Ämnen finns det gott om. Och mina skrivkunskaper är tillräckligt bra så särskrivningar och allt för många stavfel lär ni slippa undan i bloggen. Och trepunktskoma och irriterande smileys också. Och hoppsan, där nämnde jag visst redan något jag stör mig på när man bloggar. Okej om det händer ibland men att se trepunkter och smileys i varje inlägg är bara tröttsamt. Jag kan åtminstone kan se humorn i skämten utan att det måste vara en smileys efter.

Så skall jag våga? Våga börja blogga om översexuella människor, håriga ben, hängpattar och mina barn och andras ungar?

Förr brukade jag köra lite mer bilder av barnens outfits och annat som rörde barnen. Men de sista månaderna har det släpat efter.
Lägger därför på skoj in en bild av Alvin härom dagen. Barnkläder var ju förr ett av mina intressen, fynda, sälja vidare, köpa. Huuto har jag sålt en hel del på. Och skall ta mig tid och börja igen.

 

Kofta: Småfolk

Byxor: Nova Star winter army.

Igår på nyårsafton så bjöd vi över svärmor. Jag hade kockat ihop 3-rätters.
Vi mumsade i oss fyllda varma minibaguetter till förrätt. Jag som trodde Lova skulle rata dessa åt 1,5 av dom och tyckte dom var jättegoda.


Sedan åt vi i oss vitlöksgratäng, rådjursfileér och glöggsås som passade ypperligt med viltet.
Och till efterrätt åt vi pannacotta med karamellsås och egenplockade hallon. Vi skjöt lite raketer efter middagen för barnens skull, sedan var det kaffe och barnen la sig vid 21. Och de sov genom 12-slaget. Vi hade ett riktigt bra nyår. Barnen hade roligt och vi vuxna hade trevligt.


Önskar alla mina läsare en riktigt god fortsättning på 2010.