Dolce Bambini

Jag brukar inte alltid bry mig om en massa "måsten" och "borde", men det är ändå en aningens förargligt då de alltid hänger efter en. När man fått en sak avklarad så vet man att det alltid finns något mer.
Jag tänker främst på sådant som rör hus och hem. Men bara det viktigaste är gjort är man ju nöjd, disken diskad, tvätten tvättad, dammsuget osv. Fast de senaste dagarna har jag varit kreativ vid spisen, lagat safter och den där sirapen och igår innan läggdags så kokade jag rabarberkräm som Alvin gladde sig åt vid frukost imorse.
Ett måste jag verkligen skall ta tag i nu är då de fått stenarna raka vid begravningsplatsen i Jomala som jag bloggade om tidigare i våras, är att föra blommor till mina föräldrars grav. Och sedan skall vi som sagt ringa prästen snart, det nalkas förhoppningsvis dop för Lykke i sommar. Och det om något klingar mycket trevligare än begravningen vi var med om förra sommaren.

Lykke, som kom som en skänk från ovan då det var som tyngst för oss, mamma, pappa och Alvin. En sann glädjespridare som Alvin är jättestolt över att vara storebror till.

Idag har vi testat något vi aldrig gjort innan. Maskrossirap. Receptet är följande nedan. Jag hade dock i konserveringsmedel istället för citronsyran och gjorde den mer på höft än recept. Men den blev onekligen speciell.
Helt klart tror jag denna kommer att gå hem på glass och plättar (pannkakor). Både sonen och maken tyckte om den.

(Receptet är från ett av Googles många)

Jag har ju som förut ingen scanner men har försökt fota några kort av Lova då hon var ungefär i Lykkes ålder, något äldre med någon vecka.
Och det är som att se barn i repris. Jag som är mamma och sett barnen hela tiden, så ser ju likheterna på ett annat vis ännu.

Lovas bilder är först och den allra sista är en av Lykke. På den ovan är Lova c.a 3 månader så hon är som sagt äldre.

 

 

Lykke på den sista då...

 

 

Så likheterna är slående på många av bilderna.

Regn och rusk idag, tror jag fortsätter att koka saft idag, började med att koka/laga rabarbersaft igår. Gott!

Jag brukar surfa mycket runt i bloggar där människor mist barn. Hur de mist är inte alla gånger så viktigt just nu. Inte som precis i början då jag drogs som en magnet mot de som förlorat sina skatter i barncancer.
Jag läser dessa för att på något vis har vi en sorts samhörighet. Någonstans är känslorna och tankarna ganska lika.
Som änglamamman som funderade på hur länge det tog innan hennes älskade barn bara var ett skelett i sina kläder där i graven. Och att det kändes hemskt såklart.


Tänk vilka tunga tankar som faktiskt hinner passera i våra huvuden. Tankar vi inte alltid vill säga högt men som envisas med att dyka upp ändå. Det kändes på ett sätt skönt att läsa hennes ord och tankar som kunde varit mina i bloggen här. Att man inte tänker så tokiga tankar ensam. Jag vill nog bekräfta för mig själv att jag tänker och funkar normalt i sorgen och märker att det nog så är, tack och lov.


Jag har så full koll på Lovas dag, varje månad den 22.a att jag i år t.om han "glömma" att min pappa varit död i 10 ÅR i onsdags. Annars glömmer jag aldrig bort årsdagar. De brukar alltid vara med en. Precis som när andra fyller år. Så får jag minnas bägge sorters dagar, födelsedagen och dödsdagen. Om man får vara sentimental och tänka knasiga saker kanske man kan tänka sig att den dagen man dör, kanske det är/blir ens nya födelsedag där till Någonstans. (Jag gillar det där Någonstans efter Leifs uttryck). Man kan väl iallafall alltid få hoppas så.

Vi shoppade lite igår och så kom ju H&M paketet. Nu är inte allt med på bilderna men en del av det. Kapp Ahl hade rea på rea så där var vi och fyndade lite men det fanns nog mer man kunde ha köpt med sig.
Nu tog jag i 62 eftersom Lykke har 56 nu och det mesta är helt passligt. 50 går, men är nog helt exakt eller t.om för smått.

 

 

Detalj av en festklänning åt Lykke. Vi är bjudna på studentfest i juni och hoppas denna kommer till pass då samt att denna nog kommer att funka efter dopet och efter dopklänningen klätts av den dagen Lykke döps. Vi funderar på att ha dop i juli. Innan min och Lovas gamla dopklänning blir för liten.

Ekoleko mailade oss förut och ville ha oss att prova en badleksak och berätta vad vi tyckte om den åt mina läsare. Leksakerna är giftfria så det är ju bra om man har ännu mindre barn som tuggar på allting.
Alvin hoppade glatt ner i pappas gamla badbalja som ännu badar barn hos oss för att testa denna leksak.

Leksaken vi testar. Blå val. Påminner nästans om en leksak för mindre hundar vid första titten. Fast utan pipljud.

Varför flyter den inte var Alvins första spontana kommentar. Nej leksaken flyter inte som de hårda gör. Inte på samma sätt.

Snart blommar syrenerna i våran trädgård igen. Vi har flera buskar, lila och vita. Underbart fina, härlig doft om än kortvarigt.

Alvin ville att jag skulle visa hur hans klocka såg ut. Han är mäkta stolt över den skall ni veta. Utöver det var vi på stan en vända idag med, för de har rea just nu på KappAhl, rea på rea till och med. Och så har jag hämtat ut ett H&M paket och köpt hårfärg åt mig. Jag har inte färgat håret på snart 1 år. Jag är helt min egen färg just nu.
Och så har vi köpt blöjor. Jag får se om jag lägger in en bild på barnens kläder.


Känns kanske tråkigt då jag inte orkar köra några vidare "genusdiskussioner" angående kläder. Jag gillar barnkläder i de flesta former och det kan man se under kategorin barnkläder där det finns kläder för de flesta smaker och prisklasser.
Jag är egentligen rätt trött på dem, genusdebatterna. De börjar nämligen bli rätt överdrivet mellan varven huruvida man fördelar barn i fack efter kön. Jag vill således inte ha den diskussionen i min blogg men om man vill läsa bra "genusbloggar" kan man läsa Lady Dahmers och dylika. Jag brukar liksom heller inte störta in hos människor/föräldrar och förespråka AP-föräldrarskap eftersom jag ammat barnen mer än genomsnittålder, dvs några år per barn. Samsover och bär barn osv. De flesta gör ju det dom tycker och tror är det bästa för sitt barn. Och så måste det få vara. Men just min AP-föräldraroll har jag knappt bloggat om alls tex, jag tror jag gjort ett amnings inlägg för något år sedan i bloggen men det är också allt. Jag kommer alltså att fortsätta hålla samma stil på bloggen, lite om ditten och datten om våran vardag och så sorgen efter Lova osv.

Ville passa på att tacka alla som skänkte pengar till Lovas spargris i barncancerfonden, då på hennes 1 års dag sedan hon lämnade oss. Det känns fint att ni uppmärksammade det.

Alvin har fått en klocka idag, en armbandsklocka. Inte för att han ännu kan klockan men han är väldigt intreserad och har bett om att få en egen. Lova fick en klocka även hon vid 4 årsåldern och ganska snart kunde hon hel och halvtimmar och visste när pappa slutade jobbet liksom farmor och när vissa program på TV började som tex Bolibompa.


Det fanns otaliga klockor att välja mellan och Alvin fick välja fritt, det fanns med båtar, med dinosaurier, med nyckelpigor men Alvin skulle ha en med Hello Kitty. Jojo, en Hello Kitty med ljusblått band så en sådan fick det bli.
Damen som sålde den frågade "vad heter hon" då hon skrev på garantin. Jag svarade bara lugnt, det är en kille och han heter Alvin. Alvin med V (så det inte blandas med Albin som en del hör). Vilket fick henne att titta en gång till på min son men utan att kommentera vidare.


Det får mig att le åt Amandas kommentar om genus och Lykkes hårband. Lykke använder nog inte det där hårbandet alls egentligen utan på fotot är det till och med första gången och just mest för bildens skull, på kul.
Jag tycker själv det egentligen är en lite onödig grej annars men som sagt, det var bara för att se pluttinuttit ut på kortet typ.
Personligen tycker jag inte det spelar någon roll om flickor har klänning och killar Spiderman eller Hello Kitty. Skulle jag varit helt anti hade min son aldrig tex fått haft nagellack och det skulle varit otänkbart att han tagit över Lovas påslakan med prinsessor eller sova i hennes "flicksäng". Men så är inte fallet, jag är väldigt open minded.
Barn är barn, och måste så få vara. Men som sagt, klart Alvin skulle få ha en Hello Kittyklocka om han ville ha det.
Alvin gillar liksom Lova gjorde, både grabbiga och tjejiga saker. Och det var roligt att få åka grävmaskin med pappa en vända idag. Och äta kebab med mamma. En bra dag med andra ord.

Lykke var till BVC idag. Hon fick sin vanliga OKstämpel i baken. Hon har vuxit en hel del på längden och mätte 55.5 cm nu mot 52 då vid förra besöket då hon var en 2 veckor gammal. (49 cm vid födseln för 1 månad sedan).
Vikten hade också ökat men inte hur mycket som helst men det berodde på att hon istället vuxit så mycket längdmässigt på en kort tid sa hon. Nu vägde hon 3910 gram. Lätt och lång med andra ord och det syns också. Hon sa innan hon mätte bara av att se henne i famnen att hon började se lång ut. Hattmåttet var nu 37,4 cm.
Nästa kontroll blir 1.6 och då är det 6 veckors kontrollen till barnläkaren.

Lykke blev 1 månad här för några dagar sedan. 1 hel månad har hon hunnit bo här med oss och tagit våra hjärtan med storm. Hennes personlighet kan hittills beskrivas som relativt nöjd och nyfiken i blicken.
Hon tycker om att sova nära mamma och allmänt vara i famnen men även korta stunder på den mjuka fällen är fint.


Nätterna är också ganska lugna, ingen kolik har gett sig till känna. Hon äter en liten sväng varje natt men inte att hon använder mig som snutte än.
Napp har hon testat men jag tror inte heller Lykke liksom sina syskon inte var, blir en nappbaby. Hon har provat den ett slag men främst i bilen och inne i butiken. Nu kommer också hormonplitorna som bebisarna brukar få då de blivit några veckor gamla. Tur att de försvinner ganska snart ändå.
Nu börjar Lykke också påminna en del om Lova som bebis. Samma hårfärg/rufs och samma profil men även en del Alvin finns där.

Ett år av saknad. Ett år av längtan. Ett år av Varför. Ett år utan Lova. Vi älskar dig oändligt mycket Lova och saknar dig lika mycket.
Glöm inte bort Lovas spargris idag. Hjälp barncancerfonden att forska framåt och även att kunna ge barnen på sjukhusen en trevligare vistelse.

Idag är det jättefint väder ute, och jag borde gå loss i rabarberlandet och plocka rabarber. Det är verkligen skönt med eget hus och trädgård, bara att gå ut och göra nästans vad man vill. Jag är nog en lantmänniska även om jag i tonåren provade på både stadsliv och lägenheter så är det på ute på landet i ett hus med trädgård jag hör hemma.
Precis som jag och min man som växte upp nära skog och natur, så hoppas jag att våra barn får växa upp också. Ibland skulle jag nästans kunna bo i en trollskog, riktigt i det lugnaste lugna. Sådan är jag...nu som vuxen. Men jag vill också kunna ha förmånen att ta bilen ibland, till liv och rörelse. Lagom av allt, och det är ganska skönt att leva då. (Trots sorg och saknad).

Och idag har vi tillbringat tid ute på trappen i solen med klippmaskin, kam och sax. Inte helt perfekt kanske på en rörlig son, men det var han som ville klippa sig när jag nämnde om att det börjar bli dags. Och han satt nog ändå mest still och vände huvudet dit jag bad honom.
Onekligen är det gulligt med barnarufs men också fint då man är nyklippt, speciellt inför sommarens heta dagar.
Nu kan man ha håret både i snagg och "platt". Men våra kläder blev väldigt håriga så nu skall jag ta och reda upp trappen.

Varför ser Alvin så glad ut? Strålar ikapp med solen.

Och sedan åkte mamman i huset till Lova med gullvivor och tulpaner. Och saknade henne lite till ännu.

Alvin, fina lilla gubben. Han tänker stort, han tänker och vet sådant andra barn inte just tänker på när de bara är 4 år gamla. Oftast inte i vanliga fall.
När vi myste och pratade och jag sa att jag tycker om honom jättemycket och vad skulle jag göra utan dig som är så fin.
På den frågan brukade Lova ibland svara "Ingenting", då innan vetskapen för någon av oss om att jag/vi en dag verkligen skulle bli utan henne.
Alvin svarade att jag skulle nog sakna honom och få klappa en tavla. (Foto menar han nog). Sedan la han till, "Jag tänker dö när jag blir en gammal gubbe".
Annars pratar Alvin inte om döden och frågar inte om döden, han vet att man dör om man blir svårt sjuk och inte kan bli frisk fast doktorn försökt, ibland händer sådant, eller i olyckor, men oftast när man är gammal.
För Alvin är man gammal när man blir som ett russin sa han. (Han tänker nog sig ganska skrynkliga/rynkiga gamla människor).


Snälla snälla den som bestämmer över ödet, låt det bli så. Låt Alvin få bli en gammal rar russingubbe som får uppleva livet fullt ut, få vara barn, tonåring, bli vuxen, kanske få egen familj, barnbarn osv.
Låt också Lykke få uppleva allt det.
19 maj idag, den 22 maj närmar sig. En dag som ännu är den som verkligen för alltid förändrade en barnfamiljs liv.

Vi trotsade hostan och snuvan och for och tankande bilen idag. Köpte koksaltdropparna på apoteket, köpte solskydd till vagnen och ett extra myggnät.
Lykkes "registerplåt" kom idag. Många är anti plåtarna men jag tänkte pimpa vagnen mest för att den är en gammal retrovagn som rullade på någon bebis i mitten av 80 talet.. Och plåten är lite annorlunda då den är ceriserosa än mot de vanliga vita med barnens namn och födelsedatum. Måste bara räta ut korgen under vagnen bara, det är det enda som är lite skevt på en annars annorlunda vagn i dag. Är riktigt roligt att hitta på saker till den.


Efter glass och det vi uträttade så for vi hem en vända och sedan åkte sonen och hälsade på farmor med sin nyinköpta fiskhåv, det är några dagar sedan sist han träffade henne. Själv skall jag vila en stund med Lykke nu och sedan är det väl matlagning och blöjköp och hämtning av son på schemat.

Jag och sonen har åkt på världens dunderförkylning. Vi snorar och hostar ikapp. Det är jobbigt. Och så får vi hoppas att Lykke inte blir illa däran. Hon är så liten. Lite snorklig verkar hon vara så jag tror jag skall åka via apoteket och köpa koksaltdroppar till lilla näsan om hon skulle behöva. Dock hoppas jag att min amning skyddar henne litegrann.
Det var tråkigt att jag skulle bli sjuk igen så snabbt inpå det förra men ibland blir det ju så.
Vi skulle ha varit till BVC med Lykke igår men iom förkylningen hos mig och sonen så avbokade jag besöket och vi skulle komma nästa vecka istället.
Snart blir det också dags att boka in besöket för efterkontrollen. Veckorna går ju i en rasande fart och snart är Lykke 1 månad redan.

Lovas dag närmar sig, 1 årsdagen då hon dog. För ett bra tag sedan så startade jag ett evenemang på Facebook.
Tänd gärna ett ljus för Lova den 22 maj till hennes minne. Här kan man visa att man deltar.
Förövrigt så har jag inte velat känna efter vad jag känner just nu. 1 år? Vad har man gjort under ett år utan sitt älskade barn hos sig. Med vetskapen om att de följande åren kommer att bli ungefär likadana.
3 barn men bara 2 hos mig. Lycklig för de barn jag har, olycklig för vad som hänt, men likväl kämpar vi på ändå, för att vi måste.
Vänner som har 3 barn får mig att undra hur det känns att ha 3 barn i huset. Jag vet bara om hur det är att ha 2...det är så fel när man fött 3 barn och lärt känna dem, kramat dem, älskat dem, uppfostrat dem...Ja allt sådant som en förälder gör. Jag brukar säga att händer något barnen nu igen, jag kommer nog att bli tokig då. Ja så känns det... Blixten slår aldrig ner på samma ställe 2 gånger sägs det, men vem vet. Man tar ju ingenting för givet.

Jag har verkligen ingen motivation just nu att komma på något som helst roligt att blogga om. Eller tråkigt, eller sorgligt, det är bara "tomt" där uppe i hjärnkontoret.
Men Alvins bokpaket kom idag, Nicke Nyfiken som lär sig räkna till 100 och Mulle Meck. Jag gav upp med att låna den gång på gång och beställde hem den till egna ägor istället.
Det får mig att bli påmind om ett mail jag skulle skicka iväg, ett företag hade kontaktat mig för att barnen skulle testa en av deras produkter. Så det borde jag ta och skicka iväg nu bums. (Se där, något intressant kanske jag fick till i mitt inlägg till sist).

Regnar idag igen. Tråkigt. Saknar lite solsken nu igen.

Smålurar på ESC. Måste säga att det är en blandad kompott med mestadels yngre deltagare. (Dvs inte några 40 plussare direkt). Känns lite som om de också i år kör mycket på att få med folk som ser någorlunda bra ut, sen hur de låter verkar inte spela så stor roll. Nämnde det på Fejjan med om det. Att det verkar som om det är riktat mer mot en yngre publik nu för tiden.


Själv har jag varit ensamma mamman hela helgen nästans. Maken är ute i skärgården. Det har blivit en hel del ensamma mamman nu  från och till så han har fått lite dåligt samvete nästans, har också varit en del övertid med jobbet igen, även fast han lovat sig själv att inte jobba så hårt, som förut när Lova var liten och Alvin bebis tex. Lykkes lilla korta tid som spädis går ju inte direkt att spola tillbaka till tex och Alvin muttrade också.
Nå hursom helst så kommer han hem imorgon igen. Nu har han ju inte varit ute i jobb ärenden utan med några från jobbet på vårjakt. (Vettaskytte).

Lördag, och ut och kika på folk och fä en vända blir det nu.

Lykke blev 3 veckor igår. Hennes personlighet är fortfarande vänlig och lugn. Hon tycker om att vara i famnen och hon har börjat vara vaken längre stunder när hon är det. När hon är vaken så ligger hon gärna i famnen på en, där så följer hon med vad som händer. Hon kikar omkring sig. Munnen rör sig och hon de små händerna går de med.
Fötterna också. Hon tittar också gärna på den som håller henne och "lyssnar". Det är roligt att se hur hon utvecklats på så här kort tid, från att bara sovit till att ha ett litet mönster redan.

Och det kommer regn. Naturen jublar säkert och det gjorde jag med idag inombords då jag kom ut med en tandläkarräkning med en sväljbar summa. Hål hade jag inte så jag behöver inte tillbaka om inget bekymmer uppstår. Inte i år iallafall.


Däremot skall jag till FPA imorgon. Barnbidraget brukar börja utbetalas månaden efter barnet fötts vilket innebär att Lykke borde få sitt första nu. Jag ansökte i december på nätet via deras sida och det stod att ansökan gått genom men det står fortfarande också bara summan för 1 barn denna månad. Så jag måste pallra mig dit och höra efter.
Visserligen om det är så att det uteblir nu så kommer det ju dubbelt nästa gång då pengarna är våra men det är förargligt med att det skall krångla, alltid.

Alvin och Lykke. Alvin har bett om lack på alla naglar. Såklart han fick det. Och jag måste le efteråt och tänka på Pride då han har målat dem och har en regnbågströja på sig.

Jag skall strax bege mig till tandläkaren. Jag misstänker att det kommer att smärta, och vad som kommer att göra ont är säkert räkningen man får efteråt.
Barnen skall vara med pappa den stunden det tar för årskontrollen (han tar således kafferast lite tidigare idag), men jag går privat så man slipper kö-tider iallafall, det är bara in och ut som gäller hos min. Skönt att slippa vänta och vänta långt över sin bokade tid.

 

 

Syskon som de är, Lova, Alvin och Lykke så finns många likheter mellan dem alla men en sak skiljer dem åt, Lykke har en liten hakgrop. Ingen stor och djup, men en liten en kan man skönja.
Hennes pappa har en liten som syns i vissa vinklar och min mamma dvs Lykkes mormor hade en hakgrop även hon, dock en väl synlig och fin, som hon själv inte var så förtjust i. Själv har jag inte berikats med någon synlig fin grop i hakan. Jag som tycker att dom är så fina.

Idag och igår har det varit varmt ute, nästans som om det varit sommar. Skönt att slippa alla vinterkläder är det åtminstone. Även om jag inte får på mig mina vanliga kläder ännu efter att Lykke kom. Eller jo, delvis får jag väl på mig dem. Jag har tappat runt 10 kg av 20 av nu så. Det brukar trilla av mig ganska snabbt, och då gör jag inte så mycket åt det. Har aldrig varit viktfixerad, så länge det inte ökar uppåt hur mycket som helst när man inte väntar barn då. Måste vara jobbigt med mycket övervikt. Tyckte det var hemskt tungt då man väntade barn också, att stå, gå, andas osv.


Nå hursomhelst, ännu får man dra på sig leggins och längre linnen och se ut som man var i fjärde månaden ungefär.
(Och jag kan nästans liiiite sakna magen ibland, för den var ju mysig på sitt sätt.) Nedan en bild på hur jag ser ut nu, 3 veckor imorgon efter att varit gravid med barn nummer 3. Smal är man ju inte som innan och det blir man ju inte direkt heller men ingen brådska för min skull. Men om man jämför med hur stor man varit så är man ju liten nu.

Det ramlar in frågor ibland, och ibland glömmer jag bort dem fast jag tänkt svara (sorry för det). Men de som trillat in nu senast är väl främst den att Var jag köpte den gröna klänningen med hjärtan åt Lykke.
Den hittade jag i en finsk webshop. HÄR.
Alvins byxor som jag skrev om igår kommer från Lastenmetsola.
Och jag vet att det är någon mer jag senilat bort men jag skall ta mig i kragen och bli bättre att svara snabbare på frågor. Sedan vet jag inte om det är bättre att svara hos den som frågat förutsatt att den har en blogg eller svara i mina egna kommentarer?
Är nog kanske en smaksak och beror kanske på vad det gäller.



Och just det. Jag har ju också det där bloggsvar i menyn till höger. Men det brukar mest dyka upp frågor där som ibland nästans är jobbiga att besvara. Om Lovas cancer, ifrågasättanden osv. Men annars får man gärna använda sig utav den.

Vi var ut på stan idag. Jag och Alvin och Lykke. Lykke var rätt tvärilsk först men somnade sedan gott i sjalen då vi fått till allt bekvämt och mysigt vid bilen. Så jag och Alvin hann med att köpa såpbubblor åt honom och åt Lova till hennes grav och så hann vi med att köpa en solhatt åt Lykke och en t-shirt i regnbågsfärger från KappAhl åt sonen. (Som förövrigt påminner massor om Molos regnbågsrandiga kläder btw). Det blev också hamburgare av en något stressad och förvirrad försäljare på Hese, som inte alls hade i majonäs i burgaren fast vi skulle ha det. Och "trippen" höll hon på att glömma åt Alvin också.
Men det var en hyfsat bra "stadspremiär" med bägge barnen tillsammans. Helt kanon.

En liten visning av sjalen jag köpte förut. (Tricot slen) Man kan ju "sjala in" den nyfödde bebisen ännu mer, men det är såpass varmt ute nu att man inte vill ha sjalen runt sig så länge själv heller så jag lär säkert införskaffa en svalare variant med. Lykke tycker hursomhelst om den, när man fått henne på plats.
Min nuna behöver jag inte visa upp idag, ser helt sliten ut.

Tror jag måste åka in igen med det här modemet, det strular och snart ger väl allt upp. Småting väl, men ändock förargligt.

Idag fick Alvin postpaket. Byxorna kom. Och hur glad blev han inte över ett par byxor. När jag var liten var mjuka paket jättetråkiga tyckte man. Nu visste han ju vad det var på kommande men han strålade som solen ändå.
Byxorna vi beställde var från märket Villervalla och i mjuk mörk denim med mudd upptill och ställbar resår i "muddarna" nedtill.
Jag valde att ta 104.or i dessa åt honom och de är lite stora men gick bra att vika. Tyget är tunnt så de passar bra nu och framåt, men går ju såklart att ha långisar under om det är kyligt.
Dessutom är de mjuka och lekvänliga, inte hårda och insydda och tighta som många barnbyxor är idag. (Bortsett från Nova Star som också är bra byxor men snäppet dyrare än dessa ännu).

Upp och ned och upp och ned och alltid denna saknad. Nu är den mer påtaglig igen med våren och allting, Lovas 1 års dag sedan hon dog närmar sig. 1 helt jävla (ursäkta svordomen) år utan henne hos oss. Jag vill inte ens försöka förstå det. Hon är så enormt saknad. Jag vill ha henne här, med sina syskon. Inte där "någonstans" eller i en grav. Skall åka till blomsterhandeln nu någonting, hitta en blomma som passar in i kattkrukan maken köpte hem, så vi kan ta den till graven sedan. Vi var ju till stenhuggeriet för ett tag sedan också, fått lite prisuppgifter osv, men vi skall tillbaka igen såklart innan vi bestämmer oss fullständigt. Roligare saker kan man ju göra...än att bestämma och beställa en gravsten.

Okej kanske det är lite tantvarning att ha vaxduk på bordet, pelargoner och spetsgardiner i köksfönstret men det är ändå rätt mysigt, speciellt i vårat gamla renoveringstorp.
Bytte ut vaxduken idag mot en rosa/vitrutig mysig liten vaxduk och sonen tyckte den var så fin. När det var morsdag menade han. (Ja det är ju som jag nämnt morsdag här hos oss på Åland med idag). Och sonen har gett mig blommor och choklad. Middagen kanske inte var romantisk men det var gott. Hämtpizza.


EDIT: Nu blir jag tvungen att uppdatera här och berätta, bloggen har haft knas och det här inlägget skrevs ju för fler timmar sedan men vägrar att synas på min blogg. Tydligen har det strulat för flera idag. Trist.

Jag köpte en bärsjal idag, en Tricot slen. Kom över en rätt billigt, ny och bara typ tvättad. Jag återkommer till den då vi prövat den lite mer, men Lykke har provsuttit den och verkade nöjd.
Nu skall jag bara sitta ner en stund, dricka ett glas cola och glo runt på olika bloggar medans barnen snusar gott i sängarna sen någon timme och hoppas på en sedan bra natt och inkommande någorlunda trevlig morsdag.
Min sjunde morsdag egentligen, fast nu mer också som änglamamma.


EDIT: Morsdag på Åland är imorgon medans ni svenskar firar det senare i maj, för den som undrade.

Jo jag skall byta ut bloggens header, en dera dagen. Måste få någon vettig bild till den, orka och ha tiden... finna motivationen att få till en. Det kommer... (Någon undrade tidigare om jag skulle byta, och det skall jag självklart göra). Så ni får fortsätta se min gravidmage ett litet tag till där i bloggens header.

Fick lite rolig fredagspost idag. Eller Lykke fick. Alvin väntar också post men det har inte hunnit komma ännu så det väntar vi oss inkommande vecka. Både kläder och ett litet bokpaket åt honom blir det.
Så Lykke fick sig en kofta att värma sig med i kyliga vårvindar-sommarvindar och ett par strumpbyxor. När det är rea så gillar jag att vara framme och fynda små specialare som tidigare nämnts.
Följande små ting är fyndade hos Lillis.

Solig fredag, och vår första vecka utan pappan i huset har passerat bekymmersfritt. Lykke sover runt 2-3 timmar åt gången, äter och plirar på en stund, somnar om. Så även om natten. Hoppas det fortsätter så fint med nattsömnen hennes. Lite gaser i magen men med Cuplaton (minifom typ) ibland avhjälps dessa hyfsat bra och jag behöver inte ens ge dem så regelbundet som tex med Lova som hade riktig kolik med skrikpass på några timmar i sträck varje kväll och varje natt nästans som en punktlig klocka. Kolikbarn är tungt, när man inte kan göra så mycket mer än att amma och trösta, bära, massera och vyssja och vagga. Och vankla av och an. Men jag tror och hoppas vi slipper koliken denna gång. Alvin klarade ju sig även han med lite knorr och prutt bara.

Idag är det 2 veckor sedan Lykke såg dagens ljus. 2 veckor har rusat i väg med hastighet tycker jag, skall det fortsätta lika snabbt nu? (ja,jag vet att det gör det, så har det ju varit förr med bebis i hemmet) Vi njuter allt vad vi kan, hela familjen.

Vi var till BB idag, jag och Alvin och Lykke. De ringde oss igår för det hade blivit något strul med uppgifterna i datorn så det var inte bara vi som kom dit. Så Lykke fick en bonusläkarkontroll. Fortfarande med en OK stämpel i baken.
Den här gången fick vi träffa den barnläkare som mesta delen av tiden också följde Lova genom hennes sjukdomstid.
Det kändes fint att se hur glad han blev för våran skull, och hur han tog sig tid att gratulera och krama om en och fråga hur det kändes osv. Ingen stress utan också tid för annan eftertanke.


Sedan bar det av hemåt igen. Lykke sov ett pass, sedan åkte sonen till farmor en vända och han hade tur som valde att åka idag för farmor skulle minsanns baka. Och Alvin älskar att baka. Han bestämde direkt vad de skulle baka så fort han hörde att det skulle bli av att baka. Själv vill jag också baka igen snart, med Alvin.
Man får passa på med något enkelt, då flickan sover. Och hoppas att hon inte passar ut att vakna då man är "mitt uppe i smeten".

Ja man skall ju inte börja med någon extrem storstädning som relativt nysnittad. Dock kan jag heller inte bara blunda inför de där små änglatofflorna som virvlar till ibland, att maken också städat hjälper mig föga just nu då mina hökögon för syn på några för många tussar, sonika att jag kanade runt på baken med bara dammsugarröret längs med listerna.
Det kändes bra för mig. Jag är ju van att göra saker själv, även nu men i ett annat tempo. Jag vill ju göra saker lite smått trots att det är lite mer begränsat än.
Jag handlar gärna också. Dock så får man lasta ur vissa saker för sig i bilen, inte en hel tung kasse. Men allt sådant är värt mödan för det är skönt att komma ut bland folk också.


Jag menar, man kan göra det mesta men ibland får man omplanera sitt liv ett tag. Man får göra det längre segare momentet bara. Egentligen är det som förut det här babylivet, bortsett från den omarbetade familjen så sitter takterna i.
Jag hinner både äta, och duscha och gå på wc, kolla mail osv. Kanske jag är en ännu lugnare människa nu, för varje barn som kommer till en, känns det som om man har ett ännu större lugn och mer erfarenhet.
Men det stämmer nog lite, det en annan sa åt mig en gång för väldigt länge sedan, "första barnet är som på prov, det är då man lär sig, för sedan flyter allt på".


Alvin är en supergo kille även han, som hjälper med det lilla han kan, hämtar blöja, kastar den gamla, ligger och lyssnar på sagor medans jag ammar Lykke. Ibland "läser" han en saga för oss.
Lykke sover ju ganska mycket ännu, så som små bebsiar gör den första tiden. Är hon vaken så tycker hon om att mysa i famnen, amma eller så ligger hon bara där och tittar på en medan man pratar till henne. Hennes ögon talar om nyfikenhet och nästans om en outtalad visdom.


Hursomhelst. Allt är så bra som det kan bli nu, det går inte att få det bättre nu, Lova är den finaste för oss- änglabarnet. Hon borde fått vara med oss, så man både kunde se och känna och tala med henne. Men Lykke har verkligen stoppat om mitt (ja även de andras) sorgsna mammahjärta med rosa fluffig bomull på sitt unika lilla vis. Hon har också skänkt oss så mycket glädje under den korta tiden redan, efter de omtumlande månaderna då Lova var sjuk och nu under efter Lovas död. Snart har det ju gått 1 år sedan Lova dog.


Och nästans 2 år med smärta med sjukdomstiden inräknat. Därför känns det skönt, med att kanske våga tro på en ljusare framtid igen, sakta sakta, sorgen den försvinner inte, den är alltid med oss. Men Lykke hjälper oss alla 3 genom den, hon hjälper oss andas och att våga blicka lite framåt. Och tillsammans kommer vi en dag att berätta för henne om hennes fina syster.
Den största rädslan är bara att återigen förlora ett barn, för så "naiva" är vi inte längre att vi tänker, "Det händer bara andra".  "Föräldrarna går först"...
Vi har levt 2 liv redan, ett då, och ett nu. Så kommer det alltid att vara.

Då har första BVC besöket blivit avklarat. Lykke fick en stor Ok stämpel i baken så vi skall dit igen den 17 maj.
Hon är nästans uppe i vikten hon hade då hon föddes, de flesta barn går ju ned litet efter förlossningarna så.
Och längden hade nått 52 cm. Jag tyckte det lät som en del då hon var 49 cm vid födseln men kanske det blev nåt felmått eller så HAR hon bara vuxit på längden helt enkelt. Huvudsaken är att allting var bra med henne.
Fick en goodiebag från Libero, en sådan fick jag med Lova också, men ingen med Alvin. Nu har de utökat sortimentet lite i väskan, där fanns mer blöjor, olja, reklam, en mössa, en vagnsleksak osv. Minns att med Lova kom det med en burk med mango puré också men annars inte alls lika mycket som nu.


Första dagen på tumis med barnen har förlöpt fint. Inget "onödigt" trots och gnat utan sonen har varit jätte lugn och harmonisk tills vi senare idag åkte till farmor efter BVC. Farmor hade ett tandläkarbesök att klara av innan så vi stannade och väntade, och sonen skulle bygga en koja med köksstolarna och han bannade mig och var arg på att jag inte kunde bygga en koja som farmor kunde, hennes var fin och täcket var minsanns slätt och rakt det med. att jag bad honom hjälpa mig och visa mig, det brydde han sig inte om. Nåväl, sedan struntade vi i kojan. Lykke sov bara mesta utav tiden vi var där. Kort sagt en bra dag och hoppas på en fortsättning i samma anda imorgon.

Imorgon skall vi till BVC. Jag skall också in via apoteket och så blir det att handla. Maken börjar också jobba igen men vi hade en liten mjukinkörning idag några timmar på förmiddagen då jag var ensam med barnen dagtid så att säga, allt flöt på. Lykke ammade och sov, Alvin läste saga för mig så jag typ somnade själv med medans vi alla var i sängen, han kan sagorna vi läser i princip utantill, sina favoriter då vill säga. Det var frukost och sådant och ganska soft. Hoppas morgondagen blir lika bra och de nästföljande med. Undrar bara hur det hade varit att ha fått ha 3 barn hos sig... det är ju helt underbart att ha 2, och jag har ju egentligen 3...men bara 2 i min famn. Och 3 i hjärtat för alltid.